Northvolt var ett älskat projekt. Det var grönt, skulle rädda Norrland och drevs av en karismatisk ledare. Media borde ha granskat bolaget hårdare så att bristerna hade synats och kanske hade kunnat åtgärdas. Även nu när krisen är ett faktum är tonen från medierna förhållandevis mjuk.
Den förmodligen mest slitna liknelse som finns är kejsarens nya kläder. Framförallt sedd från barnets perspektiv, där den som kritiserar ser sig som den som avslöjar. Därför bör man vara väldigt försiktig, det är en tröttsam liknelse.
Northvolt har uppenbara likheter med kejsarens nya kläder, men det kanske mest intressant är inte avslöjandena, utan i stället de som bedrogs. De som stod med tindrande ögon och trodde sig se kejsarens vackra kläder.
Media ska vara den tredje statsmakten. Det var ursprungligen en liknelse för hur medierna skulle granska riksdag och regering men har fått en vidgad betydelse där makt i en bred mening granskas. Northvolt är ett exempel på vad som borde ha granskats noggrant, snarare än att media blev en furstespegel. Media har blivit publiken som tittar och beundrar kejsarens kläder och som skapar den kollektiva illusionen att Northvolt är tipp topp, att allt är bra och att det inte finns något dåligt att se.
Northvolt har från början varit extremt skickliga på public relations, det måste medges. Men problemen handlar mycket om medberoende. Media ville att Skellefteå skulle bli en storstad, att Sverige skulle leda den gröna omställningen och där det borde ha funnits granskning blev det i stället en yra av grön nationalism. En dans kring en grön kalv. Sverige skulle få en ny grön guldålder. Vem kunde vara emot det?
När Northvolts avgående VD, Peter Carlsson, framträder i söndagens Agenda är stämningen fortfarande kvar. Det borde vara en jättejobbig intervju med frågor om pensionspengar som ser ut att gå upp i rök, paralleller med Fermenta och mycket annat. I stället blir det en mjukare intervju där rent självklara saker aldrig tas upp.
Ett typiskt sådant exempel är den chapter 11 rekonstruktion som nu ska göras i USA. Det mesta kring den är okänt men den rör ett dotterbolag och inte moderbolaget. Det är osannolikt att det finns en påverkan mot svenska fordringsägare eller för den delen svenska staten. Kring det ställdes inga frågor alls. Tvärtom framställdes det som att bolaget var på väg att räddas.
Däremot intervjuar Affärsvärlden en advokat, Lars Söderqvist, som tidigare arbetat med stora rekonstruktioner. Affärsvärlden gjorde det som SVT borde ha gjort.
– Dessutom är det fortfarande inte klart hur bolaget ska skydda sig i Sverige eftersom ett förfarande i USA inte påverkar borgenärernas möjligheter att vidta åtgärder mot bolaget i Sverige, säger Söderqvist till Afv.
Ett annat exempel som fler borde ha reagerat på är Northvolts finansiering. Den skedde till stora delar med lån. En start up finansieras ofta via pengar från ägarna eftersom det är en osäker tid fram till lönsamhet. I omgångar emitteras nya aktier och aktierna späs ut medan bolaget får in kapital. Northvolt valde i stället att låna pengar så att aktierna skulle ha ett större värde vid en börsintroduktion.
När tiden för att tjäna pengar hela tiden flyttas in i framtiden blir upplägget väldigt likt lyxfällan. Nya lån måste tas för både gamla lån och löpande drift. Northvolts intäkter är mycket små. Hade man lyckats få bolaget lönsamt låt säga i år och satt det på börsen nästa år hade det kunnat bli en god affär. I stället lät man girigheten skena och skuldberget växte och hotar nu bolagets överlevnad.
Det bör påpekas att förtrollningen inte bara är begränsad till media utan också bland annat lokalpolitiker, rikspolitiker och fackföreningar sögs in i malströmmen. Northvolt ställdes på en piedestal för att beundras. Ingen ville granska, ingen ville vara den som kritiserar. Framförallt vågade ingen vara motvalls i det som skulle rädda Norrland.
Läs även: Får Northvolt facklig särbehandling
Men media sticker av. Gruppen av människor kring Northvolt beskrivs ofta som att de redan är i hamn, att Northvolt är lönsamt och en framgångsaga. Kanske kommer det ändras, men mer sannolikt är att fantasmagorin inte granskas utan att i stället de andra bolagen kommer uppfattas som säkra och det som tar oss in i framtiden, i stället för att granskas hårdare.
Björn Jeffrey skrev för några dagar sedan i Svd:
”Vad Peter Carlsson har visat är att det går att kraftsamla industri, samhälle och näringsliv för att skapa något som vi tidigare aldrig sett i Sverige. Det är en bedrift av rang.”
Det hör inte till vanligheterna att ett svenskt bolag har huvudnyheten på Finacial Times förstasida. Dessvärre handlar det om hur äventyret har kostat Goldman Sachs 900 miljoner dollar inte om Northvolts framgång.
Northvolt har inte skapat något, det finns ingen fabrik som spottar ur sig batterier. Drömmen var 3500 bilbatterier per minut. Drömmen sköts fram år för år. Snart skulle batterierna komma. Men det som tickade på var snarare lån än batterier.
Northvolthaveriet borde granskas brett. Hur kunde pensionspengar hamna där, hur kunde till exempel EIB och Svensk Exportkredit ha missat riskerna med bolagen liksom andra frågor kring kostnader för kommuner och småföretag som aldrig får betalt.
Men även media borde ha ägnat sig åt självrannsakan. Vi betalar miljarder i skatt för att ha public service. Där de borde ha varit den objektiva granskaren som tidigt hade varnat blev de i stället en furstespegel.
Det är ju knappast en slump att när väl Peter Carlsson låter sig intervjuas är det av Agenda och inte till exempel Christian Sandström via Affärsvärlden eller Richard Bråse, tidigare DI, eller en akademiker som Magnus Henreksson. SVT agenda är tryggt, det är en kontrollerad miljö där faran är begränsad. Och det tar udden av kritiken att inte synas. Snyggt gjort av Northvolt, men ett underbetyg för SVT.
Northvolt är i första hand en ekonomisk fadäs, men också en medial. Företaget har inte granskats utan i stället snarare hyllats. Det är en del av förklaringen till att det gick som det gick.
