KRÖNIKA. I november 2019 skrev ordföranden i Judiska församlingen i Stockholm: ”Natten mellan lördagen och söndagen, samtidigt som 81-årsminnet av Kristallnatten högtidlighölls, har synagogor och judiska institutioner i Danmark, Finland, Norge och Sverige fått olika former av Davidsstjärnor uppsatta på fasaderna. I Stockholm har vi kunnat se det på Bajit och vid Stora synagogan. I Norrköping och Helsingborg också vid respektive synagoga.” Och för några veckor sedan meddelade Stockholms stad att man ska anlägga terrorhinder vid Stockholms Stora synagoga.

Antisemitismen lever således i Sverige. Vad har jag som nationalekonom att säga om det? På senare år har nationalekonomer börjat studera kulturella fenomen som tillit, tolerans, religion – och antisemitism. Så även jag, tillsammans med duktiga kollegor. Utgångspunkten är att ekonomin, som den fortgår inom ramen för rättssystemets regelverk, påverkar människors värderingar och attityder. Inte minst har antisemitismen historiskt ofta haft kopplingar till ekonomiskt grundade stereotyper. Jag har nyligen varit med om att genomföra en studie som undersöker hur antisemitism kan förklaras med hjälp av hur marknadsekonomin och rättsstaten ser ut.

För några veckor sedan uppmärksammade Andreas Bergh och jag att Sverige har fallit rejält i den rangordning av länder som varje år publiceras i Economic Freedom of the World Report, med data som mäter just graden av marknadsekonomi och rättssystemets kvalitet i över 160 länder. Medan vi befann oss på plats 15 i världen 2010, hade vi halkat ned till plats 46 2018 (det senaste år för vilket data finns). Vi ville undersöka vad detta ras berodde på och fann att en stor del av förklaringen är att rättssystemets kvalitet har försämrats. Medan vi hade ett indexvärde för den variabeln på 8,02 (av maximalt 10) 2010, hade vi gått ned till 7,54 2018, en minskning med 6 procent. Borrar man ännu djupare finner man att detta i sin tur främst beror på ett sänkt förtroende för den svenska polisen. Denna långvarigt pågående utveckling är oroväckande.

Varför då? Forskning visar att rättssystemets kvalitet är viktig för hur ett land fungerar. Att upprätthålla ordning och förutsägbarhet och att stävja brottslighet är viktigt för såväl medborgare som företag, inte minst entreprenörer och personer som vill investera och satsa i ett land. Det leder till god ekonomisk tillväxt och en positiv inkomstutveckling för både låg- och höginkomsttagare. 

Men det jag vill fokusera på här rör alltså de kulturella konsekvenserna av rättssystemets kvalitet. I ett antal studier har Henrik Jordahl, Therese Nilsson och jag funnit att denna faktor ger högre tillit mellan människor och högre tolerans mot olika minoriteter. Förklaringen menar vi, inspirerade av en teori som Bo Rothstein har utvecklat, ligger i att när rättssystemet håller hög klass förväntar sig människor att personer som är opportunister och kriminellt benägna i högre grad avhåller sig från att utnyttja och skada andra, eftersom sannolikheten är hög att de, om de ägnar sig åt sådant, fångas och straffas. Därför förväntar sig människor i ett sådant land att andra människor inte är av kriminellt snitt, varför de tenderar att lita på dem och att tolerera dem, även om de är annorlunda.

Detta är relevant inte minst för judarnas situation. Antisemitismen är en gammal form av intolerans och hat som dessvärre fortlever i vår tid. Fastän antisemitismen är mindre omfattande i Sverige än i de flesta andra länder, enligt ADL Global 100, ett mått på antisemitism runtom i världen, har vi på senare år noterat en rad antisemitiska tilltag. Enligt BRÅ begicks 278 hatbrott med antisemitiskt motiv i Sverige under 2018. Fastän befolkningen i stort inte hyser negativa uppfattningar om judar finns det grupperingar som gör det och som inte tvekar att uttrycka sin avsky på ett kriminellt sätt.

Det är mot den bakgrunden som en helt ny studie av Therese Nilsson och mig blir viktig. I den undersöker vi sambandet mellan ekonomisk frihet och antisemitism, mätt med data från nyss nämnda ADL Global 100, i upp till 106 länder runt 2015. Att just ekonomiska grunder för antisemitism har varit viktiga under historien står bortom allt tvivel – ofta handlar det om (van)föreställningar om judar som rika, giriga och del av ett internationellt nätverk som exploaterar icke-judar. Även om man ska vara försiktig med att dra tvärsäkra slutsatser, särskilt om man diskuterar ett enstaka land, finner vi i studien att två aspekter av ekonomisk frihet spelar roll. Föga förvånande är rättssystemets kvalitet av stor betydelse: ju högre den är, desto färre invånare har antisemitiska attityder. Den andra faktorn är ekonomins öppenhet för handel och kapital: ju högre den är, desto fler invånare har antisemitiska attityder, vilket knyter an till den historiskt vanliga, ekonomiska grunden för negativa attityder mot judar. Som bekant har Sverige en hög nivå av ekonomisk öppenhet, vilket alltså riskerar att stimulera ekonomisk antisemitism. Lägg därtill antisemitism på annan (politisk och religiös) grund i bland annat nazistiska och islamistiska kretsar.

Det är inte minst mot denna bakgrund som Sveriges ras i rangordning när det gäller ekonomisk frihet blir allvarlig. Vårt rättssystem har försvagats på senare år, och inte minst polisens förtroende behöver stärkas. Istället för slagord och manifestationer någon gång per år bör, menar jag, Sveriges politiker och ansvariga för polisväsendet mer beakta den typ av ”strukturella” faktorer som jag här lyfter fram för att stävja antisemitiska attityder och hatbrott. Behövs mer resurser? En förbättrad polisutbildning? En annan organisation av polisen? Det är förstås inte bara allmänt försämrad tilltro till polisen som är bekymmersam; judarna själva upplever särskilt otrygghet. Som BRÅ beskriver i en rapport om antisemitiska hatbrott: ”Det existerar även en osäkerhet bland många judiska församlingar och föreningar om huruvida polisen kommer att finnas på plats när de behövs.”

Alltjämt har vi, i internationell jämförelse, ett bra rättssystem. Men det är dags att värna det mer, att använda det klokare och att, framförallt, motverka dess pågående försvagning. För svenska medborgare, för svenska företag och, inte minst, för svenska judar.

TEXT: Niclas Berggren är docent i nationalekonomi och programchef för forskningsprogrammet Institutionernas ekonomi vid Institutet för Näringslivsforskning (IFN).

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.