Kuba under hård press när USA ökar trycket på Venezuela

Det handlar framförallt om den partiella blockaden mot Venezuelas oljeexport, som varit avgörande för Kubas ekonomi sedan 1999.

Då inledde Venezuelas dåvarande president Hugo Chávez ett samarbete med den kommunistiska diktuaturen, där Kuba skickade sporttränare, läkare och agenter inom kontraspionage till Venezuela, som svarade med att skicka 100 000 fat olja till Kuba om dagen med kraftiga subventioner.

Idag har de venezuleanska oljeleveranserna sjunkit till 30 000 fat per dag, medan agenter från Kubas underrättelsetjänst finns kvar i Venezuela, där de hjälper till att rensa ut militärofficerare och regeringsfunktionärer som anses illojala mot Maduros regim.

– De tar mycket väl hand om Nicolás Maduro och hans närmaste efterträdare, säger den tidigare amerikanska diplomaten Thomas A. Shannon Jr. till WSJ.

”Det är verkligen dystert och desperat”

Samtideigt befinner sig Kuba i sin mest allvarliga ekonomiska kris sedan Fidel Castro tog makten 1959 – en kris som är både djupare och mer långvarig än den så kallade ”specialperioden” efter Sovjetunionens sammanbrott 1991.

– Det är verkligen dystert och desperat. Hoppet är borta, och människor är desperata efter att komma ut, säger Kuba-experten Ted Henken, professor vid Baruch College i New York, till WSJ.

Mer än 2,7 miljoner människor, vilket motsvarar cirka en fjärdedel av öns befolkning, har flytt ön sedan 2020, enligt Juan Carlos Albizu-Campos, demograf i Havanna,

– Det Kuba går igenom – ett fenomen jag kallar demografisk uttunning – är inget mindre än en humanitär katastrof som bara ses i länder i väpnad konflikt, säger han till WSJ.

– Situationen för vanliga kubaner är mycket svår. Det finns inte mat, det finns inga mediciner, det finns inga offentliga institutioner som fungerar som de ska – sjukhus, skolor. Allt är en katastrof, säger Luis Robles, tidigare politisk fånge på Kuba, sedan oktober i exil i Spanien.

Enligt Robles klarar sig de kubaner som har tillgång till dollar från släktingar utomlands ”knappt”.

– Men det är verkligen ohållbart för de kubaner som lever på den eländiga offentliga lönen, fortsätter han, syftande på de statligt anställdas lön som bara är några dollar i månaden i kubansk valuta.

”Vi bara överlever dag för dag”

Enligt tankesmedjan Social Rights Observatory lever nästan 90 procent av kubanerna i extrem fattigdom, och 70 procent går utan minst en måltid om dagen, samtidigt som konstanta strömavbrotten, som kan vara i över 18 timmar per dag i vissa regioner på ön.

Vattentillgången är skiftande, och smittsamma sjukdomar som dengue sprids när sopbergen hopas.

– Det här är existentiellt. Vi bara överlever dag för dag, säger aktivisten Manuel Cuesta Morua.

Enligt en opinionsmätning Social Rights Observatory genomförde i somras vill 78 procent av kubanerna fly ön, och enligt ekonomen Ricardo Torres Pérez vid American University i Washington har Kubas ekonomi har krympt med 15 procent sedan 2018, med en kumulativa inflatione från 2018 till november i år på nästan 450 procent.

– Man skulle kunna säga att det är så illa som det kan bli, men vi vet också att det kan bli värre, säger Torres Pérez, och pekar på risken för minskande oljeleveranser från Venezuela, vilka idag täcker cirka 40 procent av Kubas importbehov.

– Om dessa leveranser fortsätter att minska de närmaste veckorna eller månaderna, ja, då kommer situationen att bli helt ohållbar.

Även Kubas president Miguel Díaz-Canel erkänner krisen i ett tal till Kommunistpartiets centralkommitté nyligen.

– Det finns en enorm materiell brist i Kuba. Vi måste anta det akuta behovet av att gå mot makroekonomisk stabilitet... Utan ekonomisk effektivitet är suveränitet inte möjlig, sade han bland annat.