På Dagens Nyheters ledarsida framför Isobel Hadley-Kamptz förslaget om att rikskansler Axel Oxenstiernas (1583–1654) födelsedag borde vara nationaldag. Hadley-Kamptz resonemang förtjänar att bemötas. Det är förvisso inte fel att hylla arkitekten bakom mycket av det som är bra med Sverige, men den historiske Oxenstierna används som ett slagträ i en nutida diskussion om nationalism.

Det vore högst ovanligt att hylla en specifik person som nationsgrundare och inte, som i dag, genom att den 6 juni uppmärksamma Sveriges självständighet och principen om maktdelning. Artikeln menar att ”radikalnationalismen utgår från hotet mot nationen utifrån” vilket är sant. Men kanslerns hela gärning var att organisera Sverige mot just ett hot utifrån.

Nästa invändning handlar om Oxenstiernas gynnare Gustav II Adolf (1594–1632). Om Sverige inte hade varit självständigt innan denne hade stupat vid Lützen 1632 hade den 6 november ändå inte blivit nationaldag. Frankrike firar inte slaget vid Valmy och USA firar inte slaget vid New Orléans. Trots att dessa händelser räddade revolutionen och den nya republiken. De har 1789 respektive 1776 och vi borde ha 1523 som det år då vår nuvarande självständighet inleddes.

Läs även: ”Folkhälsonationalismen är gammal vanlig storsvenskhet”

Precis som undertecknad hyser Hadley-Kamptz olika preferenser för årstider, med det skapar frågetecken kring hur dessa är relevanta för nationalism. Likaså hade nog den hårdföre Oxenstierna ansett att exempelvis ändringen av migrationsregler varit av godo. En av hans ofta upprepade favoritsentenser i hans mycket omfattande korrespondens var ”böja men inte bräcka” och under hans yrkesliv var omprövning hans signum. Men det är helt korrekt att kritisera tesen om att nationen är av Gud given vilket Hadley-Kamptz gör. Oxenstierna ville emellertid låta prygla biskopen av Västerås för att denne i en skrift vågat andas något om kyrklig självständighet.

Läs även: ”Färre kvotflyktingar är helt rätt väg”

Att sedan kalla idén om att folket är en enhet för ”fejkhistoria” blir även det konstigt i en diskussion om kanslern. För det är Oxenstierna som utmejslar tankarna om det svenska folket som just ett folk. Inom stormaktsväldet får varken tyska eller baltiska delegater delta i svenska riksdagar. Det är förbehållet nationen Sverige-Finland och de andra provinserna får ha egna församlingar.

Sist men inte minst ska man inte glömma att det var krigarkonungen Gustav II Adolf som insåg Oxenstiernas intelligens och lät honom leda. ”Om det inte vore för kanslerns kyla hade konungen brunnit upp”, är ett citat som i olika versioner brukar återkomma. Men det är faktiskt ett genuint ”fejkcitat”, då Gustav II Adolf var långt mer intresserad av administration än vad diverse 1800-talshistoriker vill göra gällande.

Behåll 6 juni och upphöj inte kanslern till helgon.