Nobelpristagare varnar för fransk skuldkris: ”För stort för att räddas”
Frankrikes växande statsskuld, stigande räntor och politiska låsningar väcker oro på finansmarknaderna. Nobelpristagaren Paul Krugman varnar för att en eventuell räddningsaktion kan bli så kostsam att Europa får svårt att hantera krisen.
Frankrike riskerar att hamna i en allvarlig skuldkris som kan skaka hela euroområdet. Det varnar ekonomen och Nobelpristagaren Paul Krugman för i en analys. Enligt honom kan landets storlek bli ett avgörande problem om de offentliga finanserna kollapsar: Frankrike kan visa sig vara för stort för att räddas.
Varningen kommer efter en period av kraftigt stigande räntor på franska statsobligationer. Tidigare har Frankrike betraktats som en relativt stabil låntagare men nu kräver investerare högre ersättning för att låna ut pengar till den franska staten.
Räntan på tioåriga statsobligationer närmade sig fem procent i början av oktober, nivåer som inte setts sedan 2002.
Frankrike har dessutom högre lånekostnader än både Italien och Grekland, länder som stod i centrum för eurokrisens mest dramatiska skeden. Samtidigt hör landets budgetunderskott till de största bland avancerade ekonomier.
Enligt The Wall Street Journal har årtionden av höga offentliga utgifter och återkommande underskott gjort Frankrike särskilt sårbart när räntorna stiger.
Statsskulden närmar sig 120 procent av BNP
Den franska statsskulden motsvarar omkring 119 procent av landets bruttonationalprodukt. Budgetunderskottet väntas samtidigt ligga klart över EU referensgräns på tre procent av BNP. Frankrike har inte haft en balanserad statsbudget sedan 1974.
Problemet är inte enbart skuldens storlek utan också att staten fortsätter att låna stora belopp samtidigt som ekonomins tillväxt är svag. När räntorna stiger blir det dyrare att refinansiera gamla lån och finansiera nya underskott. En större del av skatteintäkterna riskerar därmed att gå till räntebetalningar i stället för exempelvis utbildning, infrastruktur och andra offentliga verksamheter.
Frankrike står inför omfattande lånebehov och investerarnas oro har ökat. Över en biljon dollar i fransk statsskuld väntas förfalla till 2030 samtidigt som staten måste fortsätta finansiera sina löpande underskott.
Pensionerna i centrum för konflikten
Enligt Krugman är pensionssystemet en central del av problemet. Frankrike har en relativt låg pensionsålder och omfattande offentliga pensionsåtaganden samtidigt som en åldrande befolkning innebär att utgifterna riskerar att öka i förhållande till skatteintäkterna.
President Emmanuel Macrons regering försökte höja pensionsåldern från 62 till 64 år, men reformen mötte omfattande protester. Höjningen har därefter pausats till efter presidentvalet 2027. Den lagstadgade pensionsåldern ligger nu på 62 år och nio månader, enligt Krugmans analys.
Samtidigt har pressen på andra offentliga utgifter ökat. Krugman pekar bland annat på utbildningssektorn där studenter har protesterat mot bristande finansiering. Konflikten illustrerar det politiska dilemma som regeringen står inför: att minska underskottet kräver åtgärder som riskerar att utlösa folkligt motstånd.
Oppositionen gör situationen ännu svårare. Nationell samlings Marine Le Pen har lovat att återställa pensionsåldern till 62 år, vilket enligt Krugman skulle öka de offentliga utgifterna ytterligare. Även från vänster finns motstånd mot åtstramningar.
Risk för en ny europeisk skuldkris
Krugman beskriver ett möjligt förlopp som påminner om eurokrisen 2009–2012. Om investerare börjar tvivla på statens betalningsförmåga kan de sälja franska obligationer eller kräva allt högre räntor för att köpa nya. Det driver upp lånekostnaderna och försvårar skuldhanteringen ytterligare, vilket i sin tur kan förstärka misstron.
Frankrike har dessutom en begränsning som USA inte har: landet använder euron och kan inte på egen hand skapa den valuta som krävs för att betala sina skulder. Därför blir Europeiska centralbankens agerande avgörande om marknadsläget skulle försämras kraftigt.
Under den förra skuldkrisen bidrog dåvarande ECB-chefen Mario Draghis löfte om att göra vad som krävdes för att försvara euron till att lugna marknaderna. Men en räddningsaktion för Frankrike skulle vara betydligt mer komplicerad. Landet är euroområdets näst största ekonomi och ett stödprogram skulle kräva enorma resurser.
Krugman varnar också för politiska följder. Länder som tidigare tvingades genomföra hårda besparingar skulle kunna motsätta sig att Frankrike får omfattande stöd utan motsvarande krav på budgetdisciplin. Särskilt motstånd från Tyskland och andra kreditgivarländer skulle kunna fördjupa motsättningarna inom EU.
Inte en kollaps – men en växande risk
Det finns samtidigt skäl att inte dra slutsatsen att en fransk statsbankrutt är nära förestående. Den stigande riskpremien innebär inte att staten står inför ett omedelbart betalningsstopp.
Frankrike har en stor och diversifierad ekonomi, en betydande inhemsk finanssektor och kapacitet att finansiera en stor del av statsskulden även om utländska investerare blir mer försiktiga.
Även finansmarknadens oro måste sättas i ett bredare sammanhang. Räntorna har stigit internationellt, bland annat till följd av konkurrens om kapital och stora finansieringsbehov i flera ekonomier. Men Frankrikes kombination av svag tillväxt, höga underskott och politisk osäkerhet gör landet särskilt utsatt.
Inför presidentvalet 2027 blir frågan om hur underskottet ska pressas ned alltmer central. En regering som försöker genomföra impopulära besparingar riskerar omfattande protester medan partier som lovar att bevara eller utöka utgifterna kan få svårt att övertyga investerarna.
