Årsdagen av Karl X Gustavs stormning av Köpenhamn ger tillfälle att skicka ett kärleksbrev till vårt södra grannland, skriver David Lindén.
Dagens datum 1659 stormade svenska trupper Köpenhamn under ledning av Karl X Gustav. Blodigt, allvarligt och synnerligen intressant när det kommer till relationen mellan våra länder, som faktiskt varit de stater i Europa som krigat flest gånger med varandra. Det är allmän flaggdag i Danmark, vilket är fullt förståeligt. Det var sista gången deras grannland hotade dem och det är en granne som numera är ganska sävlig. Bron gjorde sitt, men även Pippi Långstrump och Kim Larsen.
Läs även: Massavrättningen som skapade Sverige
Relationen Sverige–Danmark genom historiens gång är fascinerande. Vi är ständigt i luven på varandra och ibland har hatet lämnat avtryck i historien. Visserligen är jag partisk då jag har ägnat en stor del av min tid att skildra Vasatiden i Sverige, för där ligger relationen med Danmark som en blöt filt. Men jag kan inte undkomma att nämna det mustiga och påhittade talet av Gustav Vasas mentor Hemming Gadh (ca 1450–1520) som fick titeln Oratio contra Danos, eller Tal mot danskar:
Svenskan behandlar de med sådant förakt och så illa att vi svenskar knappast förstår dem. Vi kallar ju Jacobus Jacob, men danskarna säger Ippe eller Jeppe. Johannes kallas Johan hos oss men Jusse eller Jösse hos danskarna. Nicolaus blir Klaus hos oss och Nisse eller Nesse bland danskarna. På samma sätt vanställs många andra ord genom danskarnas fåfänga.
Hårda och tämligen osanna ord då det troligtvis skrevs i Gustav Vasas kansli för att få energi mot den älskade arvfienden, som Danmark skulle kunna kallas. Stockholms blodbad, som skildrats i andra sammanhang, markerar något av vad som skulle kunna kallas för den definitiva brytningen. Men krigen fortsatte ända fram till Gustav III på 1700-talet. Därefter inträdde en form av terrorbalans som under Oskar I byttes ut till en form av brödrakärlek. Universitetet i Lund, som grundades som en integrationsåtgärd efter erövringen av Skåne 1666, hade alltid bäst utbyte med Köpenhamn och inte med de snobbiga storkusinerna i Uppsala. Det illustreras tydligt med att när Tyskland invaderade Schleswig–Holstein 1848 ville lundensarna skicka en svensk brigad för att slåss på Danmarks sida, men dåvarande kungen Oskar I sa nej.
Idag är Sverige och Danmark två vänligt inställda nationer. Vi har våra skillnader, men andra världskriget och operation ”Rädda Danmark” gjorde sitt, för att inte tala om invigningen av Öresundsbron. Att se drottning Margarethe med prins Henrik skaka hand med sin kusin Carl XVI Gustaf och drottning Silvia kan tyckas trivialt. Men det är det inte. Det markerade det officiella slutet på tusen år av misstänksamhet. Nu är vi två folk associerade med varandra och det märks på många sätt, inte minst inom sporten då vi gärna hejar på Danmark och Danmark hejar på Sverige. Man vill ju inte att Norge ska vinna! Men lite rivalitet finns nog kvar och det visar sig ofta när Danmark tas upp som ett skräckexempel. Trots att vi tenderar att lite senare acceptera danska lösningar.
Så grattis Danmark eller för att parafrasera Ernst-Hugo Järegårds berömda monolog i Lars von Triers Riket: Danmark, detta land skapat av kalk och livsglädje.
Läs även: Salman Rushdie är allas vår angelägenhet