Afrosvenskarna är en organisation för afrikaner bosatta i Sverige, grundad bland annat av syskonen Sabuni, men medlemmarna är få jämfört med hur många de sägs representera. Det är inte undra på, menar Johan Westerholm, med tanke på att ledarna tillhör en stam känd för inblandning i förtryck och folkmord.
Enligt Afrosvenskarnas riksförbund, numera Afrosvenskarnas riksorganisation eller Afrosvenskarna, finns det i Sverige 150 000 personer med afrikansk bakgrund. Afrosvenskarna har tagit till sin uppgift att arbeta för att dessa ska åtnjuta lika rättigheter och få en meningsfull tillvaro. Förbundet har varit medsponsor till det svenska Martin Luther King-priset.
Men trots det förhållandevis stora antalet svenska afrikaner har Afrosvenskarna inte lyckats rekrytera mer än drygt ettusen medlemmar. Det antalet är också tveksamt, eftersom Afrosvenskarna tidigt valt att registrera tre barn per kvinnlig medlem, oavsett om dessa existerar.
Detta hindrar dock inte Afrosvenskarna från att vara den civilsamhällesorganisation som bland annat regeringen, Forum för levande historia och Brottsförebyggande rådet lutar sig mot i frågor som rör diskriminering på grundval av hudfärg, i detta fall afrofobi. Kitimbwa Sabuni är dels talesperson för Afrosvenskarna, dels anställd som utbildningsledare i projektet ”Vidga normen” på länsstyrelsen i Stockholms län, den statliga myndighet som ansvarar för frågor kring just afrofobi.
Afrosvenskarna grundades 1990 av bland andra syskonen Nyamko och Kitimbwa Sabuni, födda i Burundi men uppvuxna i Kongo och senare efter flytten till Sverige i Kungsängen utanför Stockholm. Sabunis kommer från den afrikanska stammen Babembe som har sin huvudsakliga etablering i Kongo. Bland Babembes intar Sabunis en särställning. Nyamko och Kitimbwa Sabunis far var klanledare för en del av Babembe-stammen och Nyamko Sabuni erbjöds i början av 2000-talet att ta över efter sin far. Nyamko Sabuni avböjde då hon istället ville satsa på en svensk politisk karriär.
I boken Det nya Sverige. Min vision. Min väg (Ekerlids 2010) beskriver Nyamko Sabuni Babembes:
Babembe är stolta, krigiska och mäktiga. (…) Det finns många myter kring oss. En av dem är att inte ens en kula biter på en mubembe, som man kallar en individ inom babembeklanen.
Babembes krigiska natur är väl känd i Afrika. Och de konflikter som de varit en del av har inte upphört mellan de olika grupperingarna för att dessa passerat den svenska gränsen. Tvärtom kan spänningarna öka.
Läs även: Miljonbidrag till kontroversiella organisationer när utsatta ska få stöd
Under det rwandiska folkmordet, som inträffade mellan den 7 april och den 15 juli 1994 under det rwandiska inbördeskriget, mördades nära en miljon medlemmar av den etniska gruppen Tutsi av beväpnade miliser. De mest accepterade vetenskapliga uppskattningarna är cirka 500 000 till 800 000 tutsidödsfall under folkmordet. Uppskattningarna för det totala antalet dödsfall (inklusive Hutu- och Twa-offer) är så höga som 1 100 000.
Folkmordets omfattning och brutalitet orsakade kraftiga reaktioner. De flesta offren dödades i sina egna byar eller städer, många av sina grannar och bybor. Hutu-grupperingar, som även kompletterades med Babembes, letade efter offer som gömde sig i kyrkor och skolbyggnader. Milisen mördade offren med macheter och gevär. Sexuellt våld var omfattande och uppskattningsvis 250 000 till 500 000 kvinnor våldtogs under folkmordet av bland annat Babembes.
Varken Afrosvenskarna eller syskonen Sabuni har gjort upp med denna historia i egentlig mening, för även om de själva är helt utan skuld representerar de för andra afrikanska stammar en klan, eller stam, som är medskyldiga till det rwandiska folkmordet. Vilket förklarar en del av den misstänksamhet som finns från andra afrikanska migranter med annan bakgrund än Babembe till ett samarbete med eller engagemang i Afrosvenskarna.
Och det finns fler, senare exempel, på Babembes inblandning i folkmord. Enligt Genocide Watch, den organisation som övervakar förföljelse och trakasserier av minoritetsgrupper, befann sig Kongo på nivå nio, på en tio-gradig skala, där tio är fullt pågående och utvecklat folkmord, mellan den första oktober 2019 till den sista maj 2020. Detta inträffar i praktiken samtidigt som Nyamko Sabuni beskriver Babembes som ”mitt folk” i en intervju i Dagens Nyheter.
Den utsatta gruppen, Banyamulenge, förföljdes av stammarna Bafuliro, Babembe och Banyindu. 110 000 personer fördrevs från sina byar i South Kivu, Kongo, på gränsen till Burundi, varav minst 74 personer mördades. Samma område som även tutsier förföljts i, mer än två decennier tidigare av Babembes. Genocide Watch och FN rapporterar att läget fortsatt är spänt i det område dit Banyamulenge sökt skydd från bland annat Babembes.
Afrosvenskarna, som i huvudsak grundats av och för Babembes samt deras allierade är för närvarande aktuella med arbetet kring ”Vidga normen” samt Brottsförebyggande rådets framtagande om rapporten om afrofobin i Sverige.
En organisation som säger sig representera alla afroafrikaner är, av lätt insedda skäl, ifrågasatt av flera andra afrikanska minoriteter, som flytt från folkmord och etnisk rensning i Afrika.
Läs även: Lars Åberg: Den som är mest diskriminerad vinner
Johan Westerholm är chefredaktör för Ledarsidorna.se och har skrivit boken Islamismen i Sverige.
