Kanske det går att förstå varför Anne Ramberg, Annika Strandhäll och Frida Boisen inte själva verkar inse hur arroganta och verklighetsfrämmande de framstår, om vi tar hjälp av Jonathan Haidt och hans teori om de moraliska smaklökarna.
Förmodligen har det inte undgått någon att förra generalsekreteraren för advokatsamfundet Anne Ramberg och tidigare socialministern Annika Strandhäll twittrade på sedvanligt arrogant översittarmanér kritik mot att nyhetssajten Nyheter Idags grundare Chang Frick fick debattera mot journalisten Frida Boisen i teveprogrammet ”Mötet”.
Chang Fricks kritik gick ut på att om vi vill ha en fri debatt och ett demokratiskt samhälle måste vi acceptera att det finns människor med avvikande åsikter och med andra sätt att uttrycka dem på. Då kan vi inte undertrycka människor med ”fel” åsikter, eller människor som har ett språkbruk som inte anses passande. Ramberg och Strandhäll verkar inte förstå att de genom sitt handlande ger Frick rätt, att de illustrerar hur en elit vill avhysa människor med ”fel” åsikter från det offentliga rummet.
Detta har många redan uppmärksammat och det finns ingen anledning för mig att tugga om samma saker. Men det finns skäl att ställa sig frågan varför Ramberg, Strandhäll och för den delen även Frida Boisen inte själva tycks förstå ens vad argumenten handlar om. En ledtråd till detta ger statsvetaren Stefan Olsson i sin nyutkomna bok Folk och fosterland, Om gemenskap och identitet i Sverige, där han skriver:
Hos liberala tänkare förekommer ofta tankefiguren att samhället inte är en gemenskap utan snarare en uppsättning lagar och regler som människor har att förhålla sig till på grund av att de bebor samma geografiska yta.
I denna tankevärld är alla människor fria individer med samma rättigheter och den som påstår något annat är rasist. Det påminner starkt om den kritik Frida Boisen riktar mot ett av sina ”troll” i tv-programmet ”Trolljägarna” för att det använder ord som ”oss” om svenskar och säger att invandrare bör resa ”hem”.
– Vad då hem? Detta är ju hem!
Att vissa människor skulle ha större rätt att kalla Sverige sitt hem än andra, finns alltså inte i Boisens föreställningsvärd. Kanske låtsas hon inte förstå, men möjligheten är stor att hon faktiskt inte förstår.
Läs även: Fadäsen: Strandhäll tackade satirkonto på Twitter om SVT-kritik
Den amerikanske psykologen Jonathan Haidt menar att människan är utrustad med sex moraliska smaklökar: Omsorg, Rättvisa, Frihet, Lojalitet, Auktoritet och Helighet. De finns hos alla människor och i alla kulturer, men de tar sig olika uttryck i olika sammanhang. Den västerländska högutbildade människan verkar dock ha avtrubbat de tre sista smaklökarna. Haidt kallar dessa människor ”liberals” men säger att i Europa bör de hellre kallas ”progressives”, alltså radikala människor, oftast till vänster i politiken, som ser frihet och framsteg som sina viktigaste mål. Mot dessa människor ställer Haidt konservativa i ordets vidaste bemärkelse. Det är långt ifrån bara de som röstar konservativt, utan detta är den vanliga inställningen över hela världen, också i Västvärlden bland de icke högutbildade.
För den med de avtrubbade smaklökarna i frågor som lojalitet, auktoritet och helighet spelar ting som exempelvis känsla för sitt land eller hembygd, gemensamhetskänsla med likasinnade, traditioner, kulturarv och sådant ingen eller liten roll. I värsta fall ses det som något suspekt eller farligt. En människa är hemma där hon bor, menar de. Flyttar hon blir hon hemma där. Tanken på att svenskar skulle ha rätt till sitt land gentemot inflyttade ses som obegriplig eller rent ut som fascism, rasism eller nazism. Haidt konstaterar att de inte förstår dessa saker, men däremot kan de med en konservativ syn förstå de progressiva bättre, eftersom de också har de smaklökar som de progressiva använder.
Men eftersom de progressiva bara använder tre av de sex smaklökarna lägger de mycket större vikt vid omsorg, rättvisa och frihet än de konservativa, där dessa frågor är en del av en större palett. Dessutom menar de olika saker när de talar om rättvisa. För progressiva är det orättvist om alla inte har lika mycket, oavsett arbetsinsats. För konservativa är det orättvist om några skall dra hela lasset för det alla har glädje av.
När några människor talar om oss svenskar och menar att det är orättvist om någon flyttar till Sverige vid 65 års ålder och då får rätt till pension, trots att denne aldrig betalat ett öre till systemet, kan inte progressiva se denna orättvisa. Om någon bor i Sverige och har uppnått pensionsåldern vore det orättvist om hon inte fick del av den, enligt deras sätt att se på saken.
Läs även: Frick till Boisen i SVT:s Mötet: Låt folk agera likadant mot journalister
Samma sak gäller begreppet frihet. Medan progressiva tänker på frihet från förtryck tänker konservativa i högre grad på frihet från statlig inblandning. Progressiva vill lagstifta fram frihet för förtryckta grupper, medan konservativa vill att lagstiftarna skall hålla fingrarna borta i möjligaste mån. Man kan beskriva detta med filosofen Isaiah Berlins termer om negativ och positiv frihet, där den negativa friheten är friheten från onödigt tvång, medan den positiva friheten är lagstiftade rättigheter om frihet.
Och där står vi och pratar förbi varandra. Boisen förstår inte Chang Frick när han försvarar vanliga människors rätt att vara plumpa och tänka i första hand på sig själva. Strandhäll och Ramberg förstår inte värdet i att låta människor som i deras värld är oborstade och dumma komma till tals. Att de med detta visar ett uppenbart och tydligt klassförakt förmår de inte heller se.
Men att en del människor menar att de är verklighetens folk och att de står med båda fötterna på jorden, medan andra är oansvariga dagdrömmare, är inte svårt att förstå.
