År 2008 räknade myndigheten Nutek ut hur mycket tid och resurser som företagen behövde lägga på hanteringen av offentliga regler och direktiv. Det visade sig att denna kostnad uppgick till hela 98 miljarder kronor per år. En uppdatering som publicerades året därefter bedömde kostnaden till 100 miljarder kronor per år.

Alliansregeringen hade som mål att minska företagens administrativa kostnader med 25 procent, men uppnådde inte denna berömvärda målsättning. Därefter har svenska politiker i stort sett kapitulerat i kampen mot regelkrånglet. Tillväxtverket och Näringslivets Regelnämnd jobbar förvisso för förbättring, men överträffas av politiker och myndigheter som hela tiden kommer på nya regler som företagen behöver förhålla sig till.

Grundproblemet i Sverige är att det inom politiken inte finns någon förståelse för hur svårt det är att lätta på regelbördan. Som den brittiska tv-serien Yes Minister har visat följer byråkratin sin egen logik. Myndigheter vill inte minska sin makt, utan har tvärtom ett egenintresse av att öka den. Om en regering verkligen vill minska antalet regler behöver man ta till välbeprövade internationella metoder. Det är här regelgiljotinen och solnedgångsklausuler kommer in i bilden.

Regelgiljotinen

Regelgiljotinen är en process genom vilken regelverken i ett land systematiskt ändras i en mer företagsvänlig riktning. Den har flera gånger använts i länder som gått från planekonomi till marknadsekonomi. Något förenklat är det en strukturerad genomgång av regelverken, där fokus läggs på att inte bara lägga till nya regelverk utan också att ta bort de som inte fungerar som tänkt.

I Regelgiljotinen utvärderas regelverk utifrån tre frågeställningar:

– Är de nödvändiga?

– Är de lagliga?

– Är de företagarvänliga?

Eftersom lagböckerna över tid fylls på med fler och fler regleringar överlappar olika regler ofta varandra. Därför är många regler onödiga, då det område de täcker redan omfattas av en annan regel. Genom att avskaffa dessa regler uppfylls lagens målsättningar fortfarande, samtidigt som det blir lättare för företagare att ha koll på aktuella regelverk.

En del regler är dessutom i princip inte lagliga, eftersom de står i strid med andra delar av lagstiftningen. Avskaffande eller modifiering av den senare gruppen regler medför att lagarna blir både mer ändamålsenliga och lättare att följa. I det tredje steget ställs frågan om kvarstående regler är företagarvänliga eller inte. Om svaret är nej kan reglerna eventuellt ändras, så att de blir bättre anpassade till företagens villkor.

Solnedgångsklausuler

Ett föregångsland, som till skillnad från Sverige faktiskt lyckats minska regelkrånglet, är Sydkorea. I samband med finanskrisen 2007/2008 inledde Sydkoreas regering ett ambitiöst arbete med regelförenkling. Framgångsreceptet var solnedgångsklausuler, som kan sägas vara en sorts regelgiljotin anpassad till utvecklade ekonomier.

En solnedgångsklausul innebär att en lag eller reglering ska upphöra att gälla efter ett visst datum, som förutbestäms när den införs – såvida inte tidsramen förlängs. Enligt Wikipedia har konceptet funnits med sedan antika Roms dagar.

Liksom Alliansregeringen i Sverige fokuserade Sydkoreas regering under och efter finanskrisen på att stärka företagsklimatet. Skillnaden var att man lyckades långt bättre i praktiken i Sydkorea.

Rådet för nationell konkurrenskraft i Sydkorea noterade tidigt att många av de lagar som reglerade företagandet i landet inte hade förändrats under de senaste åren. I syfte att snabbt minska företagens regelbörda avskaffades mer än 600 av dessa lagar. Dessutom identifierades och avskaffades cirka 3 500 administrativa regler som ansågs hämma företagandet utan att fylla en viktig samhällsfunktion.

Men skillnaden låg inte bara i ambitionsnivån. Sydkorea hade också ett bättre system för reformer. Landet drog nytta av solnedgångsklausulerna, som redan fanns inbyggda i systemet.

Systematiskt arbete med regelförenkling

Motivationen till solnedgångsklausuler kommer från att politiker och tjänstemän har en tendens att fokusera mer på införandet än avskaffandet av regler. Resultatet blir då lätt att antalet regler ökar med tiden, samtidigt som äldre regler som inte är anpassade till ett förändrat samhälle består. När solnedgångsklausuler integrerats i olika lagar kan lagarna smidigt avskaffas om de inte har förnyats efter en viss tid.

Tack vare att solnedgångsklausuler redan ingick i lagstiftningen kunde en betydande del av de lagar som hämmade företagandet i Sydkorea snabbt avvecklas. Det var lagar som bedömdes hämma näringslivets funktion utan att tillföra någon större samhällsnytta. Även andra länder – som till exempel Storbritannien, Kanada och Australien – använder sig av solnedgångsklausuler. I Sverige är det däremot sällsynt.

Nya regler tillkommer i snabb takt i Sverige, samtidigt som vi inte har tillräckliga mekanismer för att utvärdera gamla regler. Det är nästan så att systemet är utformat för att vara krångligt. Dessutom har Sverige ovanan att överimplementera de lagar som utformas i EU – alltså att vi inte inför lagarna som de är tänkta att vara, utan gör dem ännu lite striktare, för att framstå som duktigast i klassen på att reglera.

Ett perspektivskifte krävs. Sverige behöver lära sig av länder som Sydkorea och Storbritannien och bygga system som gör att vi kan minska regelbördan. Nästa regering måste fokusera på detta. Vad som krävs är inte löften om en minskad regelbörda, utan ett systematiskt arbete för att skapa processer som gör att regelbördan kan minskas.

I dag har Sverige inte ett bra system för förenkling av regelverken – nu är det politikens ansvar att göra om och göra rätt.

Läs även: Regelgiljotinen 1 – Vågar politiker räkna fram regelkrånglets prislapp?

Nima Sanandaji är teknologie doktor vid KTH och ordförande i ECEPR (European Centre for Entrepreneurship and Policy Reform).