Nu ser det av allt att döma ut som att Magdalena Andersson (S) blir statsminister och ledare för de rödgröna i valet 2022. I regeringskonstellationen kommer Miljöpartiet med största sannolikhet att ingå trots ryktena om att Andersson och Socialdemokraterna gärna sett att de stannade utanför regeringen. En indikation för fortsatt samarbete mellan S och MP är den debattartikel om det finanspolitiska ramverket som Andersson och finansmarknadsminister Lindhagen publicerade i DN efter partiledarbytet.

Är detta bra eller dåligt för oss som önskar en ny regering utan miljöpartiet? Om det hade blivit ny regeringskris tio månader före valet hade det troligtvis bildats en svag regering med Ulf Kristersson (M) i spetsen. Men det hade också kunnat bli en expeditionsministär (övergångsregering) med Stefan Löfven (S) som en lame duck fram till valet. I båda fallen skulle väljarna ha kunnat reagera med att rösta på de rödgröna 2022 för att få slut på röran och osäkerheten.

Läs även: Lööf nöjd efter uppgörelse: Släpper fram Magdalena Andersson som statsminister

Nu får vi istället en regering som är beroende av både de före detta kommunisterna och Miljöpartiet, med språkröret Märta Stenevi som framträdande talesperson. En del av bedömarna i min närhet vill karaktärisera henne som ett sänke med en otrevlig personlighet. Hur som helst framstår hennes framtoning inte som röstvinnande och är efter vad jag kan förstå en del av orsaken till Miljöpartiets usla opinionssiffror, som inte alls började stiga efter språkrörsbytet.

Det som talar för att de rödgrönas chanser nu ökar är att väljarna gillar socialistledaren Nooshi Dadgostar (V) i kombination med Magdalena Anderssons förmenta ”vänstersväng” och hennes utstuderade image och demagogiska färdigheter.

Det är något ganska annorlunda än den retoriske träbocken Stefan Löfven. Detta är samtidigt något som Dadgostar har anledning att frukta. Hennes popularitet är sannolikt till betydande del en följd av Löfvens fyrkantiga framtoning. Magdalena Andersson kan därför göra inbrytningar bland de ideologiskt mindre medvetna vänstersympatisörerna.

Läs även: Gudmundson: Lyssna på Frankrike – stoppa Magdalena Andersson

Men om socialdemokraterna blir större enbart genom rödgrön kannibalism hjälper det inte för att säkra regeringsmakten. Andersson måste både göra inbrytningar bland sympatisörerna för Sverigedemokraterna och Moderaterna samtidigt som hon måste försöka säkerställa att Miljöpartiet inte åker ur riksdagen. Ska hon aktivt hjälpa MP genom att hedra dess politik på olika sätt? Hur röstvinnande är det att ställa sig bakom nedstängningen av cementtillverkningen, strypningen av kärnkraften, höjningarna av elpriserna eller nya, alternativt höjda, skatter på bilisterna?

Rimligtvis aktar hon sig för att associeras för nära med Miljöpartiets impopulära politik. Den går under alla omständigheter inte hem hos M och SD. Tvärtom skulle hon behöva fjärma sig från miljöpartisternas fundamentalism. Förstår MP detta eller kommer partiet att hålla fast vid sin politik? MP riskerar då att bli ett sänke för den rödgröna regeringen i valrörelsen 2022. Men å andra sidan riskerar MP att tappa väljarsympatier till V om de framstår som svikare. I varje fall ökar svårigheterna att få stödröster från V-sympatisörer inför valet 2022 med ökad risk för att MP åker ut ur riksdagen.

Läs även: Dahlman: Förminska inte Andersson till sitt kön

Blir det inte för magstarkt för MP att hjälpa Socialdemokraterna genom att slipa ner sin politik för att attrahera sverigedemokratiska sympatisörer?

Danne Nordling
Nationalekonom och fri debattör