Nu ska Magdalena Andersson bli ny partiledare för Socialdemokraterna i början av november. Av allt att döma var det något av en uppgjord match eftersom samtliga 26 partidistrikt nominerade henne. Det anses att det indirekta utpekandet från Stefan Löfvens sida spelade en avgörande roll. Hon är dessutom kvinna vilket för de identitetspolitiskt inriktade socialdemokraterna anses vara en fördel.

Den identitetspolitiska hypotesen är litet väl vag och oprecis i detta fall. Är det kanske så att en kvinnlig partiledare särskilt attraherar kvinnliga väljare – och har då Socialdemokraterna ont om kvinnliga väljare? Nej, det är tvärtom så att fler kvinnor än män röstar på S till skillnad från Sverigedemokraterna där det omvända gäller.

Socialdemokraternas tillbakagång de senaste mandatperioderna har dessutom skett genom en överströmning av manliga LO- medlemmar till just SD, så den identitetspolitiska ansatsen kanske istället blir kontraproduktiv? Till detta kommer att det finns statsvetenskapliga studier som visar att kvinnliga politiker på högre nivåer har svårare att vinna röster än manliga.

Läs även: Gudmundson: Magdalena Andersson blir en svår motståndare

Varifrån kan det då tänkas att S ska vinna röster genom den ”nytändning” som Magdalena Andersson representanter? Är det från centerpartiets kvinnliga sympatisörer? Eller är det kvinnliga sympatisörer till Nooshi Dadgostar och Vänsterpartiet? I ingetdera fallet bidrar det till att säkra regeringsmakten eftersom det skulle ske inom det nya rödgröna blocket.

Kanske attraherar Magdalena Andersson gamla moderatväljare? Hon har vissa likheter med Anna Kinberg Batra: Den teknokratiska framtoningen och den habila kyligheten i sättet att debattera. Båda verkade sakna ett helhjärtat engagemang för sina frågor – men för en finansminister är avsaknaden av det heta engagemanget mer naturligt än för en partiledare. Dock är Anderssons bakgrund som tjänsteman något som talar för att bristen på verklig karisma hänger ihop med hela hennes personlighet.

Läs även: Nordling: Hur blir Magdalena Andersson som statsminister?

Mitt intryck av Magdalena Andersson hittills är att hon är en effektiv politikmaskin som säger rätt saker vid rätt tillfällen och som på ett naturligt sätt klarar att undvika att svara på frågor. Hon förklarade exempelvis att hon nog varken ville driva S åt vänster eller höger, utan framåt. På presskonferensen nämnde hon tre frågor: arbetslösheten, kriminaliteten och klimatet. Ingenting om jämlikheten och skärpt politik mot ”de rika”. Daniel Suhonen och andra vänstersossar måste ha gnisslat tänder.

Läs även: Partiledare om Löfvens avgång: ”Förtjänar ett stort tack”

En del kommentatorer vill dock mena att Magdalena Andersson vill dra åt väster. Hennes rapport om jämlikhet från i våras tyder på det. Men den tycks inte vara så känd att kommentatorerna nämner något om saken. Och här kan man ana en utstuderad, för att inte säga listig, strategi för att domptera vänsterfalangen inom S.

Andersson kan i skymundan hänvisa till rapporten på 80 sidor samtidigt som hon framhåller att S måste hålla C på gott humör för att få igenom budgeten. Så länge inte de politiska journalisterna konfronterar dessa ståndpunkter kan hon lyckas med att klara både S-kongressen och budgeten.

Danne Nordling
Nationalekonom och fri debattör