För den som bläddrar i litteraturförteckningen i valfri bok som på något sätt handlar om Gustav Vasa stöter ofta på förkortningen GIR. Bokstäverna står för konung Gustaf den förstes registratur, och är alla de brev som kungen skickade ut i landet. Under 1800-talet blev dessa brev tillgängliga när Riksarkivet tryckte dem i en serie med volymer. Från en blygsam början 1521, med ganska många glapp tidsmässigt, så sväller registraturen rejält. Mot slutet motsvaras varje år av kungens regenttid av en rejäl volym i tegelstensstorlek. Kungen skickade ut ofantliga mängder brev, han skrev dem dock inte personligen utan han hade en stab med skrivare som skrev ner det kungen ville få sagt och såg till att det skickades ut över hela landet. Dessa skrivare går att följa inte bara i handskrifterna, även i den tryckta registraturen märks förändringar i språkbruk, inte minst stavning, när en skrivare efterträder en annan. Framför allt är det ändå kungens eget språk som tränger igenom. Gustav Vasas söner var lärda män som kunde konversera på latin och tidens modespråk, men Gustav Vasa hade förmågan att tala till bönder på bönders vis.

Ofta handlar det om utskällningar. Det är fogdar som inte sköter sitt arbete ordentligt, eller förvaltare som beordras att köpa och sälja varor på det sätt som kungen anser vara bäst. Kungen rasar också en hel del över sina släktingar. Det är förståeligt att många som öppnade ett brev från kungen nog gjorde det med bävan över vad som skulle stå där. Men det finns också en mänsklig sida av Gustav Vasa, som när han oroar sig över att barnen är sjuka eller skriver till sina äldsta söner att de ska bete sig väl mot dem som är utsedda att ta hand om dem. Mot slutet av hans liv anar man också en melankoli när han beklagar sig över att hans söner aldrig kommer att ha lika goda män omkring sig som han, eller skickar kondoleanser till barnen till de vänner som hann gå bort före honom.

Läs även: Amiralen som dominerade Östersjön

Att läsa Gustaf den förstes registratur från pärm till pärm är en utmaning, tack och lov finns det ett väldigt bra register i varje volym som gör det möjligt att slå både på personnamn och ortsnamn. Men det är när man sätter sig in i det kompletta materialet som det börjar bli möjligt att få en bild av kungens personlighet. Just den stora mängden brev gör Gustav Vasa till en av de första kungar vi kan börja få en bild av vem han var, inte bara vad han gjorde. Det är ingen dagbok och varje personlighetsporträtt av honom måste bli grovt och uppbyggt av stora penseldrag, men det är betydligt mer än vad vi kan göra för hans föregångare på tronen. Samtidigt som det lägger grunden för ett politiskt språk som har levt med fram till våra dagar. Tänk inte minst på den legendariske finansministern Gunnar Sträng, Olof Palme eller Göran Persson.

Läs även: Judiska jular och amerikansk irländskhet

Johanna Lindén Nybelius är museipedagog vid Falu gruva och driver Sveriges mest lästa 1500-talsblogg.