Att begåvas med ett adjektiv som ”orwellsk” måste vara höjden av berömmelse och odödlighet. Men vad den lungsjuke, sängliggande Orwell upplevde under skrivandet av 1984 var snarare sin förestående dödlighet. Han gick bort kort efter det att romanen publicerades, och buden om varför Orwell fastnade för just årtalet 1984 är många. Vissa menar att han helt enkelt kastade om de två slutsiffrorna för året 1948, när romanen färdigställdes.

Själv läste jag romanen 1963, när jag just hade börjat i gymnasiet. Jag har fortfarande kvar pocketboken, där det olycksbådande svarta årtalet tornar upp sig mot en röd bakgrund av pyttesmå bokstäver på omslaget. Likt trådarna i en väv bildar dessa sina tre återkommande dubbeltänk: KRIG ÄR FRED, FRIHET ÄR SLAVERI och OKUNNIGHET ÄR STYRKA. Men 1963 talade inte den politiska samtiden till romanens fördel. Liksom i Djurens gård var ju Sovjetunionen den omedelbara måltavlan för Orwells satir. Visserligen hade Sovjet flyttat fram sina positioner i terrorbalansen med USA, men Stalintiden var definitivt över.

”Ansiktet med de svarta mustascherna”, som ”blickade ner från varje framträdande plats” i Orwells roman, förpassades till historien i det optimistiska och framåtblickande 60-talet. Visserligen levde vi under kärnvapenhot, men också i ett politiskt ”töväder”. Vi trodde att totalitära samhällen var under avveckling och att avkoloniseringen skapade nya fria stater i Afrika och Asien. Världen var i förändring, och det gick inte ihop med Orwells framtidsskildring.

Det gjorde det inte heller för Margaret Thatcher, som i sin nyårshälsning 1984 konstaterade att George Orwell var helt fel ute. I stället utlovade hon ett år av hopp och frihet. Men i likhet med mig missförstod hon Orwells roman. Vad hon trodde var en tidsbunden profetia är i själva verket en tidlös satir över politisk maktutövning. Till skillnad från Orwells uppenbart satiriska Djurens gård är nog romanen fortfarande missförstådd i det avseendet. Hade den haft sådana profetiska anspråk skulle den i dag vara en historisk och kontrafaktisk roman. I stället har den blivit en klassiker, som en brittisk omröstning 1998 placerade på plats 13 av de 100 bästa 1900-talsromanerna.

Men olycksnumret 1984 reser ändå frågan: Förlorade inte satiren sitt bästföredatum när vi fem år efter detta magiska år även såg Sovjetimperiet falla? Satirens syfte är ju att förlöjliga eller håna något som faktiskt förekommer, och i dag är det väl endast Nordkorea som bokstavligen lever upp till den groteska personkult och övervakning som Orwell beskriver.

Men om detta bisarra lilla land framstår som en historisk kvarleva är det annorlunda med den nya stormakten på den geopolitiska scenen. Den totalitära enpartistaten Kina övervakar och kontrollerar sina miljarder medborgare, och i namn av terrorbekämpning är vi inte sena att ta efter Kina. GPS erbjuder en effektiv form av övervakning. Till exempel kan föräldrar ha koll på sina barn. Inte heller hundarna slipper undan. Sedan 1 januari 2001 är det svensk lag på att dessa skall ID-märkas med ett mikrochip som samtidigt är en passiv transponder.

Läs även: Kafka lär oss att tänka fritt

Det magiska året 1984 fick vi här hemma den första tråden i vad som skulle bli Internet. Då rekvirerades det första svenska IP-numret via Chalmers Tekniska Högskola. Det var alltså den digitala revolutionen snarare än den politiska, som skulle komma att rubba den globala maktbalans som funnits sedan andra världskriget.

Det var i skuggan av andra världskriget som Orwell lät de tre staterna Oceanien, Eurasien och Ostasien stå för en global terrorbalans, där Ostasien omfattar de ännu oskrivna korten Indien och Kina. Men just det magiska året 1984 börjar denna karta ritas om.

En fjärde, virtuell maktsfär skulle komma att etableras. Datatekniken och framför allt Internet skulle skapa ett medialt landskap, där romanens interaktiva skärm bokstavligen hamnade i var mans hand.

