Det har funnits omfattande medial rapportering av utvecklingen, och som Bulletin har rapporterat, tycks Ali Khan-släkten vara inblandad i både upploppet och skottlossningen.

Jag har skrivit två krönikor denna vecka om hur det ser ut med passiva unga och förvärvsfrekvensen i Hjällbo. Ett tredje perspektiv, som jag tänkte utveckla i denna krönika, är om situationen med bidragsförsörjning.

Om man summerar inkomsten för de utrikesfödda i Hjällbo, kommer 13 procent från olika transfereringar. Detta är alltså andelen av inkomsten för gruppen som är sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning, arbetslöshetsersättning, försörjningsstöd, etableringsersättning). Värt att notera är att denna siffra inte inkluderar offentliga kostnader för subventionerade arbeten.

Som vi ser i figuren är det ungefär samma nivå som i Norra Biskopsgården, men lite lägre än i Bergsjön.

Läs även: Hjällbo: Personer ur Ali Khan-släkten häktade

Totalt i Västra Götalands län är det nio procent av de utrikesföddas inkomster som kommer från transfereringar. I Gårdsten är det tio procent, den lägsta nivån bland Göteborgs fyra utanförskapsområden.

Om vi ser till andelen transfereringar bland nettoinkomsten för utrikesfödda som har varit i Sverige ett år eller mindre, är det hela 20 procent i Hjällbo. Det är marginellt lägre än i Bergsjön, men klart högre än Norra Biskopsgården, där andelen är 15 procent, samma nivå som snittet för Västra Götaland.

Läs även: Det blåser upp till klankrig i Göteborg

Bland dem som har varit i Sverige två till tre år är det 17 procent som är inkomst från transfereringar. Det är ungefär samma nivå som snittet för länet, och även samma nivå som i Bergsjön och Norra Biskopsgården.

Bland dem som har varit i Sverige mellan fyra och nio år är nio procent av inkomsten transfereringar. Det är högre än sju procent som är snittet för länet, men klart bättre än Bergsjön där samma andel är elva procent. Norra Biskopsgården står ut i jämförelsen, eftersom 17 procent av de utrikesfödda nettoinkomst är transfereringar även med denna längre vistelsetid.

Till sist kan vi se på situationen för de som har varit i Sverige tio år eller mera. Även bland denna grupp finns en betydande beroende av transfereringar.

Bland de utrikesfödda som har vistats i Sverige tio år eller mera, och som bor i Hjällbo, är hela 14 procent av nettoinkomsten från transfereringar. Det är klart mera än snittet för länet, på 8 procent. I Norra Biskopsgården och Gårdsten är andelen en procentenhet lägre. I Bergsjön är det hela 15 procent av nettoinkomsten för utrikesfödda, som har varit i Sverige tio år eller längre, som är transfereringar.

Läs även: Nima Sanandaji: Utanförskapet går i arv i Hjällbo

Den kanske främsta insikten från denna analys är hur trögt integrationen fungerar. Det är uppenbart att en betydande del av de utrikesföddas inkomster kommer från transfereringar även efter längre vistelsetid. Ovanpå detta finns dessutom många offentligt subventionerade arbeten.

Bergsjön är det utanförskapsområde i Göteborg som står ut genom att ha högst andel transfereringar som andel av utrikesföddas inkomster, men Hjällbo och Norra Biskopsgården har en nästan lika problematisk situation.

Gårdsten klarar sig lite bättre, bland de som har kortare vistelsetid i Sverige. Kanske kan särskilda insatser förklara den skillnaden.

Som jämförelse kan vi också titta på hur det ser ut i hela Sverige.

Totalt är det fyra och en halv procent av befolkningens nettoinkomster som är transfereringar. Bland de som är födda i Sverige är det tre och en halv procent. Nivån är ungefär samma bland de som är födda i andra europeiska länder förutom Norden, och knappt sex procent bland de som är födda i övriga Norden.

Gruppen födda utanför Europa har klart högst andel, då elva procent av nettoinkomsten för gruppen är olika bidrag. För alla utrikesfödda är nivån nio procent.

Det framträdande mönstret är att Hjällbo och närliggande områden har ett ovanligt högt beroende av olika transfereringar. Integrationen fungerar sämre i utanförskapsområden, präglade av osäkerhet och dåliga skolresultat. Det är också så att de migranter som lyckas integrera sig ofta gör en fysisk klassresa, bort från utanförskapsområden. Bland de som blir kvar under en längre period finns en del som hamnar i långvarigt beroende av olika transfereringar. Bidragsberoendet biter sig fast.

EDIT: Texten har delvis skrivits om för ökad tydlighet och denna version ersätter den ursprungliga 11 juni 2021.

Nima Sanandaji är teknologie doktor vid KTH och ordförande i ECEPR (European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform).