Holmgren: C – en katt bland hermelinerna

Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist gick hårt åt Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar när diskussionen kom in på företagande, kapital och den miljardärsskatt som V vill införa. Budskapet från Centerledaren var tydligt: Vänsterpartiets politik riskerar att skrämma företagare, kapital och investeringar från Sverige.

På andra sidan stod Tidöpartierna och betraktade uppgörelsen. Liberalernas Simona Mohamsson såg paradoxen och levererade kvällens kanske mest träffande fråga:

”Det här är så spännande, och lite märkligt. Elisabeth Thand Ringqvist, ska du inte bara komma över till den här sidan?”

Repliken lockade fram skratt. Frågan förtjänar samtidigt ett seriöst svar.

Vad gör egentligen Centerpartiet i detta politiska sällskap?

Debatten gick vidare. Konflikten mellan C och V gjorde detsamma.

När tillväxten kom upp riktade Thand Ringqvist åter sin hårdaste kritik mot Dadgostar. Enligt hennes egen beräkning skulle Vänsterpartiets politik sänka tillväxten med mellan 0,3 och 1 procent och innebära ett BNP-tapp på mellan 300 och 600 miljarder kronor under de kommande fyra åren.

Kärnan i hennes argument var fundamental: Sverige behöver en tillväxt över två procent för att skapa de skatteintäkter som krävs för en växande välfärd. Hur kan Vänsterpartiet tala om tillväxt, frågade hon, när den egna politiken enligt hennes beräkning leder åt motsatt håll?

Dadgostar svarade med att kalla resonemanget ”fruktansvärt oseriöst”.

Detta är större än vanligt munhuggande i en valdebatt. Två partier på samma sida i regeringsfrågan drabbar samman om själva mekanismen bakom Sveriges framtida välstånd. De framträder som hund och katt i synen på företagande, kapital och ekonomisk tillväxt.

Sedan kom bankerna.

Frågan gällde en särskild avgift på banksektorn, motiverad av bankernas stora vinster och marginalerna mellan deras finansieringskostnader och de räntor hushållen betalar. S, V och MP ställde sig på ena sidan. Centerpartiet valde den andra.

Ännu en ekonomisk skiljelinje hade blivit synlig. Ännu en gång stod C vid sidan av sina tänkta samarbetspartier. Och ännu en gång kom en invit från Tidösidan, denna gång från Ulf Kristersson, med samma underliggande budskap som Mohamsson tidigare hade formulerat: Elisabeth, välkommen över. Det börjar likna ett mönster.

När företagandet diskuteras angriper C Vänsterpartiet. När tillväxten diskuteras angriper C åter Vänsterpartiet. När bankerna och beskattningen diskuteras hamnar C på motsatt sida mot S, V och MP.

För Magdalena Andersson ger debatten därmed en försmak av den politiska ekvation som väntar efter valet.

S, C, V och MP kan tillsammans skapa parlamentarisk styrka. Parlamentarisk addition är samtidigt något helt annat än politisk addition. Fyra procentsiffror kan summeras. Fyra politiska program kräver en gemensam riktning.

Och motsättningarna fortsätter långt utanför den ekonomiska politiken.

Svensk industri, elektrifiering, datacenter och framtida investeringar kräver stora mängder stabil elproduktion. Centerpartiet har öppnat för ny kärnkraft. Socialdemokraterna ser kärnkraften som en del av framtidens elsystem. Miljöpartiet vill bygga energisystemet kring förnybar produktion, lagring och grön baskraft.

Vilken energipolitik ska ett gemensamt regeringsunderlag genomföra?

Arbetstiden öppnar nästa konflikt. Miljöpartiet vill sänka normalarbetstiden till 35 timmar. Vänsterpartiet driver generell arbetstidsförkortning med bibehållen lön. Centerpartiet talar samtidigt om konkurrenskraft, produktivitet, företagande och fler växande företag. Här möts olika föreställningar om arbete, kostnader och ekonomisk tillväxt.

Skolan ger samma bild. Centerpartiet försvarar valfrihet och fristående skolor. Socialdemokraterna och Miljöpartiet vill kraftigt begränsa vinstintresset och förändra marknadsskolan.

Migrationen skapar ytterligare en tydlig spricka inom oppositionen. Socialdemokraterna säger sig nu gå till val på en stram migrationspolitik och en mer kravbaserad integration. Miljöpartiet driver en betydligt generösare migrationslinje. Även Centerpartiet har en mer liberal inriktning än Socialdemokraterna i flera centrala migrationsfrågor.

Vilken politik som faktiskt blir möjlig i ett gemensamt regeringsunderlag avgörs först efter valet. Därmed uppstår ännu en fundamental fråga: vilken migrationspolitik ska Sverige egentligen få med S, C, V och MP som parlamentariskt underlag?

Företagandet. Skatterna. Tillväxten. Bankerna. Kärnkraften. Arbetstiden. Skolan. Migrationen. Det handlar om några av de största frågorna för Sveriges ekonomi och samhällsutveckling. Och mitt i denna konstruktion står Centerpartiet.

Partiets ekonomiska DNA bär fortfarande tydliga borgerliga drag: företagande, äganderätt, decentralisering, marknadsekonomi och individuell frihet. Samtidigt går vägen till det regeringsskifte C eftersträvar genom Socialdemokraterna, Miljöpartiet och ett Vänsterparti vars ekonomiska politik Centerledaren själv angriper med stor kraft.

Förklaringen heter i hög grad Sverigedemokraterna.

SD fick 20,5 procent av rösterna 2022. Centerpartiets principiella avståndstagande från ett regeringsunderlag beroende av SD väger så tungt att det formar partiets position i regeringsfrågan.

Det är Centerpartiets fulla rätt. Men valet får ett politiskt pris. För varje område där C står närmare den borgerliga sidan än sina tilltänkta samarbetspartier växer därför frågan som Centerpartiets väljare rimligen bör få ett tydligt svar på:

Hur mycket av sin egen sakpolitik är Centerpartiet berett att kompromissa bort för att upprätthålla gränsen mot Sverigedemokraterna?

Thand Ringqvist har samtidigt gjort klart att C vare sig vill sitta i regering med V eller stödja en regering där V ingår. Dadgostar har från andra hållet betonat betydelsen av att V blir större än C för att kunna forma en vänsterregering.

Där ligger Magdalena Anderssons verkliga problem.

Hon behöver mandat från partier som i några av valets största frågor själva beskriver helt olika vägar framåt. Debatten gjorde dessa motsättningar synliga inför väljarna.

Därför växer Simona Mohamssons skämtsamma invit under kvällens gång till en seriös politisk fråga: ”

Elisabeth Thand Ringqvist, ska du inte bara komma över till den här sidan?”

När sedan även Ulf Kristersson riktar en liknande invit till Centerledaren börjar frågan nästan ställa sig själv.

Har Centerpartiet valt ett politiskt sällskap som harmonierar med partiets egen sakpolitik?

Centerpartiet har valt sida i regeringsfrågan. I flera avgörande sakfrågor argumenterar partiet som om det stod någon annanstans.

S + C + V + MP kan bilda en parlamentarisk summa.

Mandaten kan lösa matematiken. Men definitivt inte politiken.

Och mitt i denna politiska ekvation står Elisabeth Thand Ringqvist – oppositionens katt bland hermelinerna.