DN publicerade nyligen en artikel om muslimer som lämnar Sverige på grund av att de upplever sig diskriminerade, eller känner sig oönskade och att de inte fritt kan utöva sin religion. Artikeln fokuserar på en familj från Skåne. En svensk kvinna som har konverterat till islam och hennes man med palestinska rötter, Mohammad, som har bestämt sig för att flytta till Jordanien på grund av den upplevda diskrimineringen.

Kvinnan berättar att hon vid flera tillfällen blivit trakasserad på grund av att hon bär hijab. Det är givetvis oacceptabelt och muslimhat är ett problem som måste motverkas. Men det är också viktigt att sätta saker i perspektiv: de allra flesta svenskar oavsett om de ogillar islam eller inte, trakasserar inte muslimer på gatan. Och Sverige är fortfarande ett av de mest toleranta länderna i världen, och även om det tyvärr finns idioter överallt ska ett samhälle inte dömas efter sina idioter.

Läs även: Ahmed: Behandla islamister som om de vore nazister

I artikeln undrar kvinnan också om det är så att man bara kan bli ”accepterad om man är ’muslim light’, fast tänk om man är mer konservativ?” Hon kanske har rätt, men är det här så konstigt egentligen? Sekularism är en grundläggande princip i Sverige och dessutom utgör islamsk konservatism antitesen till det svenska värdesystemet, och kan sannolikt inte existera i Sverige utan att det resulterar i betydande friktion.

En professor i religionsvetenskap förklarar i artikeln att det inte behöver handla om hatbrott eller öppen rasism, utan om att känna sig oönskad, och att detta beror på att många i Sverige har en negativ syn på Islam.

Men islam och muslimer är inte samma sak. Islam är en uppsättning idéer, medan muslimer är människor som har rättigheter och skyldigheter – och att ogilla islam betyder inte nödvändigtvis att man hatar muslimer eller vill diskriminera mot dem. Muslimer borde acceptera att många svenskar, eller till och med majoriteten, helt enkelt inte gillar islam som en uppsättning idéer, och att det är okej att många inte har samma syn på islam som muslimerna själva har.

“Jag är hellre i den positionen att jag är i majoritet…. Här i Jordanien så är det i alla fall inte jag som är diskriminerad”, säger Mohammad efter att ha flyttat från Sverige.

Läs även: Altstadt: När islamismen kom till Hylte

Det är sant. Det är kvinnor, homosexuella och icke-muslimer som är diskriminerade där. I Jordanien vill 71 procent av befolkningen att sharia ska vara landets lag, och av dessa stödjer 67 procent stening för utomäktenskapligt sex, 82 procent dödsstraff för dem som lämnar islam, och 58 procent anser att sharia borde appliceras även på icke-muslimer.

Endast 45 procent i Jordanien anser att det är upp till kvinnan att själv bestämma om hon ska bära hijab eller inte och 80 procent anser att en kvinna alltid ska lyda sin man. Endast 22 procent anser att en kvinna ska ha rätt att skilja sig från sin man och bara 25 procent tycker att kvinnor ska ärva lika mycket som män.

I artikeln nämns en annan man med somaliska rötter som flyttat till Egypten med fru och barn. Egypten, där jag kommer ifrån, är ännu värre än Jordanien när det kommer till ovan redovisad statistik, samt hyser en utbredd rasism mot svarta.

Läs även: Dahlman: Låt inte islamister och antisemiter få begränsa vår frihet

Men konservativa muslimer har kanske rätt. Det är möjligt att det svenska samhället inte är så välkomnande för konservativa muslimer, salafister och islamister – eller muslimer som vill ha särbehandling på grund av sin religion.

Sverige är dock en fantastisk plats för liberala och sekulära muslimer, det är till och med mycket bättre för dem här än i muslimska länder.

Ett land där alla är lika inför lagen, oavsett etnicitet, kön eller sexuell läggning, ett land där tanke- och yttrandefriheten skyddas. Och om odemokratiska diktaturer som Egypten och Jordanien betraktas av konservativa muslimer som idealsamhällen, är jag för min del glad att Sverige ligger i andra änden av det spektrumet.