Facebook noscript imageSicilianska dvärgelefanter krympte snabbt
Vetenskap
Sicilianska dvärgelefanter krympte snabbt
De minsta ännu levande elefanterna (på bilden) finns på Borneo som likt Sicilien är en ö. De är dock betydligt större än de sicilianska dvärgelefanterna som omtalas i artikeln. Foto: Vincent Thian/AP/TT
De minsta ännu levande elefanterna (på bilden) finns på Borneo som likt Sicilien är en ö. De är dock betydligt större än de sicilianska dvärgelefanterna som omtalas i artikeln. Foto: Vincent Thian/AP/TT

För första gången har dna från en dvärgelefant analyserats. Den undersökta dvärgelefanten levde på Sicilien någon gång för 175 000 till 50 000 år sedan. Resultaten visar att de härstammar från mycket större elefanter på det europeiska fastlandet och att de sicilianska elefanterna minskade förhållandevis snabbt i storlek.

För ungefär 800 000 till 40 000 år sedan levde elefanter i stora delar av Europa. Den dominerande arten tros ha haft en genomsnittlig mankhöjd på omkring 3,7 meter och en vikt på tio ton. De var med andra ord större än dagens afrikanska elefanter vilka i sällsynta fall kan ha en mankhöjd på fyra meter och väga åtta ton.

Dock var dessa bjässar inte ensamma. På flera av öarna i Medelhavet levde även dvärgelefanter. Den minsta av dessa uppskattas ha haft en mankhöjd på en meter. Tidigare forskning har uppskattat att dvärgelefanter uppstått åtminstone sex olika gånger på öar i Medelhavet och att det funnits minst sju olika arter. Dvärgelefanter var troligen de sista elefanterna i Europa och det har spekulerats i att de skulle ha levt kvar på den grekiska ön Tilos till någon gång för 5 000–10 000 år sedan.

Att större djur minskar (och mindre ökar) i storlek på isolerade öar är ett ganska allmänt fenomen. Även om skälen kan variera så är troligen större avsaknad av rovdjur och annan föda än på fastlandet bidragande orsaker. De främsta och mest dramatiska exemplen på detta fenomen är just dvärgelefanterna. Trots att de fascinerat allt sedan de första fossilerna identifierades på Malta år 1867, så vet vi ännu förhållandevis lite om dvärgelefanter.

En ny studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Current Biology har för första gången analyserat DNA från en dvärgelefant. Forskarna lyckades extrahera mitokondrie-DNA (en liten del av arvsmassan som enbart ärvs på mödernet) från ett skelett som hittats på Sicilien. Skelettet går inte att datera med någon nämnvärd precision, men analyser visar på att det är mellan 175 000 och 50 000 år gammalt, och att det tillhört en art som beräknas haft en mankhöjd på ungefär två meter och en vikt på 1,7 ton.

När dvärgelefantens dna jämfördes med dna från dagens elefanter, mammutar och drygt 100 000 år gamla europeiska elefanter från Tyskland så visade det sig att dvärgelefanten och de sistnämnda hade gemensamma förfäder som levde för ungefär 400 000 år sedan. Resultaten tyder med andra ord på att den studerade arten av dvärgelefanter härstammar från en nästan dubbelt så hög och drygt fyra gånger så tung elefant från det europeiska fastlandet.

Forskarna försökte även uppskatta hastigheten med vilken storleken på de sicilianska elefanterna minskade. Men eftersom det är oklart när deras förfäder kom till ön så är precisionen i dessa uppskattningar inte särskilt hög. Till exempel uppskattas viktminskningen som lägst vara 0,74 kilogram och som mest 200,95 kilogram per generation, medan minskningen i mankhöjd beräknades till mellan 0,15 och 41,49 millimeter.

Även om de lägsta siffrorna kanske inte framstår som särskilt stora i förhållande till elefanternas ursprungliga storlek så indikerar resultaten trots allt att deras storlek minskade i en relativt hög takt jämfört med andra djur som genomgått liknande processer.

Läs även: Gammal är äldst: Kvastfeningar kan bli 100 år

Läs även: Tänder avslöjar att greker använde legosoldater i kampen mot Kartago