Och TV-historiens mest framgångsrika program skulle komma att kallas ”Big Brother”. Deltagarna vill inget hellre än att bli övervakade av den allseende ledare som styr och ställer i det stängda huset. Gladeligen går de även in för att leva efter ”Big Brothers” regler. Samtidigt som TV-tittarna finner nöje i att tjuvtitta på vad som händer.

Romanens så kallade dubbeltänk innebär ju att man skall hålla två motsägande trossatser i huvudet och samtidigt acceptera båda som sanna; dubbeltänket ”Frihet är slaveri” tillämpas i ”Big Brother” på så vis att deltagarna med fri vilja underkastar sig den ofrihet det innebär att vara övervakad och instängd. Inte i vår vildaste fantasi kunde vi och Orwell föreställa oss att ”Big Brother” efter det kommande millenieskiftet skulle bli den mest populära formen av TV-underhållning?

Vårt så kallade informationssamhälle var för Orwell ett okänt begrepp. Det han kallade propaganda kallar vi desinformation eller fake news. Och panem et circenses, bröd och skådespel, kallade de gamla romarna en politik som ger folket vad folket vill ha. Samtidigt som världen förändras ter den sig också besynnerligt lik. Framtiden skulle inte riktigt bli som jag själv eller George Orwell hade trott.

2010 lär Googles dåvarande VD Eric Schmidt ha sagt:

– We know where you are. We know where you’ve been. We can more or less know what you´re thinking about.

Detta var för mer än tio sedan, och datateknologin har knappast stått och stampat under tiden. Den 21 januari 2021 skriver nämligen den tyska Springer-koncernens VD Mathias Döpfner ett öppet brev till EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. Han vill att EU bör förbjuda Googles och Facebooks användning av sådana algoritmer, som inte bara tar reda på var vi är och var vi har varit utan också vet vad vi tänker. Detta gör alltså företrädaren för ett mediemonopol, som vänstern på 70-talet anklagade för att bestämma hur vi skulle tänka!

Skärmen tog emot och sände ut signaler samtidigt. Alla ljud Winston gjorde som översteg en mycket svag viskning registrerades, och så länge han höll sig inom metallplattans synfält kunde man både se och höra honom. Det fanns naturligtvis inget sätt att veta när man var iakttagen eller inte. Hur ofta eller genom vilket system Tankepolisen kopplade in sig på en individuell linje kunde man bara spekulera i. Det var även tänkbart att de iakttog alla hela tiden. Men i vilket fall kunde de koppla in sig på ens linje när de ville. Man var tvungen att leva – och levde, av en vana som blev till en instinkt – med antagandet att varje ljud man gav ifrån sig avlyssnades och att varje rörelse man gjorde, utan när det var mörkt, iakttogs.

Inte ens det skyddande mörkret finns i dagens transparenta samhälle. Rubriken på Döpfners öppna brev lyder ”Totale Transparenz endet immer totalitär”. Vi förvånas knappast längre över att få reklamerbjudanden som till punkt och pricka svarar mot våra privata behov. Även vi måste leva med tankepoliserna. Det har blivit till en vana och till och med en instinkt att tech-jättar som Google, Facebook och Amazon påverkar vårt sätt att leva och tänka, samtidigt som dessa tech-jättars makt växer i takt med datateknologins utveckling.

Döpfners fromma förhoppning är att Europa skall gå i spetsen för en befrielserörelse. Han tror att USA, som alltid hämtat sina frihetsideal från Europa, då kommer då att följa efter. Vad gäller den totalitära kommuniststaten Kina har han inga sådana illusioner. Som synes går Orwells supermakter Oceanien (USA), Eurasien (Europa) och Ostasien (Kina) fortfarande igen i Döpfners resonemang. Kanske var romanen 1984 profetisk ändå?

Läs även: Älg i parti och minut

Den gamla goda kapitalismen har nämligen nått ett stadium som nu kallas surveillance capitalism. Denna övervakning tog sin början på allvar åren 2001/2002 när Google och Facebook kom att utveckla sina lönsamma algoritmer.

Vårt beteende och våra göranden och låtanden har visat sig vara enormt vinstdrivande. Fram till börsintroduktionen 2004 växte behavioral surplus med hela 4 000 procent! Det är nu inte längre fråga om någon Big Brother som begränsar vår frihet. I hans ställe är det Big Other som manipulerar våra konsumtionsmönster, och Big Tech som cashar in på hur vi beter oss. Illusorisk frihet blir alltså även här en subtil form av slaveri.

