Om en utlänning en gång fått svenskt medborgarskap kan han aldrig förlora det, oavsett om han fått det på falska uppgifter och i falskt namn, begått terrorbrott i Sverige, ses som en fara för rikets säkerhet eller något annat. En ”svensk” svensk medborgare kan däremot förlora sitt medborgarskap, till och med utan att han själv vet om det, konstaterar Merit Wager.
I min krönika den 18 februari – Svenska medborgarskap borde kunna återkallas – skrev jag om att en utlänning som en gång beviljats medborgarskap inte kan fråntas det, oavsett omständigheter. Det finns inget i svensk lagstiftning som gör det möjligt att återkalla ett en gång beviljat medborgarskap. Men det finns en grupp svenska medborgare som kan förlora sitt medborgarskap. Det är samma grupp som också behandlas styvmoderligt när det gäller återinvandring till Sverige tillsammans med utländsk make/maka och det är – just det – svenskar. ”Svensk”-svenskar.
Låt oss först se på de nya beviljade medborgarskapen. Ett flertal av ansökningarna om dessa avslås eller beviljas genom så kallade enmansbeslut, det vill säga av en enda person. Också när det gäller utomnordiska och utomeuropeiska medborgare som bott och har haft permanent uppehållstillstånd i Sverige under en viss tid, samt EU-medborgare med uppehållsrätt i landet. Kraven för medborgarskap är låga och under fem år (2016–2020) avslogs genom så kallade enmansbeslut 17 759 ansökningar, medan hela 195 201 beviljades på detta vis. Några ansökningar hanterades i stället genom tvåmansbeslut; under samma tidsperiod beviljades 93 502 fall på detta vis, och 18 833 personer fick avslag.
Sammanlagt beviljades 288 703 medborgarskap och avslogs 36 592 under åren 2016 till och med 2020.
En ”svensk” svensk är medborgare genom härkomst. Men han kan förlora sitt svenska medborgarskap om han till exempel är född utanför Sverige, inte har bott i landet (det vill säga varit skriven här) och inte har vistats i Sverige under förhållanden ”som visar samhörighet med Sverige” (oklart vad det innebär). En svensk far boende i ett annat EU-land, skrev till mig:
”Det drabbar aldrig migranter, men väl svenskar som bor i andra länder, såsom barn till utlandssvenskar, barn som aldrig varit bosatta i Sverige. Min trettonårige son som har dubbelt medborgarskap (tyskt och svenskt) riskerar att förlora sitt svenska medborgarskap, trots att han talar svenska och har besökt Sverige regelbundet. Sen kan man ju diskutera hur stor förlust det skulle innebära, men det är en annan diskussion.”
Det ska visserligen noteras att ingen riskerar att bli statslös på grund av lagreglerna. Men hur många förlorar sitt medborgarskap på detta sätt? Jag ställde frågan till Migrationsverket:
”Finns det siffror på hur många svenskar som har förlorat sitt svenska medborgarskap under till exempel ett decennium, 2011–2020?”
Svaret blev:
”Migrationsverket har ingen sådan statistik eftersom förlusten inte sker genom något beslut. Man kan förlora medborgarskapet utan att vare sig vi eller personen i fråga vet om det. Det är endast om en person till exempel vänder sig till svenska myndigheter för att förnya sitt svenska pass som det kan konstateras att vederbörande förlorat medborgarskapet under sin utlandsbosättning.”
”För den som förvärvat sitt medborgarskap genom beslut är det tryggare att flytta utomlands än för den som är född svensk.”
Ingen skugga må falla över Migrationsverket. En myndighet ska agera enligt gällande lag och olika regeringars mer eller mindre tillfälliga påhitt. Men märk väl – inga aktiva beslut tas, ingen förvarning ges och ingen vet hur många före detta svenskar som förlorat medborgarskapet på detta sätt.
För att undvika att förlora medborgarskapet, kan man ansöka om att få behålla det, men är det allmänt känt? Ansökan är dessutom ingen garanti. Ett bifall beror på om Migrationsverket bedömer att ”samhörigheten med Sverige” är tillräcklig.
För den som förvärvat svenskt medborgarskap – personer som inte är medborgare i Sverige sedan födseln – genom beslut gäller andra regler. Så här svarade Migrationsverket i det fallet:
”Om förälder och barn, båda svenska medborgare, bosätter sig utomlands kan de inte förlora sitt svenska medborgarskap. Detta kan bara ske om de själva söker befrielse från svenskt medborgarskap. Ibland kan till exempel ’hemlandet’ kräva att någon gör sig av med det svenska medborgarskapet. Dock ytterst ovanligt.”
Den som är svensk medborgare från födseln, med svenska föräldrar och förfäder kan alltså förlora sitt medborgarskap utan särskilt beslut. Den irakier, afghan, iranier eller syrier som blivit medborgare efter att ha vistats i landet med permanent uppehållstillstånd i minst fyra år (åtta år för den som inte styrkt sin identitet), som kanske uppgett falskt namn, som saknar stark anknytning till Sverige och som inte ens behärskar språket eller känner till något om levnadssätt eller lagar, för honom är medborgarskapet orubbligt, till och med om han åter bosätter sig till exempel i det land han kom ifrån.
Är detta svaga medborgarskap för infödda unikt för Sverige? Nej, också i till exempel Finland kan den som är medborgare genom härstamning och dessutom är medborgare i ett annat land, förlora sitt finländska medborgarskap vid 22 års ålder om han inte har ”tillräcklig anknytning”. Men där informerar Migrationsverket det år den berörde fyller 18. Vill man som finländare skaffa sig anknytning så kan man det, till exempel genom att göra värnplikt eller söka finländskt pass eller id-kort.
Låt oss ta det en gång till: en utlänning som med minimala krav har erhållit svenskt medborgarskap efter fyra eller åtta år med permanent uppehållstillstånd, kan inte förlora det ens om jorden rämnar. En ”svensk” svensk däremot, kan förlora sitt utan att ens veta om det, och utan särskilt myndighetsbeslut.
TEXT: Merit Wager
Krönikör i Bulletin
merit.wager@bulletin.nu
