Två kraftiga jordbävningar med magnitud 7,2 respektive 7,5 drabbade Venezuela med mindre än en minuts mellanrum. För många låter skillnaden mellan 7,2 och 7,5 liten. För en konstruktör berättar siffrorna en helt annan historia. Jordbävningsskalan är logaritmisk. Varje helt steg innebär ungefär tio gånger större markrörelse och omkring trettiotvå gånger större frigjord energi. En jordbävning på 7,5 frigör därför ungefär dubbelt så mycket energi som en på 7,2. När två skalv av den storleken träffar samma område utsätts byggnader, broar och annan infrastruktur för extrema horisontella belastningar. Då prövas varje konstruktions verkliga säkerhetsmarginal.

Efter mer än trettio år som konstruktör inom anläggningssektorn har jag lärt mig att dimensionering handlar om att förutse det mest krävande lastfallet. I ett seismiskt aktivt område blir jordbävningen en av de viktigaste dimensionerande lasterna. Pelare, balkar, armering, infästningar och knutpunkter utformas för att kunna ta upp mycket stora krafter. Den säkerheten kräver kvalificerade ingenjörer, noggrann kontroll, material av hög kvalitet och myndigheter som ser till att byggnormerna följs genom hela byggprocessen.

Ingen balk känner till vilken regering som styr. Ingen pelare bryr sig om politiska löften. Betong, armeringsstål och jordbävningslaster följer enbart fysikens lagar. Betong reagerar på både tryck- och dragkrafter. Tryckhållfastheten är mycket hög, medan draghållfastheten är låg. Därför tar armeringsstålet upp dragkrafterna när betongen börjar spricka. Dimensionering bygger på matematik, materiallära och ingenjörsvetenskap. Varje stor jordbävning fungerar därför också som ett kompromisslöst stresstest av ett lands tekniska kvalitet.

Venezuela har under snart tre decennier styrts av först Hugo Chávez och därefter Nicolás Maduro. Under samma period har landet drabbats av djup ekonomisk kris, omfattande korruption och en historisk kompetensflykt. Miljontals människor har lämnat landet. Bland dem finns läkare, civilingenjörer, arkitekter, forskare och företagare.

Min egen familj ger en konkret bild av denna utveckling. Min frus fem syskon består av två läkare, två civilingenjörer och en arkitekt. Samtliga är högutbildade och samtliga lämnade Venezuela för att bygga sina yrkesliv i andra länder. Den berättelsen delas av miljontals venezuelaner och illustrerar det som brukar beskrivas som brain drain – ett land förlorar steg för steg sitt mest värdefulla kapital: människors kunskap, erfarenhet och yrkesskicklighet.

Kompetens utgör grunden för varje avancerat samhälle. Varje ingenjör som lämnar landet innebär färre personer som projekterar, granskar och kontrollerar avancerade konstruktioner. Varje arkitekt innebär färre som utvecklar framtidens byggnader. Varje läkare innebär ett svagare sjukvårdssystem. Effekten växer fram under många år och påverkar hela samhällsstrukturen.

Samtidigt finns uppgifter om att flera av de byggnader som kollapsat ska ha varit relativt moderna och uppförda under Chávez tid vid makten. Om detta bekräftas i de tekniska haveriutredningarna väcker det mycket allvarliga frågor. Moderna byggnader i ett seismiskt område dimensioneras normalt för att människor ska kunna överleva även mycket kraftiga jordbävningar.

Därför blir det avgörande att undersöka om byggnormerna följdes, om dimensioneringen utfördes enligt gällande krav, om armeringsmängderna motsvarade ritningarna, om betongens kvalitet höll rätt standard och om byggkontrollen fungerade genom hela byggprocessen. Som konstruktör vet jag att jordbävningslasten ofta är det mest kostnadsdrivande dimensioneringslastfallet. Just därför är det också den del av konstruktionen där varje avvikelse kan få mycket stora konsekvenser när marken börjar skaka.

Som konstruktör intresserar jag mig mindre för ideologiska etiketter än för resultat. Ett samhälles tekniska kvalitet avgörs av om byggnormer följs, om myndigheterna utövar effektiv tillsyn, om korruption bekämpas och om den högsta kompetensen stannar kvar i landet. När dessa grundläggande funktioner försvagas påverkas hela samhällsbygget. Venezuela illustrerar, enligt min bedömning, hur ett långvarigt socialistiskt, kommunistiskt styre tillsammans med omfattande korruption, maktkoncentration och kompetensflykt kan urholka kvaliteten i offentliga institutioner. När den utvecklingen får fortsätta under decennier blir konsekvenserna synliga i vägar, broar, sjukhus, elnät och byggnader. Jordbävningen skapade belastningen. Samhällets kvalitet avgjorde hur väl landet stod emot den.

Fysikens lagar avgjorde hur konstruktionerna reagerade. Haveriutredningarna kommer att ge svar på de tekniska orsakerna bakom varje enskild kollaps. Samtidigt väcker katastrofen en större fråga om sambandet mellan samhällsstyrning, institutionell kvalitet och ett lands långsiktiga förmåga att bygga robust infrastruktur.

För mig är Venezuela ännu en påminnelse om att samhällssystem till slut prövas av verkligheten. När maktkoncentration, korruption och kompetensflykt tillåts växa under lång tid följer förr eller senare en institutionell kollaps. Historien visar, enligt min bedömning, att de socialistiska/kommunistiska experimenten slutar bara på ett sätt.