Viktigare än det politiska spelet och vem som tar över om Stefan Löfven (S) fälls på måndag är att regeringen fälls. Vi har en situation där kriminalitet, gängvåld, och arbetslöshet skenar, där integrationen inte fungerar och där det finns en snabbt växande aktivism i myndigheterna. Det viktigaste är att det inte blir värre.

Därför bör Ulf Kristersson (M) innan votering meddela att han inte står till förfogande som statsminister utan stödjer en opolitisk regering fram till valet.

En sådan lösning har en rad fördelar. Den mest uppenbara är att den kan ena SD och V mot sittande regering. Faller regeringen så vinner ingen sida utan riksdagen tar över och driver den politik som riksdagen vill ha. Ingen kan säga att SD eller V ger den andra sidan makt. Ingen behöver oroa sig för svek eller anklagelser om att föra någon till makten.

Att makten flyttas från regering till riksdag stärker också demokratin. Sittande regering har upprepade gånger struntat i att verkställa beslut fattade av riksdagen och en opolitisk regering skulle både kunna arbeta i kapp fattade beslut och ha som prioritet att verkställa riksdagens önskan. En minister som helt saknar eget stöd i riksdagen kan inte ta strid med riksdagen utan måste verkställa.

En opolitisk regering skulle också lösa den rädsla för kaos som framförallt tycks finnas inom socialdemokratin. Beslut fattas av riksdagen och verkställs utan en maktkamp mellan riksdag och regering. Den tafatthet som funnits under Löfven skulle inte ersättas med en ännu svagare regering utan med en regering som arbetar med riksdagen.

Kanske viktigast för den majoritet som nu säger sig sakna förtroende för Löfven är att den kan sätta samhället före partipolitiken. I stället för käbbel så säger man att det är nog. Löfven har misslyckats, han har tappat riksdagens förtroende och det måste bli ett slut. En opolitisk regering skulle sätta samhället, oss alla, framför partipolitiken och blocken. Inte minst för Kristersson skulle det vara viktigt eftersom han då får chansen att visa att samhället är viktigare än han själv är. Omvänt skulle det också visa att Löfvens misslyckande är så katastrofalt att riksdagen pausar blockpolitiken för att få bort honom.

Tiden fram till valet skulle kunna användas till att arbeta fram både nya samarbetsformer och förhandla grunderna för en ny stabilare blockpolitik än den vi sett de senaste åren. Sverige står i dag inför många problem som måste lösas akut. Genom att varje fråga måste lösas med en förhandling så flyttas makt till riksdagen men samtidigt måste också partiernas kontakter breddas.

Praktiskt skulle det kunna bli en lösning som påminner om europaparlamentet där det saknas regering och varje förslag därför måste förhandlas mellan grupperna. För att få stöd måste politiken hamna där flera av grupperna kan samsas och enas.

Det finns en lustighet i att ett vanstyre som uppstått ur att partipolitiken fått företräde före det allmänna bästa löses genom att pausa partipolitiken. Men ett parlament skall för att fungera ha allmänhetens bästa för ögonen och blir det politiska spelet viktigare än konsekvenserna för folket så måste det få ett slut. Givet den situation vi har i dag så förefaller det bästa alternativet vara att fälla Löfven och tillsätta en opolitisk regering fram till valet. Då slipper vi nyval, fortsatt politiskt käbbel och kan i stället lösa de problem som så akut måste lösas.

Så lägg prestigen åt sidan. Fäll Löfven och ha en temporär lösning till nästa val. Det är en udda lösning, men handen på hjärtat, den kan väl knappast vara sämre än att Löfven sitter kvar?

Läs även: Gudmundson: I dag blir Centerpartiet ett helgjutet vänsterparti igen

Läs även: Skogkär: En perfekt ond cirkel