”Så kan en vegansk diet påverka din intelligens”, lyder en rubrik på BBC:s sajt. Artikeln av vetenskapsjournalisten Zaria Gorvett inleds med ingressen: ”Vegansk diet lider brist på – eller saknar ibland helt – flera viktiga näringsämnen som hjärnan behöver. Kan det påverka veganers förmåga att tänka?”

Gorvett påpekar att antropologer länge har diskuterat våra förfäders matvanor och att många forskare menar att gnagandet på ben och slurpandet av djurhjärnor under evolutionens gång behövdes för att utveckla människohjärnan till 1,4 kilo: ”Kött gjorde oss mänskliga”.

Intelligens kostar. Hjärnan kräver 20 procent av våra dagliga kalorier trots att den utgör blott två procent av kroppsvikten. Och det ska inte ha funnits något bättre sätt att tillgodogöra sig de stora mängder fetter, aminosyror, vitaminer och mineraler som detta kräsna organ kräver än att äta djur som redan hade lagrat eller förädlat dem.

Återkommande är vetenskapliga varningar om att enbart växtbaserad kost kan hämma hjärnans utveckling och orsaka skador på nervsystemet. Framför allt på barn, gravida, ammande och ungdomar. Gorvett nämner ett experiment där 555 kenyanska barn fick soppa med antingen kött, mjölk eller olja under en period – de som åt köttsoppa presterade bättre i matematik än de andra.

Läs även: Regeringens förslag: Skärpta straff för djurplågeri

Flera viktiga näringsämnen för hjärnan saknas i växter och svampar. Bland annat kreatin, karnosin, taurin, omega 3-fettsyrorna EPA och DHA, hemgrupper och vitamin B12. Vitaminet D3 förekommer i allmänhet bara naturligt i animaliska livsmedel. Bara för att få den minsta mängden vitamin B6 som krävs varje dag (1,3 mg) måste man äta hela 750 gram potatis.

Nu tycker jag inte att mina veganska vänner verkar vara ett dugg dumma. Åtminstone inte så länge de inte ämnar pådyvla alla över hela jorden att anamma den veganistiska religionen.

Hur skulle det se ut om exempelvis grönlänningarna skulle leva på grönsaker som flögs in från södern i stället för säl, ren och sjöfågel? Vad med de naturliga kretsloppen och den biologiska mångfalden? Det behövs ju betande djur på våra icke odlingsbara marker så att gynnsamma miljöer skapas för vilda växter, insekter, fåglar och diverse andra djurarter. Detta är fastslaget av till exempel naturvårdsverket.

Mycket pekar på att Sverige har utrymme för en långt större köttproduktion än i dag och skulle kunna exportera klimatsmart och hållbart producerat kött. LRF uppger att utsläppen från svenskt nötkött är 25 procent lägre än medeltalet i EU, samtidigt som utsläppen från hela EU:s produktion är omkring 60 procent lägre än den globala medelproduktionens.

Animaliskt baserad matproduktion ska självklart vara djurvänlig, och de koncentrationsläger som ännu finns för till exempel svin och hönsfåglar måste bort. Men vägen dit får inte gå via aggressiva, hotfulla och ibland våldsbenägna djurrättsaktivister.

Läs även: Kvinnliga anhängare till Djurfront sålde sex – experten: Påminner om Knutby

Apropå aggression: i The Atlantic (25/3 -17) läser jag en lustig artikel av James Hamblin rubricerad ”Does Being Vegan Make a Person Less Aggressive?” (med nedryckaren ”Or more?”). Han försöker där resonera med den amerikanska djurrättsorganisationen People for the Ethical Treatment of Animals (PETA) utifrån dess banderoll som visar Kim Jong Un sittande på en missil invid uppmaningen ”Don’t go ballistic. Go vegan.” PETA menade nämligen att veganmat ”hjälper till att tygla våld” och skickade 2017 ett brev till USA:s dåvarande utrikesminister Rex Tillerson, i vilket han uppmanades att rekommendera Nordkoreas ledare vegansk kost ”vilket möjligen kunde leda till en attitydförändring i hur han hanterar relationerna med andra länder. Man kan aldrig veta! [reds övers.]” PETA har också hävdat att veganism lugnar våldsbenägna brottslingar och fångar.

Läs även: Lekander: Identitetspolitik – för bortskämda överklassungdomar

Så prilliga verkar inte svenska veganer och djurrättsaktivister vara. Jag känner inte ens någon som använder veganska cykel- och bildäck. Man kan dessutom undra vilka ytterligare bortval som måste göras när nu gränssättningen i kontinuumet människa–djur–växt blir allt knepigare – träd som kommunicerar med varandra och med svampar, växter som skriker när de stressas och som kan lyssna på människosteg.

Den och det som lever får se. Tills vidare anser jag att de välvårdade djurens rätt bör ätas.

Nina Lekander
Sedan decennier verksam journalist, redaktör, författare och översättare. Främst för tidningen Expressen och vid bokförlaget Norstedts. Hon har en examen från Journalisthögskolan i Stockholm och en fil. kand. vid Stockholms universitet i teoretisk filosofi, litteraturvetenskap, nordiska språk och spanska. Samt en aktivistisk bakgrund i frågor som kärnkraft, sexualpolitik och kvinnokamp. Ibland byter hon åsikt.