Det finns många potentiella fördelar med tvångsarbete som integrationsåtgärd – något som just föreslagits i Danmark. Bidragsförsörjning skapar känslan av att inte vara behövd, men förstärker också uppfattningen att arbete inte lönar sig. Samtidigt finns också risker med konstruerade jobb.
Häromdagen presenterade danska ministrar ett reformförslag om att långvarigt bidragsförsörjda med integrationsbehov ska omfattas av ett krav på 37 timmars arbetsplikt i veckan för att få det allmännas stöd. Arbetet ska bestå av insatser som är positiva i det område där personen bor.
Det kan vara värdefullt även för Sverige att tänka igenom både potentiella fördelar och nackdelar med en sådan åtgärd. Uppenbarligen är det inte vanliga jobb förslaget handlar om. Det finns heller ingen anledning att tro att ett sådant konstruerat jobb senare skulle leda vidare till ett riktigt arbete i någon större omfattning. Om en sådan reform ska göras så ska det alltså syfta till att ge andra fördelar som överstiger möjliga nackdelar.
Även vår egen statsminister Stefan Löfven uttalade sig häromdagen om arbetsmarknaden. Det går att se intervjun i Expressen under rubriken “Kommer alltid stå upp för hederlig arbetarmoral”. Statsministern vill flytta fokus från arbetslöshet och prata om sysselsättning istället.
Han fortsätter i intervjun att vilseleda om att det nu tar hälften så lång tid för människor från andra länder att komma i arbete. Det är absolut inte sant, om man pratar om riktiga jobb där arbetstagaren försörjer sig och sin familj i jobb som inte är subventionerade av staten. Det finns ingenting som indikerar att migranter kommer snabbare in i självförsörjning nu än tidigare. Det tar i snitt 13 år i Sverige innan hälften av de utlandsfödda kan försörja sig själva.
Det är intressant att lyssna på Stefan Löfvens syn på hur jobb skapas. Han diskuterar hur efterfrågan på arbetskraft kan stimuleras. Först nämner han att det inte är några problem i offentlig sektor; där tillför regeringen bara mer pengar så att fler människor helt enkelt kan anställas. Han säger det inte rakt ut, men intrycket blir att folk kan anställas där hej vilt vare sig de fullt ut har den kompetens som krävs eller inte.
Sedan kommer han till den privata sidan och argumenterar mot att sätta press på arbetstagare med bidragstak och sänkt a-kassa med orden: “det är ingen arbetsgivare som säger nu får du ett jobb när du blivit fattig. Nu har du fått lägre a-kassa, nu ger vi dig jobb. Arbetsgivaren säger du får jobb nu för du har den här utbildningen som passar.” Statsministern inser alltså att på den privata sidan behövs viss kompetens för att få anställning.
Det ligger förstås något i det statsministern säger. Om en arbetsgivare får välja själv så kommer inte personer som saknar relevant kompetens att få jobb. Dessvärre finns många som står väldigt långt från arbetsmarknaden. Som arbetsförmedlingen i Filipstad uttryckte det: “det finns ingen efterfrågan på utrikesfödda analfabeter, utan det finns en efterfrågan på arbetskraft”. Den integrationsansvarige i Filipstad tog upp exemplet med en 45-årig kvinna som saknar skolbakgrund och menade att vi måste vara realistiska. Vi måste förstå att det inte går att utbilda den personen för att kunna få ett jobb som ger lönsamhet för processen innan hon är i pensionsåldern.
Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson lyfter den moraliska aspekten på bidragsförsörjning angående bidragstak. Hon säger: “Det är inte rättvist att den ena familjen i en trappuppgång ställer klockan varje dag och går till jobbet och kämpar, medan grannen lever på bidrag”.
Den moraliska aspekten kan vara en del av det som motiverar det danska förslaget. Bidragen har inte bara effekten av att de sänker självkänslan hos den vuxne som försörjs, utan de ger också arbetande en känsla av att deras slit inte lönar sig. Bidragsförsörjning ger dåliga incitament för att anstränga sig att skaffa utbildning och jobb.
Läs även: Danske integrationsministern – ”Min dröm är noll asylsökande”
Som alltid när det offentliga funderar på att subventionera olönsam sysselsättning så måste man passa sig så att man inte råkar slå ut motsvarande lönsamma jobb. Om det offentliga ska använda någon form av krav på arbetsplikt i utbyte mot bidrag som integrationsåtgärd så måste man se till att inte konkurrera med privata verksamheter.
Arbeten som skulle kunna ingå är sådant som parkförvaltning, hålla offentliga ytor i bättre skick, bärplockning och snöskottning. Offentlig verksamhet där vi har sparkrav i dag men som kunde utföras bättre om det fanns fler som jobbade med det. En annan uppenbar fördel är att arbetsplikt skulle kunna bryta isoleringen för människor som fastnat i utanförskapsområden och interagerar väldigt lite med det övriga samhället.
Troligen skulle också arbetsplikt minska de så kallade pull-effekterna i migrationen. Om danskarna genomför förslaget så kommer det att bli mindre attraktivt för lågt utbildade migranter att söka sig till Danmark. Det senare kan tänkas vara ett av syftena med reformen. Det finns anledning för Sverige att studera och noga följa upp Danmarks agerande i frågan, då vi har liknande – fast värre – problematik på området.
Läs även: Danmark vill tvinga invandrare med bidrag att jobba heltid
