
SVT var på plats i Teheran för att bevaka ayatollah Khameneis begravning, men ställde inga kritiska frågor om regimens uppgifter kring antalet deltagare och intervjuade inga regimkritiska röster, skriver Christoffer Jonsson.
Ayatollah Ali Khameneis begravning pågår bland hans anhängare i Iran och Irak. För att visa att regimen fortfarande är stark efter kriget med Israel och USA har den beviljat journalistvisum åt västerländsk media.
SVT:s Mellanösternkorrespondent Samir Abu Eid skröt mer eller mindre om att de var de enda svenska journalisterna på plats i Teheran för att bevaka begravningen av den avlidne ayatollahn.
Under ett av SVT:s inslag bjöds Mohammed Fazlhashemi in som expert. Han berättade att det talades om att en femtedel av den iranska befolkningen väntades delta i begravningsceremonin.
Det ställdes inga kritiska frågor från programledaren kring den siffran, vilket borde ha diskuterats med tanke på det utbredda missnöjet med regimen i Iran.
Siffran har ifrågasatts av flera andra experter och kommentatorer med god kunskap om Iran. De uppskattar antalet deltagare i Teheran till mellan 350 000 och 2 miljoner – en kraftig reducering jämfört med den siffra som både SVT:s expert Fazlhashemi och korrespondent Abu Eid förmedlade.
”Jag pratade just med flera källor på plats i Teheran. Enligt dem var uppslutningen vid Khameneis begravning förvånansvärt låg, bara några tusen personer som mest. Det antalet inkluderade afghanska legosoldater, irakiska Hashd al-Shabi-krigare och regiminbjudna anhängare som flugits in från utlandet. Mina kontakter noterade att folkmassan var jämförbar med den vanliga närvaron vid Teherans internationella bokmässa, som hålls på samma plats, Imam Khomeini Mosalla. För en högste ledare som regerat i årtionden är det ett pinsamt avsked”, skriver Sana Ebrahami Ledene, researcher vid University of Illinois Chicago.
Inför begravningsceremonin filmade Samir Abu Eid de sörjande regimanhängarna. Ett par individer intervjuades på plats och fick berätta vad ayatollah Khamenei betydde för dem, men ingen ställdes några kritiska frågor.
I inslaget nämns att en majoritet av landets befolkning är emot regimen, men det följs inte upp överhuvudtaget. Istället klipps det till en sörjande kvinna som hyllar den högste ledaren.
Att SVT:s team inte intervjuar iranier som är kritiska till regimen eller ställer kritiska frågor till regimtrogna har en logisk förklaring – det svenska teamet i Teheran har ögonen på sig.
Under ett av inslagen syns en man med svart munskydd och keps stå bakom Samir Abu Eid. Mannens beteende och klädsel ger starka indikationer på att han tillhör regimens säkerhetstjänst och bevakar SVT:s rapportering.
När SVT inte kan intervjua kritiska röster eller ställa obekväma frågor blir deras bevakning i Teheran inget att skryta om. Det visar snarare att de inte borde ha rest till Iran över huvud taget.
Det går inte att bedriva seriös journalistik när man bevakas av säkerhetstjänsten och därmed indirekt tvingas att förstärka regimens narrativ.
Regimen vill framstå som stark genom olika propagandametoder och skapa en falsk bild av stort folkligt stöd. Denna bild används som vapen inte bara i kriget mot USA och Israel, utan även i kriget mot den egna befolkningen.
Med okritisk rapportering från flera västerländska medier, däribland public service, bidrar man till den falska bilden och stärker därmed den islamiska regimen på en av världens viktigaste frontlinjer: propagandakriget.