”Vi lever i den bästa av världar” är ord som upprepas av läraren Pangloss i Voltaires roman Candide som publicerades 1759. Det var en pik mot filosofen Gottfried Wilhelm Leibniz (1646–1716), som menade att lidandet var av godo och att världen var fullkomlig. Det tillhör också gymnasiefilosofi att analysera Candide och det brukar heta att om det skulle finnas en konsensus kring Pangloss, vilket det föga eller sällan gör när det handlar om litteratur, skulle det vara att han menar att vi har det så bra som det går att ha. Förändring är förnedring och vi behöver absolut inte blicka in i det okända och försöka förklara det vi inte förstår.

François-Marie Arouet (1694–1778) mer känd under pseudonymen Voltaire, har med rätta uppmärksammats av eftervärlden. Men just piken mot Leibniz är del av en längre utveckling i Västerlandets historia. Lite tillspetsat startades den av en nörd som idag fyller 458 år. Han kan kallas verklighetens Prometheus, efter mannen som i grekisk mytologi gav människorna elden, och som fick betala ett högt pris.

Läs även: Ett filosofiskt enboksbibliotek

Den 15 februari 1564 såg universalgeniet Galileo Galilei dagens ljus i den italienska staden Pisa som då tillhörde hertigdömet Florens. Han tillhörde en aristokratisk familj och fadern Vincenzo ville att han skulle bli musiker. Men på grund av försämrad familjeekonomi var han tvungen att studera något mer matnyttigt och så här i efterhand finns det fog för att påstå att världshistorien drog det längsta strået. Även om en så pass kompetent person säkerligen hade komponerat vackert.

Fokus blev mekanik och matematik och som professor vid universiteten i Pisa och Padua gjorde han upptäckter som påverkar oss än i dag. En av hans mest kända böcker är Dialog om de två världssystemen som gavs ut 1632 vilket orsakade en vetenskaplig revolution. I den pläderade han för att jorden cirkulerade runt solen och inte var universums medelpunkt vilket dittills varit en vedertagen sanning. Året efter ställdes han därför inför inkvisitionens domstol och tvingades efter, vad man får anta, viss övertalning ta tillbaka tesen. Men till skillnad från några av sina företrädare blev det inte bålet utan husarrest och därefter kunde han fortsätta sitt arbete. Bland hans andra upptäckter kan nämnas planeten Saturnus ringar och månens kratrar samt läran om att fallhastighet inte har något samband med den fallande kroppens massa. I ett vakuum faller allt lika snabbt oavsett dess vikt.

Läs även: Newtons anteckningar till salu

En ibland upprepad skröna är att Galileo efter sitt så kallade avfall, där han drog tillbaka sin tes om jorden, skulle muttrat ”och ändå rör hon sig” eller ”e pur si muove!” på italienska. Tyvärr finns det inga belägg för just detta men det är ändå en passande anekdot för han satte världen i rörelse. Utan honom hade inte sir Isaac Newton, som passande nog föddes ett år efter Galileis död, fortsatt fysikens landvinningar. Inte heller hade vi haft upplysningen där Voltaire och Leibniz ingick eller 1800- och 1900-talens vetenskapliga revolutioner: Månresor, Cernlaboratoriet eller för den delen bärbara datorer. En sentida upprättelse var att katolska kyrkan 1992 bad om ursäkt för hur de hade behandlat honom. Lite magsurt kan man konstatera ”bättre sent än aldrig”.

Läs även: Mästaren från Florens står sig alltid

Galileo Galilei begravdes i Santa Crocekatedralen i Florens där han vilar bredvid andra italienska storheter som konstnären Michelangelo och statsmannen Niccolò Machiavelli. Dessutom fick hans kvarlevor en senare historia som illustrerar den tid av konflikter mellan det gamla och det nya som han själv var banbrytande inom. År 1737 öppnades kistan och en av hans sentida anhängare skar bort delar av hans lik för att vörda likt helgonreliker. Kroppsdelarna vistades senare hos olika samlare tills några försvann. Men en tand, en tumme och ett finger återupptäcktes så sent som 2009.

Essi si sono mossit på italienska eller ”dom har rört på sig”!