Ett lands lagar speglar ofta – men inte alltid – samhällets moral och dess idé om rättvisa. Det är därför som religion, historiskt sett, och fortfarande i många länder idag, utgör grunden för ett lands lagstiftning. Eftersom en kultur inte är statisk och inte heller dess moral, tenderar lagar också att förändras med tiden, även om det kan ta tid för dem att komma ikapp olika kulturella förändringar.

Det är dock inte alltid som samhällets idé om rätt och fel och följaktligen dess lagar korrelerar med vad som är bra för människor i verkligheten. Till exempel skapar många länder med sharialagar mycket lidande för kvinnor, homosexuella och minoriteter. De inskränker friheten och i slutändan skadar lagarna samhällets välbefinnande som helhet.

Läs även: Gudmundson: Dags att testa knark

I sekulära länder där man separerat kyrkan från staten och dess lagar, har det definitivt varit en förändring till det bättre. Separationen kan dock ibland göra det svårare för ett samhälle att hitta sin moraliska kompass. Vad som är rätt och fel blir mycket mer subjektivt och därmed svårare att komma överens om. Därutöver kan sekulära samhällen komma att verka under illusionen att de totalt har blivit av med sina religiösa instinkter och höjt sig över religionen till det rena förnuftets rike, när så ofta inte är fallet.

Många behåller sina religiösa instinkter utan att erkänna eller ens vara medvetna om det. Detta kan leda till att de saknar kontroll över sina i grunden religiösa impulser, och helt okritiskt ger sig ut på olika typer av korståg för att uppnå det ena eller andra samhälleliga renhetsidealet.

Dessutom förstärks ibland samhällets uppfattning om rätt och fel av dess instinktiva känslor av äckel, det vill säga att det som känns äckligt är fel. Detta kan också återspeglas i landets lagar och kan orsaka en hel del problem, särskilt i kollektivistiska samhällen, eller länder som styrs av kollektivistiska ideologier, där idén om individuell frihet anses mindre viktigt än vad som uppfattas som kollektivets bästa.

Läs även: MP: Utred om sexköp ska motsvara våldtäkt

Denna kombination kan skapa dogmatiska attityder där det är svårt för människor att ta in fakta som går emot deras åsikter eller diskutera frågorna rationellt. Det leder ofta till negativa konsekvenser för just de människor man påstår sig bry sig om och vill skydda. I Sverige syns det tydligt i två frågor: prostitution och narkotikapolitik.

I en rapport om prostitution och människohandel, lyfter forskare fram att det finns negativa konsekvenser med statens ambition att ”bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål,” konsekvenser som kan skada sexarbetare, liksom att polisen ibland arbetar på ett sätt som kan underminera de prostituerades förtroende för polisen.

Jag skulle säga att frågan om prostitution i Sverige i hög grad drivs av en strävan efter renhet och en känsla av äckel, förklädd till ett försök att hjälpa de kvinnor som säljer sex. Därför saknas det utrymme att diskutera de studier som visar att majoriteten sexarbetare ägnar sig åt det arbetet frivilligt, eller att undersöka om sexköpslagen i Sverige skapar mer utsatthet för sexarbetare än den skyddar dem. Staten vill bli av med sexarbetare snarare än att hjälpa dem.

Samma sak gäller Sveriges narkotikapolitik. Efter att Lena Hallengren sagt att regeringen håller sig till folkhälsomyndighetens och experters rekommendationer när det gäller covid, har hon och regeringen varit snabba att avvisa folkhälsomyndighetens förslag om att utvärdera förbudet mot narkotikainnehav för eget bruk. År 2002 sa Morgan Johansson att om tio år skulle Sverige att vara narkotikafritt, men Idag har Sverige den högsta narkotikadödligheten i hela Europa – nästan fyra gånger högre än EU-genomsnittet.

Återigen är politiken här inte baserad på att en vilja hjälpa eller på förnuft och evidens utan snarare på en strävan efter renhet: ”Sverige ska vara narkotikafritt!” Samt på en känsla av äckel mot droganvändning. Staten vill bli av med droganvändare snarare än att hjälpa dem.

Läs även: Ahmed: Tack och lov finns det äkta feminister

Även i ett sekulärt land måste vi hålla våra religiösa instinkter i schack, först genom att erkänna dess existens och sedan genom att avstå från att basera vår politik på renhetsideal av religiös typ. Dessutom måste vi inse att det som vi finner motbjudande är en fråga om subjektiva känslor, och inte försöka tvinga detta på andra och begränsa deras frihet lagstiftningsvägen.

Vi bör snarare sträva efter att vara ett samhälle som alltid bygger sina lagar på evidens och förnuft. Först då kan vi öka samhällets välbefinnande, bevara individens frihet samt hjälpa och skydda de som är utsatta.