KRÖNIKA. I en krönika med rubriken ”Otillräckliga säkerhetskontroller av personalen på Migrationsverket” (Bulletin 3/2), skrev jag bland annat: ”Det råder stor naivitet kring säkerhetsintressen i Sverige. Inte minst när det gäller anställningar på Migrationsverkets prövningsenheter. Inte någonstans i prövningskedjan – från ansökan om asyl till medborgarskap – finns krav på att den som anställs för att hantera dessa viktiga ärenden ska inneha svenskt medborgarskap, eller att personens vandel prövas.”

Lagar stiftas av Sveriges riksdag, inte av Migrationsverket. Migrationsverket är enligt lag inte skyldigt att kontrollera dem som anställs för att fatta viktiga beslut. Realiteten är den att också personer med utländskt medborgarskap (och förvärvat svenskt medborgarskap) anställs och kan ges rätt att bevilja eller avslå ansökningar om svenskt medborgarskap.

Det handlar alltså om tjänstemän hos Migrationsverket som har rätt att fatta beslut om beviljande av svenskt medborgarskap. Beslut som är oåterkalleliga. Avslagen överklagas så gott som alltid i migrationsdomstol. 

Det finns två starka skäl till oro gällande rättssäkerheten i dessa beslut. Den ena är mängden av viktiga beslut, som fattas av en enda person (enmansbeslut). Den andra är att en persons vandel och bakgrund inte med självklarhet kontrolleras innan en anställd får beslutanderätt i medborgarskapsfrågor.

Under fem år har Migrationsverkets tjänstemän totalt fattat beslut i medborgarskapsärenden enligt följande:

Besluten under fem år är uppdelade så här:

Av ovanstående framgår, att 91 procent fler medborgarskapsbeslut fattades av en ensam, icke säkerhetsklassad person, än av två personer gemensamt. Enmansbesluten kan således fattas av personer som också har ett annat medborgarskap än svenskt. Detta kan bland annat innebära en risk för att tjänstemän i sina beslut påverkas av särskilda lojaliteter med egna landsmän. 

Huruvida det finns anställda på Migrationsverket som inte ens är svenska medborgare, men som ändå har getts rätt att fatta medborgarskapsbeslut, är inte känt för mig. Omöjligt är det inte eftersom det inte finns något generellt krav på svenskt medborgarskap för att arbeta på Migrationsverket.

Till ovanstående kommer att det i Sverige, till skillnad från i de övriga nordiska länderna och många andra EU-länder, inte är möjligt att återkalla beviljade medborgarskap. Detta oavsett vad personen gör sig skyldig till eller vilken fara han eller hon utgör för rikets och folkets säkerhet.

I Nederländerna förlorar en person sitt holländska medborgarskap om han eller hon har begått en terroristhandling i landet, brott mot rikets säkerhet eller på annat sätt agerat så att rikets intressen skadats allvarligt. Sedan år 2017 förlorar dubbelmedborgare också det förvärvade holländska medborgarskapet om de ansluter sig till en terroristorganisation i ett annat land. Detsamma gäller om de erhållit det holländska medborgarskapet genom uppgivande av falsk identitet eller undanhållit viktiga fakta som – om de varit kända – hade resulterat i att medborgarskap inte hade beviljats (Ministry of Justice and Security, Nederländerna: Loss and the revoking of Dutch nationality).

I Sverige fråntas överhuvudtaget ingen ett förvärvat medborgarskap, varken terrorister eller andra personer som hotar rikets säkerhet. Och inte heller de som har ljugit och bedragit sig till medborgarskapet, det vill säga när det har beviljats på falska grunder. 

Som en konsekvens riskerar det svenska medborgarskapet att devalveras. Svenska medborgare kan antingen få svårare att resa visumfritt till en del av världens länder eller så kan svenska medborgare komma att delas upp i A- och B-lag. Svensksvenska medborgare respektive svenska medborgare med utländsk bakgrund och/eller med dubbelt medborgarskap, riskerar att hamna i olika kategorier. Detta kan ske när andra länders regeringar och myndigheter inser hur lättvindigt Sverige beviljar medborgarskap och att förvärvade sådana inte kan återkallas ens i situationer där man i andra länder gör det.

Redan i dag gäller ovanstående förhållanden för resor till USA. Medborgare i bland annat Irak, Iran, Sudan och Syrien kan inte göra elektroniska ansökningar i enlighet med USAs Visa Waiver Program, även om de också är svenska medborgare. I stället måste de inställa sig personligen på amerikanska ambassaden för intervju.

Att ta lättvindigt på kraven för att bevilja medborgarskap och på kraven på dem som ska bevilja eller avslå ansökningarna, ter sig inte rättssäkert. 

TEXT: Merit Wager
krönikör i Bulletin
merit.wager@bulletin.nu

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.