Vladimir Putin vill ha förhandlingar mellan Ryssland och Ukraina medan Volodymyr Zelenskyj utmanar genom att ange tid och plats för perosnligt möte i Istanbul. Är det en verklig fredsmöjlighet eller bara diplomatiskt skådespel medan striderna fortsätter?
De senaste dagarna har präglats av intensifierade diplomatiska ansträngningar för att avsluta kriget i Ukraina. Efter en formell ”vapenvila” under 7-10 maj kom Rysslands president Vladimir Putin oväntat till Kreml nattetid och meddelade om möjligheten att återuppta direkta förhandlingar med Kiev i ”Istanbul-formatet”. Parallellt har information dykt upp om nya vädjanden till Turkiet med begäran om att återigen agera medlare och tillhandahålla en plattform för dialog. Donald Trump har också uttryckt sitt stöd för detta scenario.
Men den största politiska överraskningen var initiativet från Ukrainas president Volodymyr Zelensky: han uttryckte sin beredskap att personligen resa till Istanbul den 15 maj och där vänta på den ryska ledaren för de första direkta förhandlingarna på många år. Detta uttalande blev ett högljutt och demonstrativt steg, främst riktat mot en internationell publik och utgör en slags diplomatisk utmaning mot Kreml.
Men har all denna diplomatiska aktivitet verkliga utsikter att upprätta fred? Låt oss analysera frågan.
Verklig politisk dialog – eller imitation?
Vid första anblick kan samtalen om ett personligt möte mellan Ukrainas och Rysslands ledare uppfattas som ett betydelsefullt och banbrytande steg – något utan motstycke under hela kriget. En nykter analys av den militära situationen och tidigare erfarenheter dämpar dock snabbt eventuell entusiasm: det finns för närvarande inga verkliga förutsättningar för ett genombrott i fredsprocessen.
Ryssland fortsätter offensiva operationer längs hela frontlinjen. Kriget förblir intensivt, den ryska armén genomför angrepp mot ukrainska positioner, och natten till den 12 maj registrerades åter massiva drönarattacker mot ukrainska städer. Under dessa förhållanden framstår samtalen om förhandlingar snarare som en politisk illusion – eftersom det är omöjligt att föra en seriös och konkret dialog medan kanonerna talar. Eldupphör är det första och nödvändiga steget, utan vilket vidare kontakter förlorar sin mening.
Putins förslag om att återuppta förhandlingarna i Istanbul är förmodligen inte mer än ett taktiskt drag, riktat i första hand inte till Kiev, utan till Washington och personligen till Donald Trump. Det är ett försök att visa konstruktivitet i ögonen på USA:s president och resten av världssamfundet. Men sådana handlingar saknar verkligt internt innehåll, vilket situationen på slagfältet vittnar om.
Förhandlingar i Turkiet: är det möjligt att sluta fred?
Fredsprocessen blir verklig endast när båda sidor inser meningslösheten i fortsatt konflikt och avsaknaden av möjligheter att uppnå mål med våld. Det vill säga att alla måste förstå: genom krig kommer de inte att uppnå mer, och därför behövs fred. Man kan konstatera att en sådan insikt för närvarande saknas både i Moskva och Kiev.
Kreml satsar på ett långsiktigt utmattande av Ukraina och dess allierade. Å sin sida hoppas den ukrainska ledningen stabilisera fronten och återta förlorade territorier. Under sådana förhållanden är alla förhandlingar, även om de äger rum, dömda att tjäna som verktyg i ett politiskt spel, en tillfällig paus eller en demonstration av diplomatisk aktivitet.
Även om de två presidenterna verkligen skulle mötas i Istanbul den 15 maj (vilket fortfarande är osannolikt, eftersom Kreml inte har gett sitt samtycke) – är det sannolikt inte realistiskt att räkna med några resultat. Det kommer snarare att vara en politisk gest, ett diplomatiskt spel, än verkliga steg motiverade av en önskan att stoppa blodsutgjutelsen.
Fred som trend
Sökandet efter fred i Ukraina har blivit ett slags politisk trend, ”säsongens politiska mode”. Denna trend sattes av Donald Trump, och nu följer alla den.
Men så länge det inte sker grundläggande förändringar i parternas positioner – främst från Rysslands sida – förblir utsikterna för verklig fred ytterst vaga. Ja, lokala pauser, humanitära avtal och tillfälliga vapenvilor är möjliga. Men man bör inte förvänta sig en verkligt hållbar fred ännu.
Bilden av krigets slut i Ukraina flimrar ständigt vid horisonten – lockande men ogripbar. Och även om riktningen och förståelsen för var man ska gå tycks finnas – förblir rörelsen än så länge rent symbolisk.
