Årets politiska ”Vem tar vem” verkar ha blivit inställt. En av de viktigaste frågorna i de flesta valrörelser är: ”Vad vill du göra, och med vem?” ställd till statsministerkandidaterna. Sen följer oftast en lång rad följdfrågor kring motsättningar i partiernas politik och hur de ska lösas.

I år är det märkligt tyst i den frågan. I de flesta valen har det varit oklart på högersidan vilka som ingår, medan vänstersidan är enig. I år är det mer tvärtom. Kristersson vill ha med KD i regeringen och SD och L i ett nära samarbete. Lite tjafs i kanten, men det är tydligt.

Vänstersidan är kaotisk. Andersson har i princip varit öppen för att samarbeta med alla och i alla former. Hon har till och med trotsat tabut att släppa in V i en regering och är öppen där. Något det borde ha skrivits spaltkilometrar om, inte minst om det ens är grundlagsmässigt möjligt.

Läs mer: Är det möjligt att ha V i en regering?

Kanske väcks frågan mer när valet kommer närmare, men i mitten av juli borde den vara avgjord. Antingen genom att Andersson radar upp sitt lag och berättar vilka som kan få sitta i en regering och vilka som får stanna utanför. Eller genom att hon tydligt går ut och säger att det blir en grisen i säckenregering där väljarna får besked efter valet. Och får acceptera vad de får. Tystnaden är konstig.

På samma sätt borde frågorna ställas till Annie Lööf. Kan hon sitta i en regering ledd av socialdemokrater? Kommer hon fortsätta att släppa fram socialdemokratiska regeringar? Hur ser hon på att hon är helt dumpad av Kristersson och det därmed inte ens finns en möjlighet till en mitt?

Frågorna är centrala för många väljare, inte bara ett litet kittlande spel i en partiledarduell. Bor man på landet och behöver bil spelar det mycket stor roll om Miljöpartiet ingår i regeringen och är inblandat i allt, eller om de står utanför. En regering med Andersson som statsminister bestående av bara socialdemokrater kan göra upp med borgerligheten om energi, bränsle, jakt och många andra frågor. Men Miljöpartiet i regeringen får veto. Med Vänsterpartiet i regeringen kommer skatter, säkerhetspolitik och mycket annat påverkas. Liksom med Centern och migration.

Lika märkligt som det är med tystnaden från media i frågan är det med tystnaden från facket. Stora delar av svensk industri är elintensiv. Sverige har en stor yta så transporter är viktiga. Får Miljöpartiet regeringsposter blir energi och bränslepriser något som de kommer att påverka, liksom till exempel tillstånd för gruvor och annan näringsverksamhet. Få frågor är så viktiga för svensk industri, och arbetare, som hur stort Miljöpartiets inflytande blir. Men facket är tyst. Väldigt tyst.

Det är lätt för väljare att bli osäkra och lurade om regeringsfrågan inte avhandlas. Den borde vara första frågan i varje valtest. Vem vill du se som statsminister? Tycker man som Centerpartiet i många landsortsfrågor får man se upp. För både Socialdemokraterna och Miljöpartiet kan komma med i köpet. Det skedde ju sist. Gillar man Socialdemokraterna i arbetsrätt, fackliga frågor och liknande får man också se upp. För Miljöpartiet kan slinka med och skapa problem för ens arbete.

Går du till en valstuga eller möter politiker på stan, ta upp detta. Vilka ska ni regera med? Vad riskerar man att få på köpet? Som det ser ut kommer media inte ta reda på det åt dig.