När Coronaepidemin på allvar tog fart det första kvartalet 2020, visade det sig vid flera tillfällen att enskilda individer lyckades smitta flera tiotal andra, även om det var helt omedvetet. Detta bidrog i hög grad till att smittspridningen gick så snabbt.

Och enskilda individer kan ha betydelse även för andra sorters farliga och destruktiva smittor. Inte minst gäller det en person som avled i komplikationer från just covid-19 den 10 oktober. Pakistaniern Abdul Khader Khan (även kallad ”A.Q” kort och gott) dog i sitt hem och hans arv kommer att bli en huvudvärk för resten av världen under lång tid.

I början av 1970-talet arbetade Khan – en metallurgisk ingenjör – på ett holländskt bolag med kopplingar till URENCO (European uranium enrichment consortium). Han utnyttjade sin position där och stal ritningar och dokument rörande bland annat centrifuger för urananrikning. När Khan återvände till Pakistan blev han snabbt en ledande person inom det pakistanska kärnvapenprogrammet. Han lyckades till exempel utveckla teknik (med kinesisk hjälp) att anrika uran och 1984 kunde Pakistan framträda som en nukleär vapenmakt.

Läs även: Gästkrönika: Regimen i Iran beskriver svenskar som barbariska vikingar i ny dokumentär

Khan insåg också att det fanns stora pengar att tjäna genom att sälja denna kunskap till högstbjudande, och det nätverk han skapade etablerade noder i Sydafrika, Förenade Arabemiraten, Malaysia, Schweiz och Turkiet. En verksamhet som i stort sett helt och hållet var del av en omfattande svart marknad. Illegala bankmetoder, skalbolag och grumliga transportvägar var viktiga delar i att sprida kunskap om kärnvapenframställning.

I Pakistan var Khan en hjälte och omhuldad av regimen, som valde att titta bort när hans verksamhet blev alltför påfrestande för landets förhållanden till andra länder. Inte minst USA påtalade under flera år förgäves Khans allt annat är lagliga transaktioner i Afrika, Mellanöstern och i Asien.

Läs även: USA misstänker att Iran är endast veckor från atombombskapacitet av uran

Inte förrän 2004 lyckades USA och Storbritannien slå sönder hans nätverk, men då hade han redan sålt viktiga komponenter till Iran, Nordkorea och Libyen. Av dessa länder har Nordkorea nu kärnvapen, Iran är på god väg och endast i Libyen lyckades omvärlden stoppa Khadaffis regim från att utveckla kärnvapen. Och det endast på grund av en lyckad gemensam underrättelseoperation 2003 där USA och Storbritannien lyckades stoppa ett smugglingsförsök där ett fartyg (med det osannolika namnet BBC China) bordades. Lasten bestod delvis av centrifuger avsedda för anrikning. Avslöjad med handen i kakburken backade Khadaffi och avbröt alla försök att skaffa kärnvapen genom ett avtal med USA och Storbritannien som IAEA övervakade.

Läs även: Tredje AP-fonden investerar i kärnvapen

Khans arbete med att stjäla, sälja och sprida kunskap om kärnvapenanskaffning har ställt till mycken skada för icke-spridningsarbetet, men har också medfört att internationella överenskommelser slutits. Exempelvis The Proliferation Security Initiative (PSI) och FN:s säkerhetsrådsresolution 1540 från 2004 som syftar till att hindra nukleär smuggling.

Nu när förhandlingarna om JCPOA-avtalet med Iran drar igång igen i slutet av november i Wien, kan det vara på sin plats att påminna om att, oavsett utgången, så kan hela denna exercis delvis ses som ett försöka att stänga stalldörren när hästarna redan rymt. Och det kan vi till stor del tacka Dr. Abdul Qadeer Khan för.

Magnus Norell
Adjunct scholar vid The Washington Institute och Senior policy advisor vid European Foundation for Democracy (EFD) i Bryssel.