Holmgren: Vem äger en flickas kropp?

FGM – Female Genital Mutilation – är ett ingrepp där kvinnans yttre könsorgan helt eller delvis avlägsnas eller skadas av andra än medicinska skäl. Den mildaste formen innebär ingrepp på klitoris. Andra former skär bort delar av blygdläpparna. Den grövsta – infibulation – förminskar vaginalöppningen och lämnar endast en liten öppning kvar. Konsekvenserna: svåra blödningar, infektioner, kronisk smärta, urin- och menstruationsproblem, sexuella svårigheter samt allvarliga komplikationer vid graviditet och förlossning.

Omfattningen är svår att ta in. Över 230 miljoner flickor och kvinnor som lever i dag har utsatts för FGM. Fler än 4 miljoner flickor riskerar ingreppet varje år. De flesta utsätts mellan spädbarnsåldern och 15 års ålder. Bakom statistiken finns miljontals barn som fått sina kroppar permanent förändrade – utan att själva kunna förstå eller påverka.

Gambia visar hur svårt det är att bryta en tradition när religion, kultur och politisk makt vävs samman. Landet förbjöd FGM 2015. Men 2024 försökte parlamentsledamoten Almameh Gibba få förbudet upphävt, med stöd av den muslimske predikanten Abdoulie Fatty. Gambias Supreme Islamic Council ställde sig bakom praktiken. Förslaget fick 42 röster för att driva processen vidare – innan parlamentet till slut, efter hård politisk strid, valde att behålla förbudet. Konflikten lever vidare i en rättslig process där religionsfrihet används som argument mot förbudet.

Religionens roll måste beskrivas med precision. De tongivande aktörerna i Gambia är muslimer och muslimska argument har använts för att legitimera FGM. Men kvinnlig könsstympning föreskrivs inte i Koranen. Praktiken förekommer också inom vissa kristna och traditionellt religiösa grupper. Muslimska lärda och organisationer i flera länder bekämpar FGM och hävdar att det saknar stöd i islam. Konflikten går alltså inom den muslimska världen – mellan dem som ger praktiken religiös legitimitet och dem som säger att religion aldrig kan ge människor rätt att skära i ett barns könsorgan.

Geografin berättar något om problemets omfattning. FGM är särskilt utbrett i Afrika, Mellanöstern och Asien. I Somalia har omkring 99 procent av kvinnorna utsatts, i Guinea 95, Mali 89, Sierra Leone 83 och Gambia 73 procent. I andra länder är nivåerna lägre, men antalet drabbade är fortfarande stort. FGM har dokumenterats i minst 94 länder – med dramatiskt skilda förekomster och rättsliga situationer.

Utvecklingen går åt olika håll. Flera afrikanska länder har stärkt lagstiftningen och religiösa ledare har tagit tydligare ställning mot FGM. Samtidigt visar Gambia hur snabbt en vunnen rättighet kan utmanas när politiker upptäcker att tradition och religion kan mobilisera väljare.

Den gemensamma nämnaren bakom FGM är kontroll. WHO beskriver föreställningar om oskuld, trohet, äktenskapsbarhet och kontroll av kvinnlig sexualitet som återkommande drivkrafter. I Gambia får denna kontroll ytterligare kraft genom muslimska religiösa ledare som ger praktiken en islamisk legitimering. Problemet är konkret: politiska och religiösa krafter använder islamiska argument för att försvara ett ingrepp vars yttersta konsekvens är kontroll över flickans kropp och sexualitet.

Här finns en beröringspunkt med barnäktenskap. Båda företeelserna ingår i strukturer där familjen och kollektivet får stor makt över flickans sexualitet, äktenskap och framtid. När religiösa eller kulturella rättigheter används för att angripa lagar som skyddar flickor, blir frågan ofrånkomlig: vilka andra rättigheter kan därefter göras förhandlingsbara?

Den grundläggande frågan kräver inga kulturella fotnoter. Ett barn föds med en kropp som tillhör barnet. Hennes könsorgan tillhör henne. Hennes framtida sexualitet tillhör henne. Hennes rätt att själv välja partner och bestämma över sitt liv tillhör henne. Ingen far, mor, klanledare, imam, präst, politiker eller stat har rätt att ta över äganderätten till hennes kropp.

Religionsfrihet är en av ett fritt samhälles viktigaste rättigheter. Men den ger människan rätt att tro, tvivla, be och predika – inte att omsätta sin övertygelse i ett oåterkalleligt kirurgiskt ingrepp på ett barn.

Utvecklingen i Gambia angår långt fler än Gambias kvinnor. Den handlar om en universell konflikt mellan kollektivets anspråk och individens kroppsliga integritet. Traditioner kan vara tusen år gamla och religiösa övertygelser djupt rotade – men åldern på en föreställning avgör aldrig dess moraliska värde. Varje generation måste avgöra vilka traditioner som förtjänar att föras vidare och vilka som hör hemma i historien.

När en liten flicka hålls fast och hennes könsorgan skärs, förändras hennes kropp för resten av livet. Hon har aldrig fått välja den religion eller tradition som används för att legitimera ingreppet.

Därför borde världen kunna enas om en princip som står över politik, religion och kultur:

Flickans kropp tillhör flickan.