Det är tjatigt men det går inte att inom svensk kultur komma undan Gustav III och i dag är det 230 år sedan han dog i sviterna av skottet som helt och hållet ändrade den svenska historien, det skott som Johan Jacob Anckarström avfyrade vid den ökända maskeradbalen på Operan i Stockholm några veckor tidigare. Orden är valda med största omsorg. För utan Gustav III hade vi inte haft det Sverige som vi har i dag. Med kniven mot strupen skulle de flesta svenska historiker säga att de monarker som visat att individer spelade roll var: Gustav Vasa, Gustav II Adolf och Gustav III.

Våra ”Göstor” för att använda de vanligaste smeknamnen.

Den förste av dem såg till att Sverige blev en självständig nation. Utan honom hade vi troligtvis haft ett ännu blodigare frihetskrig några generationer senare än vi hade. Alternativt hade Kalmarunionen förblivit ett par århundraden in i framtiden med ytterligare krig eller revolutioner som resultat. Kanske till och med Sovjetrepubliken Sverige? Det är alltid ytterst vanskligt att skriva kontrafaktisk historia och för lekmän lika intressant som att bevittna zumbaträning på gymmet. Med andra ord: En sådan träning är utvecklande för den som deltar men ytterst tråkigt för den som tittar på.

Den andre relevante Gösta, Gustav II Adolf (1594–1632), är inte vår George Washington för att använda en liknelse om hans farfar, utan den som gjorde att självständigheten förblev självständig. Nu handlar det inte om ”Lejonet från Norden”, vilket var ett av hans mest kända smeknamn, utan att han insåg att överleva var mer än att spöa den danske arvfienden. Det handlade om att uppbygga och organisera nationalstaten Sverige med institutioner och ett tankesätt som vi fortfarande drar nytta av idag.

Läs även: Den glömda historien som äntligen återberättas

Slutligen har vi den siste riktige ”Gösta” som spelade en stark roll. Gustav III är den som knyter an till sitt berömda arv, och inte bara genom att gynna vårt språk som när den förste av ”Göstorna” låter beställa Bibeln på svenska, utan också genom kultur. Han grundar Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm och gynnar det svenska kulturlivet. På många sätt var han stolt över sitt Vasaarv, som han hade på mödernet, och detta märks inte minst i Dalarna där Vasaminnena restaurerades under hans tid och där denna text skrivs.

Läs även: Den svenska ordningens urkälla fyller 400 år

Gustav III hade många fel och brister, vilket inte minst förklarar hur han mötte sitt slut. Men i backspegeln betydde hans gärning mycket för framtidens Sverige och det låg ”sol däri” för att citera Esaias Tegnér. Det går inte att underskatta hans betydelse för svensk kultur och det är passande att en miniatyr av den opera som han lät bygga invigs i dagarna i Kungliga Operans entré.

Kungen är död. Länge leve den tredje viktiga Gösta!