Ayyan Hirsi Ali och andra modiga må ropa som röster i öknen, men flertalet i Väst vägrar lita på sina ögons vittnesbörd när massiva anti-israeliska demonstrationer fyller Europas städer och amerikanska universitetscampus fylls av unga och rasande människor som är inkapabla att fördöma Hamas, skriver Andrzej Koraszewski.

Ibland frågar jag unga människor om de sett ”Cabaret”. Bland de som fötts i detta århundrade har ingen hört talas om filmen. När den släpptes 1972 blev den oerhört populär. Liza Minnellis och Michael Yorks fenomenala rolltolkningar diskuterades livligt, och det var och förblir den träffsäkraste framställningen av atmosfären i Berlin från tiden då nazismen höll på att bli den tyska nationens religion.

Borde tältlägrens anti-israeliska aktivister ta sig en titt på filmen ”Cabaret” och söka dra en slutsats av dess berättelse? Foto: Skärmavbild Youtube / Craig Ruttle/AP/TT

Ayyan Hirsi Ali och andra ropar som röster i öknen, men i Väst vägrar folk tro på sina ögons vittnesbörd. 

Denna artikel är endast för prenumeranter

Välkommen att prenumerera på Bulletin. Då får du tillgång till hela artikeln och allt vårt exklusiva innehåll. Välj din prenumeration och bli en del av Bulletins community idag.