Grottlejon dog ut för 13 000–15 000 år sedan. Nu kommer nya rön från analyser av två ungar som bevarats i den sibiriska isen.
Grottlejon (Panthera spelaea) levde i stora delar av Europa och Asien fram till för ungefär 13 000–15 000 år sedan. De tidigaste europeiska fynden av grottlejon är omkring 700 000 år gamla, men dessa tycks ha tillhört en till storleken större (under)art än senare grottlejon.
En DNA-analys publicerad förra året uppskattade att förfäderna till grottlejon och dagens lejon skilde sig åt för ungefär 1,85 miljoner år sedan. Grottmålningar från Frankrike visar att grottlejonhannar till skillnad från dagens lejonhannar troligen saknade man. På senare år har även kvarlevor av fyra grottlejonungar hittats i den sibiriska permafrosten, vilka kan bidra med ny kunskap.
I en artikel publicerad i den vetenskapliga tidskriften Quaternary presenteras en preliminär analys av de två senaste och bäst bevarade av dessa fynd. Det första hittades 2017 i nordöstra Sibirien av en licensierad mammutletare, Boris Berezhnev, och det andra hittades följande år 15 meter från det första. De frysta kvarlevorna är i det närmaste kompletta och även pälsarna är välbevarade.
Trots att de två grottlejonungarna hittades så nära varandra var de inte syskon. Kol 14-analyser visar nämligen att de dog med ungefär 15 000 års mellanrum, den ena för ungefär 45 000 år sedan och den andra för knappt 30 000 år sedan. Röntgen och DNA-analyser visar också att det handlar om en hona och en hane.
Analyser av de båda lejonungarnas tänder tyder på att de troligen var en–två månader gamla när de dog, fast forskarna påpekar att de är ganska små till växten i förhållande till tändernas utveckling i jämförelse med dagens lejon. En förklaring skulle kunna vara att det kallare sibiriska klimatet med en kortare sommar bidrog till att tänder och förmågan att äta kött utvecklades relativt tidigt.
I jämförelse med dagens lejon hade de sibiriska grottlejonungarnas päls tjockare underhår, en anpassning till det kalla klimatet. Deras pälsar tycks också ha varit relativt ljusa och gått i gråaktiga toner. Forskarna misstänker därför att fullvuxna sibiriska grottlejon, inte olikt dagens sibiriska vargar, kan ha varit ljusgråa.
Läs även: Fynd från Machu Picchu tidigarelägger Inkarikets expansion
