Vindkraften är en monumental kapitalförstörelse. Branschen gör enorma förluster och nästan en tredjedel är konkursmässig. Problemet med vindkraften är att den bedöms ideologiskt i stället för ekonomiskt. Ekonomiskt är det en enkel fråga.
Vindkraft har på ett märkligt och tråkigt sätt blivit en ideologisk fråga i ett slags kulturkrig. På bägge sidor av en ganska enkel fråga klättrar folk upp på barrikaderna och ställer sig för att slåss för sin åsikt. En strid som ofta är mot väderkvarnar.
Vindkraftsfrågan är i grund och botten enkel – en ekonomisk fråga. Kan vindkraften leverera el på ett sätt som är rimlig i pris, volym och med andra externaliteter inräknande?
Två av få som faktiskt tittat på frågan utifrån ekonomi är den biträdande professorn Christian Sandström och ekonomen Christian Steinbeck. De sammanställde en stor mängd årsredovisningar från vindkraftverk för att på längden och bredden kunna räkna ut om det är en bra affär, en hygglig affär eller hur det står till. Svaret är att vindkraften är ett råttbo, med vad det innebär av risk att förolämpa råttor.
Branschen är genomrutten. De bägge gick igenom årsredovisningar från 2010 till 2022 för att skapa aggregerad data, alltså allt sammanslaget, i syfte att kunna studera en hel bransch. Svaren är helt chockerande. Branschen har en genomsnittlig förlustmarginal på - 39 procent. Med andra ord, för vare omsatt hundralapp förlorar bolaget 39 kronor, inte bara för de mest ruttna bolagen utan för en hel bransch. Förlustmarginal är ett ord som normalt inte existerar i branscher eftersom bolagen snabbt går i konkurs.
Totalt gjorde branschen mellan 2017 och 2022 en förlust på 13,5 miljarder kronor. Trots ofta skyhöga elpriser. Nästan varannat bolag krävde akuta tillskott av aktiekapital för att inte gå i konkurs.
De lyckas också avliva en vanlig myt – att nya vindkraftverk är effektivare och mer lönsamma än gamla. De nya är ungefär som de gamla. Det visar sig också att livslängden på vindkraftverk är kortare än vad som har antagits, framförallt den ekonomiska livslängden. Antaganden om vind är också överdrivna, och bolagen underskattar effekten av att annan vindkraft byggs ut.
En sådan undersökning borde ha medfört en stor förändring av debatten. Men efter en artikel i Kvartal har det varit ganska tyst. Några mindre tidningar har skrivit och poddat om deras siffror men i de flesta fall tittar man bort. Bemötandet är lite som om någon råkat släppa en fis på förnäm bankett. Förnärmade vänder sig människor bort, alltför förnäma för att bevärdiga det chockerande uppträdandet med en kommentar. Om nu banketten är för det gröna etablissemanget är det viktiga att vara trevlig och att passa in, inte att beskriva något som det är. Besvärande siffror blir som en fis.
Det är också det som är en stor del av problemet. Hade vindkraften utvärderats ekonomiskt och inte ideologiskt hade stora delar varit i konkurs sedan länge. Det som tycks hålla branschen vid liv är utländska bidrag. Till exempel tyska och holländska statliga pengar flödar in och räddar bolagen. Delvis i en meningslös förstörelse av kapital, delvis som en form av ekonomiska upplägg där pengarna går tillbaka till ett utländskt moderbolag som tar en hög ränta på pengar som är lånade till kraftverket. Kraftverket blir en ekonomisk väderkvarn som maler offentliga medel till vinster i ett annat bolag.
Ungefär en tredjedel av bolagen är konkursmässiga. Grovt kan man säga att överskottet av bolag är så stort. Skulle de få gå i konkurs och mängden vindkraft därmed minskar så skulle den kannibalisering av lönsamhet som vindkraften har minska.
Mängden el som konsumeras vid en given tidpunkt är ganska konstant. Ökar vinden så ökar produktionen av el och då fallet priset snabbt, i vissa fall så att det blir negativt. Det gör att vindkraften inte ens är lönsam när det blåser eftersom priset blir så lågt. Med mindre andel vind-el stabiliseras priser och kanibaliseringen minskar. De kvarvarande kraftverken skulle kunna göra vinster i sådana fall.
Felet ligger i en återgång till ett slags aktiv industripolitik. Politiker är tvärsäkra på vad som behövs och ger olika slags morötter för att styra åt det hållet. Gröna lån, subventioner och annat skapar branscher där skattebetalare tar risker och skamlösa ägare tar hem eventuella vinster. Det finns exempel där vindkraft har finansierats med att en ägare stoppar in runt 50 000 kronor för att starta bolaget, resten av kapitalet – uppåt en miljard – är olika offentliga satsningar. All eventuell vinst går till ägaren men förlusten är begränsad till 50 000 kronor.
Vindkraften har blivit en rysk docka av offentligt stöd. Öppnar man EU-pengarna finns en mindre docka av statliga, sen regionala och kommunala medel. Det är ett uppenbart systemfel att pumpa in pengar i något som gör dels stora förluster, dels försämrar energiproduktionen.
Om debatten skulle slippa den ideologiska dimensionen kring vindkraft och behandla den neutralt - utifrån lönsamhet, stabilitet och liknande skulle debatten bli avsevärt bättre. Låter man dessutom vindkraften gå i konkurs så att överskottet av vindkraft minskar så minskar det totala förstörandet av kapital.
Tyvärr fortsätter kapitalförstöringen medan folk står på barrikaderna och ser hur pengarna brinner upp.
Läs även: Världens bästa smartaste miljömål är hotade
