Facebook noscript imageDahlman: M och KD måste ha en plan för SD-samarbetet
Carolin Dahlman
Krönikörer
Dahlman: M och KD måste ha en plan för SD-samarbetet
Foto: Janerik Henriksson/TT
Foto: Janerik Henriksson/TT

De borgerliga vill putta ut Stefan Löfven (S) från Rosenbad med stöd av Sverigedemokraterna. Men även om partierna är eniga i mycket finns stora skillnader att se upp med.

KRÖNIKA. ”Vi har inga lojaliteter till borgerligheten”, sa Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson i en intervju med G-P i våras (7/4).

I en film i sociala medier försäkrade han att SD kommer att vara en bromskloss om Moderaterna och Kristdemokraterna går för långt högerut (29/4).

I G-P uttryckte han entusiasm över att ”gå till val på att bilda en konservativ regering”. Men konservativ är ett begrepp som kan tolkas olika. I SD:s ögon verkar det vara att återgå till gamla sossetoner.

”Sverigedemokraterna kommer att vara en garant för att en konservativ regering aldrig någonsin, oavsett läge, överger viktiga principer om rättvis fördelning och genuint socialt ansvarstagande”, sa Åkesson i sin film.

Men att definiera ”rättvis fördelning” är lika svårt som att svara på frågan ”hur långt är ett snöre?” Vem avgör vad som är rättvist? Hur mycket ska fördelas? Jag kan garantera att Nooshi Dadgostar (V) och Ulf Kristersson (M) inte är överens i dessa frågor. Men var står SD?

Åkesson talade i filmen varmt om välfärd, trygghet, solidaritet och sammanhållning, samt vände sig emot att Socialdemokraterna inte längre stod upp för detta, vilket ju är att hylla gamla S.

Gång på gång har Åkesson lyft sin tanke om det moderna folkhemmet. 2017 citerade han exempelvis i Almedalen både Per Albin Hansson och Verner von Heidenstam i sitt tal. Han ville förena socialism och konservatism (7/7 -17).

För M och KD – som är tydliga högerpartier – kan detta leda till huvudvärk.

SD kommer naturligtvis att ställa krav på en regering ledd av Ulf Kristersson (M). Ingen tror någonting annat. Så länge kraven rör migration eller rättsväsende är de snarlika i sin inställning, men i många andra frågor har man olika grundsyn. Det måste de borgerliga vara vaksamma inför. Här finns flera viktiga frågor att ställa.

SD uttrycker sig ofta skeptiskt om vänsterliberalism – men tycker de ens om högerliberalism?

För SD är ju Sverige i centrum, inte individen. Åkesson ville i Almedalen 2019 ”återupprätta känslan av Sverige”. ”Är man inte beredd att acceptera de krav vi ställer, så får man bo någon annanstans”, sa han i Almedalen 2017.

I en intervju i Expressen såg Åkesson att närmandet mellan SD, M och KD la grunden för en ny inriktning på politiken i Sverige ”med hårda krav på att människor anpassar sig efter svenska regler och seder”.

Vad menas med seder? Vad rymmer känslan av Sverige? Vilka krav ställs i SD:s värld? På sin hemsida hyllar partiet kultur som en viktig faktor för att bygga ett starkt socialt kapital. Konst, böcker, spel och film nämns, även om det var luddigt om de menar att svenskar borde läsa samma romaner och se samma utställningar för att samhällsbygget ska bli perfekt. Vad har man för vision?

Det är läge att fråga.

M, KD och L står för frihet under ansvar, och önskar se sänkta skatter kombinerat med att människor själva får mer att säga till om. SD klagar visserligen ibland på hög skatt, men oftare på att skattepengar används fel och borde gå till annat.

Grovt sett kan man säga att de borgerliga vill se en mindre stat och större frihet för oss individer, medan SD kan tänka sig en stor stat men med hård styrning. Hur kombineras högerliberalism med socialkonservatism?

Åkesson sa i Bulletins helgintervju att det där med höger och vänster är ute, för idag accepterar ju de flesta modellen för välfärden. Själv kallade han sig mitten vad gäller den ekonomiska politiken. Vad betyder det i praktiken?

Det är läge att fråga.

Många av SD:s väljare tycks vara höger. I Valus mätning 2018 sa 58 procent att de ansåg sig stå till höger och bara 8 procent till vänster. Det var en högervridning jämfört med valen 2010 och 2014.

Men SCB:s partisympatimätning visade nyligen att allt fler LO-anslutna sympatiserar med SD samtidigt som stödet för S rasar (TT 8/6). Hur dessa som flytt S ska kunna enas med dem som ser sig som höger är ett mysterium. Väljarna behöver fundera vad de får för sin röst och om Åkesson verkligen kan glädja båda sidor samtidigt.

Det är läge att fråga.

Om man inte törs hantera detta nu kan längtan efter regeringsmakt, eller missnöje med vad andra gjort i migrationsfrågan, leda till politiskt trassel. Det har Sverige haft nog av redan. Puh.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman

Lyssna: Bulletins Helgintervju: Jimmie Åkesson om valrörelsen och S: ”Det blir smutsigt”

Carolin Dahlman

Carolin Dahlman är högerliberal krönikör. Hon har studerat fil kand i statskunskap och sociologi samt journalistik för akademiker vid Uppsala universitet. Hon har arbetat som politisk opinionsjournalist sedan 1997, senast som politisk redaktör för Kristianstadsbladet i sju år. Hon har skrivit böcker och rapporter för Timbro samt krönikor och debattartiklar för ett stort antal medier.

Stöd oberoende journalistik och prenumerera på Bulletin.

Sverige förtjänar det bästa!