Det var bokmässa i Göteborg och jag dristade mig att gå fram och hälsa. Jag möttes av ett stort leende och en konversation, där personen i fråga inte ville tala om sig själv utan veta allt om mig. Vi talade i över 40 minuter och än i dag är jag fascinerad av hur Ingvar Oldsberg såg mitt 20-åriga jag. Han ville veta allt jag gjorde, allt jag läste och allt jag tyckte. Det som skulle vara ett ”fantalk”, som jänkarna säger, blev snabbt en intervju.

Läs även: Carina Bergfeldt och okunskapens adelsmärke

Ingvar Oldsberg var ett fenomen. Det går helt enkelt inte att runda honom. Många andra välskrivna runor ligger redan ute. Vad man kan tillägga till dem är det faktum att han var en av våra sista riktigt allmänbildade journalister. Han var en murvel skolad hos Lennart Hyland där man på ren intuition kunde nämna hur det gick mellan Hälleforsnäs och Borås i den senaste bandymatchen. Alternativt berätta om de viktigaste franska romanerna eller för den delen vad marskalk Mannerheims överstar hette. Oldsberg var en man som kunde allt och hela livet läste han mer och mer för att alltid vara uppdaterad.

Handlade det om livsglädjen eller om det faktum att nyfikenhet gör en till en bättre journalist? På den raka frågan kan jag inte svara. Däremot vet jag att det var omöjligt att inte gilla Oldsberg. När han i sin bästa roll var programledare för På Spåret tänkte jag ofta att han tillsammans med parhästen Björn Hellberg vid ett elavbrott hade kunnat improvisera fram ett helt avsnitt. Kort och gott hade de tillsammans en minnesbank som sträckte sig över århundraden och att det hade varit en fröjd att se dem bägge improvisera.

Läs även: Varför är det bra för poliser att läsa historia?

Frågan som infinner sig är att om vi någonsin kommer att få skåda Oldsbergs like igen? Det tror jag tyvärr inte. I dag ska programledare vara influencers och tycka till om allt mellan himmel och jord. En Carina Bergfeldt är numera mer sexig än en Oldsberg. Trots att den senare hade ett par tusen böcker hemma och inte ägnade sin tid åt att instagramma om ditten och datten. Det är en utveckling som bottnar i att journalister alltmer blivit aktivister. En sådan person var inte Ingvar Oldsberg utan snarare den raka motsatsen. Han var en människa som kunde tacka för vänliga ord men direkt spände han blicken i den som talade och brast ut i ett leende varvid frågan kom:

- Men berätta om dig själv?

Själv fick jag uppleva detta på Bokmässan i Göteborg för 15 år sedan. En pratstund som gör mig glad men också nostalgisk. Likt gamla elefanter är Oldsberg en utdöende art. För honom var det inte spännande att få beröm utan att veta mer om omvärlden. Nu är han på en ny resa och en sak är säker, den gamle sportreportern hade älskat att rapportera. Dessutom gärna live!

Ingvar Oldsberg, journalist, (1945–2022).