Vari består skillnaderna mellan nazister och islamister?

De är många, men ändå få.

Båda grupperna är ansvariga för miljontals människors död och elände. Båda tycker att kvinnor hör hemma bakom diskbänken. Bägge anser att kvinnor bör disciplineras när så är ”nödvändigt”. Båda anser att kvinnor bör klä sig ”anständigt” även om islamisterna är mer konservativa i det avseendet. Båda tror att blind lojalitet inom gruppen är avgörande för överlevnad – nazisterna är explicit rasistiska i detta avseende, medan islamisterna snarare hänvisar till religiös dogmatism. Båda grupperna anser att homosexuella antingen bör dödas eller sättas i fängelse. Båda grupperna hatar och föraktar judar och inbillar sig att dessa styr världen och måste försvinna från jordens yta.

Det finns mer gemensamt mellan dessa bägge grupper än det finns skillnader. Det beklämmande är att bägge grupperna är väl organiserade. Nazisternas organisationer har inget vidare inflytande för all del, och utgör i dagsläget inget samhällshot, om än ett klart hot mot individer i Väst. Islamisternas organisering däremot utgör ett akut hot mot befolkningen i stora delar av världen.

Dock, till min förvåning, har jag kommit att inse att i Sverige skapar ordet ”nazister” rädsla och förbittring i människors hjärtan, och det med rätta, men att samma sak inte gäller för ordet ”islamister”. ”Islamist” tycks vara för främmande, nytt och kontroversiellt.

Läs även: Altstadt: När islamismen kom till Hylte

Sverige har inte haft ett 9/11 eller tvingats uppleva dagliga terrorattacker, något som tillhör vardagen i länder som Afghanistan och Jemen. Ibland skylls även dessa terrorattacker på socioekonomiska faktorer, trots att många av dem som ansluter sig till Al Qaeda eller blir ”IS-resenärer” som de eufemistiskt kallas, är välutbildade personer med akademisk bakgrund: Läkare, ingenjörer och till och med vetenskapsmän.

Svenskar ser allvarligt på nazism, men inte på islamism, och det är ett gigantiskt problem.

En kvinnlig nederländsk aktivist sade något skrämmande till mig häromdagen: ”Hade du bott i Nederländerna så hade du accepterats av mitten och vänstern. Vi nederländskor fick vårt ’9/11’ 2004 när Theo van Gogh, en folkkär regissör och skådespelare, blev mördad för sin islamkritiska film. Det väckte hela samhället och vi har föraktat islamism och till och med islam sedan dess. Ni i Sverige verkar fortfarande vara ignoranta gentemot islam och islamism.”

Det råder inget tvivel om att hon har rätt. Sverige har tack och lov inte haft en nationell tragedi som varit direkt och öppet kopplad till islamismen. Till och med när det utförs en knivhuggning av en islamist som vid dådet skriker ”Allahu Akbar!” så kommer gammelmedia med bortförklaringar under rubriker som ”Därför är hans dåd i Vetlanda inte terror”.

Läs även: Egyptson: Utred hela Islamiska Förbundets nätverk

Vi gör allt för att bagatellisera och förminska det islamistiska hotet som finns i vårt land eftersom vi är rädda för att framkalla rasism.

Det är bra att vi är rädda för att göda rasism i och för sig, men den överdrivna rädslan för rasismen har fått oss att blunda för den islamistiska totalitarismen och terrorn, eftersom de är främmande och obekanta.

Hatet mot muslimer i Väst är oacceptabelt och bör bekämpas med alla medel. Men den kampen får inte ske till priset av att vi blundar inför hotet som islamister utgör mot Sverige.

Islamisternas främsta offer är andra muslimer. Det växande hatet mot vanliga, hederliga muslimer är även det orsakat av de islamister som gör anspråk på att föra muslimernas talan, mottar ekonomiskt stöd av det offentliga och ges utrymme i media.

Men på grund av en överväldigande rädsla att bli stämplade som rasister så försvarar våra så kallade progressiva röster islam, islamism och islamister – vilket är den största otjänsten man kan göra Sveriges muslimer.

Vill man införa sharialagstiftning i Sverige, som Vänsterpartiets Mostafa Maleekah, så innebär det en juridik som föreskriver dödsstraff för ateister, islamkritiker, homosexuella och alla som säger emot den islamistiska utvecklingen i Väst.

Läs även: Makram: Den rasistiska antirasismen

Så länge vi vägrar förstå hur farligt, katastrofalt och allvarligt det islamistiska hotet är, att det är en ideologi som dödar utan barmhärtighet, och att det är en fråga som inte har med ras att göra utan är ren och ideologisk fascism, så lär Sveriges växande islamistiska problem förbli ett av de största och mest komplicerade i Europa.

Och det trista är att det endast verkar vara de som själva flytt från kniven som förstår detta.

Svenskar har kanske lärt sig sin läxa om nazismen, men har ännu inte lärt sig något om islamismen.

Luai Ahmed
Skribent, debattör och författare till boken Asylum: A refugee’s paradoxical journey from Sharia Yemen to Rainbow Sweden.