Myndigheten Brå pratar friskt om slump och sociala smittoeffekter när de försöker förklara att Sverige gått från botten till toppen i Europa för dödsskjutningar. Men det är inte en slump att dödsskjutningar i kriminella miljöer mångdubblats under en period om tre decennier.
Nyligen kom myndigheten Brottsförebyggande rådet (Brå) ut med en rapport om det dödliga skjutvapenvåldets utveckling i Sverige och jämfört med andra länder. Brå konstaterar att dödsskjutningarna ökat i Sverige, men minskat i de flesta andra europeiska länder. Sverige har gått från botten till toppen i Europa för dödsskjutningar under de senaste 20 åren.
Enligt rapporten har dödligt våld med skjutvapen mer än fördubblats sedan 2011, men ökningen inleddes tidigare. Till exempel nämns att risken för unga män att dö eller behöva sjukhusvård femdubblades under åren 1996–2015, så i ett längre perspektiv handlar det om en mångdubbling av skjutvapenvåldet bland unga män i kriminella miljöer.
När utvecklingen ska förklaras verkar Brå skeptiskt till att invandringen skulle vara en viktig faktor. Man nämner studier som inte finner någon relation mellan migration och
nivå av dödligt våld, och tar Tyskland och Frankrike som exempel på länder som likt Sverige haft hög migration, men utan att det resulterat i ökade skjutningar.
Men här avfärdar Brå kopplingen till migrationen alldeles för enkelt. Just att de med utrikes bakgrund är så kraftigt överrepresenterade som gärningspersoner är en tydlig indikation på att det finns en koppling till migrationen och skjutvapenvåldet i Sverige. Dagens Nyheter fann till exempel i en granskning att nio av tio som knyts till mord och mordförsök med skjutvapen har minst en utlandsfödd förälder.
Det finns alltså anledning att studera skillnaden i migration mellan Sverige och andra länder de senaste decennierna. Eurostat redovisar statistik för asylsökande i europeiska länder sedan 2008. En sammanställning av Eurostats data ges i Tino Sanandajis bok Massutmaning (2016). Där framgår det att Sverige haft många gånger fler asylansökningar under åren 2008–2015, sett till sin befolkning, än länder som Tyskland och Frankrike.
Att Sverige haft historiskt hög invandring under åren kring flyktingkrisen bekräftas av OECD, som menar att Sverige hade det högsta antalet asylansökningar under 2014–2015 som någonsin registrerats i ett OECD-land.
Det finns också flera indikationer på att integrationen fungerat exceptionellt dåligt i Sverige. OECD pekar 2014 ut Sverige som ett av de länder inom OECD som har högst gap i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes födda.
OECD skriver att det åtminstone i någon omfattning beror på vilka populationer som migrerat till Sverige, att många av dem som migrerat till Sverige kommer från länder med dåligt utvecklade utbildningssystem. OECD pekar också ut Sverige som det OECD-land, för vilka data finns tillgängliga, som har högst andel migranter som inte studerar vidare efter 15 års ålder.
Men Brå verkar inte intresserat av att gräva vidare kring vad som kan vara speciellt med migrationen till Sverige. Istället fokuserar man på slumpartade processer. De utesluter inte att samma utveckling som Sverige fått hade kunnat äga rum i andra europeiska länder. Man pratar om att ”våldsspiralen, under vissa grundförutsättningar, kan utlösas på relativt slumpartade grunder”.
Klara Hradilova-Selin, utredare på Brå, bekräftar i SVT Rapport detta synsätt genom att säga:
– Det skulle kunna vara hyfsat subtila slumpartade mekanismer som gör att det här drar igång. Det blir en kedja av vedergällningar där det är allt lättare att ta till vapen och skjuta helt enkelt. Någon slags smittoeffekter pratar man om i forskningen. Social smitta.
Det är häpnadsväckande att Brå tror att den mångdubbling av gängskjutningar som ägt rum i Sverige de senaste decennierna skulle bero på slumpen. Vore det inte väldigt konstigt om dessa slumpartade processer startat samtidigt i flera svenska städer genom ”social smitta”, men ändå inte spridit sig ens till våra närmaste grannländer?
Allvarligt talat Brå, hur dumt resonerar ni egentligen?
