Om moderatledaren vill bilda regering efter nästa val brinner det i knutarna. Ulf Kristersson måste sluta flamsa och bestämma kurs. Det är kort tid till nästa val.
Magdalena Andersson åtnjuter större förtroende bland väljarna än moderatledaren Ulf Kristersson. Det är fullt förståeligt, en nyvald statsminister brukar få en smekmånad och Andersson är rent krasst inte Stefan Löfven. Andersson talar i hela meningar och blir inte rädd så fort någon sticker fram en kamera. Som finansminister kunde hon också odla en nästan ickepolitisk framtoning och påminner därför om sin företrädare Anders Borg.
Den som däremot inte lyckas få sina förtroendesiffror att lyfta är moderatledaren Ulf Kristersson. Tyvärr är det förståeligt. Kristersson har på många sätt schabblat bort de många chanser som funnits när det gäller att påvisa regeringens misslyckanden. Typexemplet torde vara den svenska coronahanteringen, där moderaterna har gått så pass långt som att kräva vaccinpass överallt och vissa företrädare har på fullaste allvar föreslagit att ickevaccinerade skulle straffas med höjda vårdavgifter. Det rimmar otroligt illa med idén om frihet och eget ansvar som borde vara liberalkonservatismens signum.
Läs även: M-politiker öppnar för höjd vårdavgift för feta
Kanske beror det på att det rådde en sorts borgfred kring coronahanteringen,som har bidragit till att Kristersson inte riktigt kan attackera regeringen med den energi som han borde göra. Men det handlar även om rollen som partiledare för det största oppositionspartiet. Där gäller det att ingjuta förtroende hos medlemmarna, samtidigt som man signalerar att man vill regera landet. Om man vill vara elak kan man tolka Kristerssons sonderingar att bilda regering som tecken på att han inte vill bli statsminister. I alla fall inte före valet. Det märker opinionen och det hade troligtvis varit effektivare att öppet säga detta, eller i alla fall ärligare.
På senare tid har oppositionen varit så pass sammansvetsad att man i alla fall drivit igenom en gemensam budget. Men det skedde i grevens tid och det är många i och utanför de blågula partierna som har funderingar på hur ett eventuellt regeringssamarbete och parlamentariskt underlag kommer att se ut. Den ende som kan gjuta olja på sådana vågor är oppositionsledaren, men då måste han också vilja leda. Tyvärr har Kristersson rykte om sig att vara lat och bekväm, vilket också märks i oppositionsarbetet.
Läs även: Ulf Kristerssons oskicklighet riskerar efterlängtat maktskifte
Det är mindre än ett år kvar till valet och det kommer att krävas blod, svett och tårar att vinna. Det blågula blocket och speciellt Moderaterna måste förstå detta. Det räcker inte med att framhålla att regeringen är dålig, utan man måste berätta vad man själv kan göra bättre. Ulf Kristersson måste presentera en vision av vad en regering under hans ledning ska åstadkomma. En vision som inte bara handlar om att bekämpa brottslighet utan även positiva förslag.
Ledstjärnan skulle kunna vara: Hur ska Sverige se ut 2043, Ulf Kristersson?
