Den senaste tiden har det varit mycket fokus på gängkriminalitet och det fokuset är välkommet eftersom det är ett eskalerande problem som hotar grunden för vårt samhälle. Det bör därför prioriteras högt och radikala åtgärder bör omgående vidtas för att komma åt problemet.

Men vi får inte glömma ett annat stort problem som fortfarande inte har försvunnit och som berövar tiotusentals individer, särskilt kvinnor och barn, deras frihet, hälsa och säkerhet i Sverige. Problemet med hedersvåld och -förtryck.

Sedan september 2019 har 4 500 hedersbrott anmälts sedan polisen började markera brott i sina utredningar, där det misstänks hedersmotiv. Det kan handla om könsstympning, barnäktenskap eller tvångsäktenskap. Ett brott med hedersmotiv innebär att syftet har varit att upprätthålla familjens heder. Och enligt Åsa Wallinder, verksamhetsutvecklare för hedersrelaterad brottslighet på polisens Nationella operativa avdelning, finns det en del ärenden som anmäls men inte klaras upp.

Läs även: Rapport om Malmös förskolor: ”Jag har slöja för mamma säger att tjejer som mig har det”

En ny kartläggning av hedersproblematik i förskolan som Malmö stad gjort visade att 12 av 13 förskolor hade erfarenhet av barn som utsätts för hedersförtryck. Barn som sexualiseras och måste täcka sina kroppar på ett orimligt sätt, flickor som tvingas bära hijab och föräldrar som vill ha könssegregering i förskolan. Där fanns även en förskola som anmält ett fall av misstänkt könsstympning.

Hanna Cinthio, forskaren som genomfört kartläggningen, säger att i vissa förskolor finns en tydlig kontroll mellan syskon, att det finns en bror som man upplever fått i uppgift att kontrollera sin syster. Men att det är vanligare att det helt enkelt är starkt inpräntat i barnen: ”vad förväntas av mig, hur ska jag vara”. Det här visar hur stark och påtaglig indoktrinering av barn i hedersnormerna kan vara.

Hederskultur uppstår ur kollektivistiska värdesystem, religiösa eller kulturella, som främjar kyskhet, oskuld och en reaktionär syn på sexualitet och kvinnokroppen. Dessa värdesystem förfäktar föreställningen att män är ansvariga för och ska fungera som förmyndare för familjens kvinnor. Därmed bär de ansvar för kvinnornas kyskhet och måste kontrollera deras sexualitet. Det ansvaret kopplas också till männens och familjens heder. Om männen i familjen misslyckas med att ta det ansvaret förlorar de den, och något måste göras för att återupprätta familjens heder.

Läs även: Över 4 500 hedersbrott anmälda på två år

Eftersom det existerar en hypersexualisering av kvinnor i hederskulturer blir det nödvändigt att kontrollera kvinnors rörlighet, frihet, livsval och kroppar. Allt handlar om att undertrycka kvinnors sexualitet för att försäkra sig om kvinnornas ”kyskhet” och flickors/unga kvinnors oskuld. Detta leder till olika former av hedersvåld och förtryck. Kontrollen av flickor och kvinnor sker med varierande grad av hot, våld och förtryck – här finns alltifrån mord och fysiskt våld till könsstympning, barnäktenskap eller tvångsäktenskap. Till könssegregering, tvång att bära hijab, niqab eller burka, eller ”bara” begränsningar av frihet och personlig rörlighet. Allt detta sker i syfte att kontrollera kvinnors sexualitet och signalera att kvinnorna är kyska.

Den mest utsatta gruppen inom hederskulturer är barnen, särskilt flickorna. Inom hederskultur finns en annan syn på barn och föräldraskap, där barn betraktas som föräldrarnas ägodelar och föräldrarna har rätt att bestämma allt åt dem. Flickorna har också oskuldskrav på sig i en mycket högre grad än pojkarna och på grund av detta utsätts barnen för olika typer av strikt kontroll och begräsningar.

Pojkar drabbas också men inte i lika stor utsträckning. Men ofta indoktrineras de till, eller tvingas att, bevaka och kontrollera sina systrar, även om de inte vill. Pojkarna kan straffas om de misslyckas med det ansvaret och i den kontexten kan de bli både offer och förövare.

Arbetet mot hederskultur kräver kunskap, mod och ärlighet för att lyckas. En av de saker som ofta försvårar arbetet mot hederskultur är att en eller flera av dessa tre faktorer tenderar att saknas.

Många har inte tillräcklig kunskap om hederskultur och dess mekanismer. Många i Sverige är helt främmande inför hederskulturens kollektivistiska karaktär, då de själva är marinerade i en synnerligen individualistisk kultur. Många kan helt enkelt inte föreställa sig att föräldrar kan begå fruktansvärda våldshandlingar mot sina egna barn med hedern som motiv.

Andra saknar dessutom modet att beröra hedersproblematiken, eftersom de är rädda att bli stämplade som rasister eller islamofober. Följaktligen vägrar vissa på grund av denna rädsla att tala ärligt om vari problemet består. I andra fall handlar det om en missriktad tolerans, eller en oro för att diskussionen ska späda på rasism och polarisering.

Läs även: M vill skärpa tagen mot hedersförtrycket

Hedersvåld och -förtryck i Sverige är fortfarande ett av våra största samhällsproblem, och jag skulle säga att det är Sveriges största jämställdhetsproblem i dag. Mycket mer måste göras när det gäller lagstiftning, utbildning i skolan samt för att öka kunskapen om hedersvåld och förtyck hos olika myndigheter som möter de hedersutsatta.

All samhällets kraft behövs för att nedmontera hederskulturen helt och befria de tiotusentals kvinnor och barn som lider i dess förtyckande grepp.