Hamnstaden Mariupol i södra Donbass har ändå sedan den 2014 togs tillbaka från proryska styrkor varit en viktig symbol både för Ukraina och Ryssland. Mariupol hade en god ekonomi baserad på stålverken i staden och hade 425 000 invånare före ockupationen 2022. Staden var lite av ett skyltfönster för ukrainskheten i Donbass. Det bidrog kanske till att ryssarnas brutalitet med förstörelse och mördandet av civila som nådde en sedan andra världskriget i Europa osedd nivå.

Centralasiater bygger hus ovanpå ukrainska lik

Av stadens ursprungliga invånare tros maximalt 80 000 invånare nu bo kvar. Många av dem fick sina hem förstörda våren 2022 när den ryska armén utsatte staden för urskillningslös beskjutning och 90 % av byggnaderna förstördes eller skadades. De blev därför lovade ersättningsbostäder, men detta skjuts ständigt på framtiden. De fortsätter därför att leva under trångbott under primitiva förhållanden eller ger upp och lämnar sin hemstad.

Men bostäder byggs det i Mariupol eftersom Ryssland vill använda staden som skyltfönster. Till detta och relaterade projekt har det rekryterats uppemot 50 000 arbetare främst från Centralasien. Dessa lockas med bättre villkor än de kan få i Moskva.

Lokalbefolkningen har vanligen mött dem med begränsad entusiasm eftersom invandring från Centralasien här var ett ovanligt fenomen före kriget. De har ofta flyttat in i lägenheter vars ägare flytt eller dödats. Det rapporteras om att centralasiaterna återkommande gör närmanden mot lokala tonårsflickor och våldtäkter har förekommit bland annat på en 15-årig flicka.

Utanför stan stals det offer-får inför den islamiska offerhögtiden. Nedskräpning och våldsamma bråk är andra vanliga fenomen. Organiserade kriminella gäng med etniska förtecken har också formerats i Mariupol av de muslimska invandrarna.

Det ryska återuppbyggnadsarbetet fortskrider oaktat kulturkrockarna och i det ingår att riva förstörda hus. Enligt Mariupols ukrainske borgmästare hittas 50 till 100 lik i rasmassorna efter större lägenhetshus.

Statligt subventionerad rysk inflyttning

Men vem vill då flytta till den stad som bokstavligen byggs på benknotorna efter de ursprungliga invånarna? Ja, det handlar om ryssar som ser möjlighet att göra karriär främst i den offentliga sektorn i Mariupol då det finns stora behov av bland annat lärare, byråkrater och poliser för att ockupationsmaktens maskineri ska fungera och staden ska förryskas.

Det förekommer också att helt vanliga ryssar köper nybyggda lägenheter i Mariupol som investering. Det ges nämligen subventionerade bostadslån med endat 2 % ränta till skillnad från minst 21 % ränta som är vanligt i Ryssland.

Den tjetjenska krigarkasten som står över lagen

Även om Mariupol ligger 10 mil från fronten så tjänar staden en viktig roll logistiskt för den ryska armén. Det är den ryska Militärregion Syd som fått södra Ukraina tilldelat som ”sitt” och började därför 2024 kalla in ukrainska 18-åringar till värnplikt i Ryssland.

Militärregion Syd innefattar även norra Kaukasus, vilket innebär att tjetjener ingår och i det ockuperade Mariupol har de kommit att spela en framträdande roll. De tog där tidigt kontroll över företag och tung industri och skickade värdefull produktionslineutrustning till Ryssland och fortsätter att kontrollera delar av den lokala ekonomin.

För Mariupolborna märks tjetjenerna dock mest på grund av sitt beteende då de ofta skapar konflikter och beter sig illa mot kvinnor. Både polisen och FSB väljer att låta dem hållas fritt utan att ens utreda brott. Det här känns igen från inne i Ryssland där det är vanligt att tjetjener ofta kommer undan att straffas för brott om de inte råkar ha fallit i onåd hos Tjetjeniens ledare Ramzan Kadyrov.

Ryssland är ju i grunden ett korrupt samhälle så de stora statliga medel som tilldelats till byggnation av nya bostäder försnillas delvis. Kvaliteten har blivit därefter, men pengabristen har även gjort att en del centralasiatiska byggnadsarbetare inte fått ut sina löner. Istället har de i vissa fall kompenserats med lägenheter som de varit med och byggt. Främst tadzjiker och uzbeker ser därmed ut att bli ett bestående inslag i staden.

Folkutbyte i Putins regi

Den 20 mars i år kom Vladimir Putins dekret som innebär att alla ukrainare på ryskockuperat område som inte antagit ryskt medborgarskap kommer att deporteras den 10 september.

Dessutom tyder dokument från det regionala ockupationsmaktsstyret på att mobilisering till krigstjänst under våren kommer att rulla igång på allvar. Tidigare har ukrainska män massivt mobiliserats i de delar av Donbass som varit ryskkontrollerade sedan 2014. Redan 2022 började man därför från ukrainsk sida att skämta om att de blivit kvinnofolkrepubliker eftersom nästan alla män var inkallade till militärtjänstgöring och dessutom hade höga förlustsiffror.

Nu kan samma historia upprepa sig med de områden i sydöstra Ukraina som ockuperades 2022. Männen kallas in och stupar i kriget mot sina egna landsmän, medan kvinnorna blir kvar.

De muslimska gästarbetarna från Centralasien och de tjetjener som stationeras i Mariupol består i praktiken enbart av män. Vissa relationer har redan uppstått, även om det från ryska nationalistiska kretsar grymtas om att det väl inte var så här spridandet av ”den ryska världen” skulle gå till?

Mariupols nya befolkning

Resultatet av folkmordet på ukrainare och påföljande invandring blir en stad som nominellt är lojal mot Putins regim, men som bebos av muslimska män och ukrainska kvinnor.

Ryssarna kan inte ens skryta med att staden nu är helt ryskspråkig eftersom många centralasiater pratar knackig ryska. Det paradoxala i den här situationen blir alltså att staden rentav var mer ryskspråkig innan Ryssland ockuperade den.

I toppen finns en inflyttad rysk tjänstemannaelit, vid sidan av dem ett slags allsmäktig tungt beväpnad tjetjensk maffia och under dem en blandad befolkning som mestadels består av centralasiatiska män och ukrainska kvinnor.