På gränsen mellan Dalarna och Västmanland ligger Norberg. Det är en del av Bergslagen, området där gruvbrytningen dominerade, och som de senaste tusen åren bidragit till Sveriges välstånd. Utan Bergslagen hade vi inte haft Polhem, SKF och andra viktiga grundstenar till vad som numera kalls för det svenska ”teknologiundret”. För den historieintresserade brukar det påstås att upprorsmannen Engelbrekt Engelbrektsson (död 1436) föddes i Norberg, men kanske var det Ängelsberg eller det närliggande Ingolsbenning? Men den här texten ska inte handla om medeltidshistoria, även om Bergslagens medeltidsmuseum även det är värt ett besök.

Läs även: Gamla mormor utbildar maskinförare

År 1916 öppnade Elsa Andersson ett konditori vid torget i Norberg inrymt i vad som ursprungligen var ett gammalt kaptensboställe. Konditoriet finns fortfarande och är ett välbesökt turistmål. Ett tecken på vilka band de skapat – och skapar – är att det byggdes upp i hart när ursprungligt skick efter att byggnaden totalförstörts i en brand 2017. Men finansieringen var inte till största delen offentlig utan privat. Sällskapet ”Elsas vänner” startades för att rekonstruera en av Bergslagens pärlor. Bland de mer celebra besökarna under åren var filosofen Lars Gustafsson (1936–2016) som växte upp i det närliggande Västerås, men ”herr Gustafsson” upplevde aldrig branden då han dog året innan den inträffade. En sak är dock säker: Han hade med liv och lust blivit medlem i ”Elsas vänner” för trots ett liv i Berlin, Paris och Texas glömde han aldrig sin hembygd.

På Elsas har tiden inte ”stått stilla” utan bevarat vad som är bra att ta med sig. Traditionell 1700- och 1800-talsinredning som rekonstruerats. På menyn finns prinsesstårta, bullar och annat gott. Själv skulle jag rekommendera deras ”Afternoon tea” och vid nästa besök blir det Tangotårta. En rätt som uppfanns av Elsa Andersson själv och därtill i en bygd som haft en stor finsk befolkning sedan medeltiden.

Egentligen är det intellektuell lathet att kalla Lars Gustafsson för enkom filosof och författare. Han var så mycket mer. Kanske är skriftställare som hans vän Jan Myrdal titulerade sig ett bättre epitet. Gustafsson hade dock betydligt vettigare politiska åsikter och är en av få svenska författare som begåvat svenska språket med en sentens som de flesta känner till lite och som är fullt jämförbar med William Shakespeares ”att vara eller inte vara”.

I ett flertal av hans romaner upprepas: ”Vi börjar om igen. Vi ger oss inte”. Lars Gustafsson gav aldrig ett svar på vad detta skulle betyda. Många har spekulerat och jag själv föredrar att se det som ett arv från hytteldarna i Västmanlands skogar. När man inte höll koll på elden omintetgjordes många timmars hårt arbete med den dyrbara malmen. Precis som när en brand förstörde en månghundraårig byggnad.

Läs även: Nantes speglar ett sönderfallande Europa

Valet står då mellan att beklaga sig eller att anamma herr Gustafssons ord: ”Vi ger oss inte. Vi börjar om”. Precis som man gjorde med Elsa Anderssons konditori och med ett lyckat resultat.