
Att Bulletins tidigare chefredaktör Pelle Zackrisson fått jobb på tidningen Kvartal har uppmärksammats av tidningen ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson i en etterdrypande text av så undermålig halt att Kvartal återpublicerar den, som en utstuderad form av lyteskomik.
Gustavssons ärende är att visa att Kvartal, bak en välpolerad fasad, i själva verket är högerextrem. Hur kunde man annars rekrytera Zackrisson? Han kommer ju från Bulletin ”den där satsningen som skulle bli Sveriges nya New York Times men slutade som en mer städad variation på ytterhögerns uthängningsslask”.
Det där var många anklagelser på en gång, så låt oss ta dem en sak i taget. Eftersom du just nu läser Bulletin vet du att Bulletin inte alls slutade som vare sig det ena eller det andra. Bulletin har inte slutat. Bulletin lever. Trafiken till vår sajt ökar stadigt, liksom antalet prenumeranter. Just nu står vi inför en mängd nya satsningar för att bli ännu bättre.
Tidningen startade i december 2020 och vi firar därför snart femårsjubileum. Alla de olyckskorpar som trodde att tidningen snart skulle dö fick alltså fel. Allt sedan starten har tidningens politiska färg deklarerats som ”frihetligt konservativ”. Om man själv är vänsterextrem och uppfattar allt som inte är vänsterextremt som höger, kan kanske Bulletin räknas som ”ytterhöger”, men det beror i så fall på att avstånden krymper ur ett så konstigt perspektiv. Slask kan ETC vara själva och att vi ägnar oss åt uthängning får likaså stå för dem. Några exempel på vad denna uthängning består i serverar de givetvis inte.
Orden om Bulletin som Sveriges New York Times kommer från en intervju med Bulletins grundare när tidningen startades för fem år sedan. Men de orden menade givetvis inte att en svensk tidning skulle kunna få samma läsarskara eller samma internationella genomslag som NYT, men däremot att den amerikanska tidningens sakliga stil skulle vara ett föredöme. Det är det fortfarande, men man kan ju konstatera att NYT med tiden blivit allt sämre på att själva upprätthålla den sakligheten.
Under åren som gått har Bulletin gjort avslöjanden som förändrat svensk politik och lett till förändringar, exempelvis att man inte kan semestra i landet man sökt asyl från medan man väntar på uppehållstillstånd, att man inte kan besluta om svenskt medborgarskap utan att själv vara svensk medborgare.
Nu skriver många tidningar om sexuella övergrepp inom åldringsvården. Bulletin gjorde en stor genomgång av detta för snart ett år sedan. Det var Bulletin som visade att samtliga dömda för mord i gängkriminell miljö har utländsk bakgrund. Vår undersökning om det stora antalet människor som sökt asyl i Sverige som flyktingar som senare semestrar i sina gamla hemländer har fått internationell uppmärksamhet, bland annat twittrad flera gånger av Elon Musk och granskad av BBC.
Bulletin gör därför skillnad på riktigt.
Kvartal deklarerar sig själva som politiskt oberoende, men framstår för många som en högersajt. Hur det kan komma sig kan jag berätta. När Peter Santesson 2016 startade Kvartal var det med det uttalade syftet att lyfta fram viktiga texter av människor som hade något att berätta eller argumentera för. Hade författarna svårt att själva uttrycka detta skulle texterna redigeras och den förste redigeraren var jag. Från allra första början ville vi hitta bra skribenter från hela det politiska spektrat. Åsikterna skulle inte vara det viktigaste, utan att argumenten var väl underbyggda och att författarna hade något viktigt att komma med.
Snart visade det sig att den sortens texter skrevs främst av folk med åsikterna till höger. Att klistra etiketter på folk eller företeelser kan vänsterns folk, vilket ETC:s chefredaktör är ett tydligt exempel på. Men argumentera för sin sak bortom floskler, slagord och elakheter mot meningsmotståndare är det dessvärre ytterst få med vänsteråsikter som klarar av. Undantagen finns där såklart, folk som Stig-Björn Ljunggren, Widar Andersson, Jan Emanuel och Åsa Linderborg, när hon får till det. Men det mesta är så erbarmligt dåligt.
Detta gäller också på internationell nivå. Alldeles oavsett vad man tycker om åsikterna är författare som Kimberlé Crenshaw, Edward Said, Frantz Fanon och Robin Diangelo sådana intellektuella lättviktare, åsiktsfabrikanter snarare än byggande på lärdom och visdom.
Vad beror detta på? Det är att göra det alldeles för lätt för sig att påstå att korkade åsikter kommer från korkade människor. Snarare tror jag att det beror på att de idéer som för tillfället har vind i seglen inte kräver samma stringens från sina anhängare, eftersom dessa ändå håller med. Befinner man sig i motvind får man anstränga sig mer. Det har gällt minoriteter i alla tider. Och konservatismen har länge befunnit sig i motvind.
Nu har dock konservatismen medvind i stora kretsar och följaktligen har vi fått en hel del riktigt korkade typer som under konservatismens fana för fram rena dumheter. Om vänstern hamnar i riktig motvind kanske det en vacker dag dyker upp en ny chefredaktör på ETC som har något riktigt intressant att komma med.