Kunden är inte längre målet utan ett medel i hanteringen. Därför läggs ytterligare ett dubbeltänk till de andra: Konsumtion är produktion. När jag år 1963 köpte pocketboken 1984 för fyra kronor och femtio öre på Dahlbergs bokhandel i Sollefteå var detta en affär mellan köpare och säljare. Om jag i dag år 2021 beställer romanen på Amazon samarbetar Big Tech och Big Other om att samtidigt producera en algoritm över mina köpvanor.

Att antihjälten Winston Smith kämpar med sin fysiska skröplighet, liksom Orwell måste ha gjort, när han sängliggande kämpade med sitt skrivande, skapar hos läsaren en märklig identifikation. Det vämjeliga segerginet rinner även genom våra strupar, liksom att klådan i bensåret irriterar även oss.

Men när jag nu läser om romanen, så är det inte själva storebrorssamhället som står i förgrunden. Det vet vi ju vid det här laget vad det går ut på. Nej, det är människans fysiska predikament och hennes förhållande till en natur, som Storebror gör sitt bästa att eliminera. ”Utanför människan finns ingenting”, är den sanning som gäller. Föreställningen att ”ingenting existerar annat är i det mänskliga medvetandet” är nämligen förutsättningen för all kontroll. Det borde vi kanske tänka på när vi har näsan i våra mobiler.

George Orwell hade den glasklara fönsterrutan som sitt språkliga ideal. Det litterära formspråket skulle inte skymma sikten för sakernas tillstånd. I det avseendet förkroppsligar han brittisk matter of fact av bästa märke. Men i sin litterära motståndskamp smyger han ändå in ett bildspråk som röjer vad som verkligen existerar utanför det mänskliga medvetandet.

När Winston träffar Julia välkomnar han hennes grova språk: ”Han hade ingenting emot det. Det var bara ett av många symptom på hennes avsky för Partiet och allt som det stod för, och på något sätt verkade det naturligt och sunt, som en nysning från en häst som känner lukten av dåligt hö.” Medan den stora massan däremot anammar Partiets världsåskådning: ”De behöll förståndet genom att inte förstå. De bara svalde alltihop, och det de svalde gjorde dem ingen skada eftersom det inte lämnade några spår efter sig. Det var som ett sädeskorn som passerar osmält genom en fågels kropp.”

Jag tror att arbetet med den mer allegoriska Animal Farm gav Orwell mycket av den värdegrund på vilken han bygger romanen 1984. Människan är ett socialt djur, som tragiskt nog glömmer sin natur, när hon tvångsmässigt socialiseras. I Djurens gård är det djuren som komiskt nog glömmer sin natur när de lika tvångsmässigt försöker bli människor. Trots allt är det något övermåttan komiskt med grisar som försöker gå på två ben.

I Winstons drömmar återkommer ett landskap, som han kallar Gyllenlandet. Det består av en sommaräng med en stig, som slingrar sig framför en häck, bakom vilken det rinner en å med mörtstim i sina höljor. En dröm som får Winston att vakna med ordet ”Shakespeare” på sina läppar:

Den mörkhåriga flickan kom gående mot honom över ängen. Liksom i en enda åtbörd ryckte hon av sig kläderna och slängde dem föraktfullt åt sidan. Hennes kropp var vit och slät, men den väckte inget begär hos honom, han faktiskt knappt såg på den. Vad som just då betog honom var beundran för den gest varmed hon kastade av sig kläderna. Hela dess graciösa likgiltighet tycktes utplåna en hel kultur, ett helt tankesystem, som om Storebror och Partiet och tankepolisen kunde sopas bort och försvinna med en enda strålande armrörelse. Också det var en åtbörd från den forna tiden.

Partiet vill ha sagt att Gud är identisk med den sociala makten. Medan Orwell däremot vill ha sagt att denna graciösa gest står för det sant gudomliga. Graciöst betyder ju något som är gudabenådat, och de graciöst utformade motståndshandlingarna Djurens gård och 1984 är verkligen gudabenådade skapelser.

Ola Holmgren (f. 1946) är professor emeritus i litteraturvetenskap vid Södertörns högskola. Han disputerade 1979 på en avhandling om Ivar Lo-Johanssons Måna är död och har skrivit böcker om Vilhelm Moberg, August Strindberg, Bob Dylan, Peter Wiss och Keve Hjelm.