Parallellt med den plötsliga våldsupptrappningen mellan Israel och den palestinska terroristorganisationen Hamas i Gaza har våld även brutit ut mellan araber och judar i flera israeliska städer.

De etniska motsättningarna fick sitt inledande uppsving när den muslimska fastemånaden Ramadan inleddes den 12 april. Spänningarna i Jerusalem mellan muslimer och israelisk kravallpolis urartade vid flera tillfällen i kravaller och upplopp, och i samband med detta utsattes ett antal ultraortodoxa judar för oprovocerad misshandel av arabiska ungdomar.

Misshandeln filmades ofta av förövarna själva, för att sedan spridas på TikTok och andra sociala medier. I Israel började fenomenet därför snabbt kallas för ”TikTok-intifadan”.

Judiska ultranationalister började då snabbt organisera hämndaktioner. I mitten av april började judiska ungdomsgäng driva runt i Jerusalem i syfte att trakassera och misshandla personer som misstänktes vara araber.

Den judiska antiassimilationsorganisationen Lehava och representanter för det ultranationalistiska partiet Hatzionut Hadatit började även organisera konfrontativa demonstrationer i närheten av platser där muslimer och israelisk kravallpolis regelbundet brukade drabba samman.

När den massiva raketbeskjutningen av Israel inleddes förra måndagen hade alltså det etniska våldet i framför allt Jerusalem redan pågått i nästan en månad, om än i mindre omfattning. Nu spreds dock våldet som en löpeld till flera andra israeliska städer med en blandad befolkning, däribland Lod, Jaffa, Haifa, Akko och Tiberias.

Under måndags- och tisdagsnatten gick arabiska ungdomsgäng till attack mot judar, synagogor, judiskt ägda affärer och restauranger, samt mot judiska bostäder. Polisen var av allt att döma helt oförberedd inför detta och på vissa håll rapporteras våldsverkarna ha fått härja oförhindrat i flera timmar.

Våldsamheterna väckte en enorm vrede och avsky bland många israeler, där det kollektiva minnet av gångna tiders pogromer i Europa och arabvärlden är mycket starkt.

Detta, i kombination med att polisen inte tycktes vara kapabel att beskydda den egna befolkningen, fick många judar att ta lagen i egna händer. Polisen, som knappt hade fått situationen under kontroll, tvingades snabbt avleda sina redan begränsade resurser till att gå emellan arga gäng av judiska och arabiska våldsverkare.

Flera personer har skadats svårt och minst en person har mist livet i den senaste veckans sammandrabbningar, som alltså har pågått samtidigt som stora delar av södra och centrala Israel har beskjutits med raketer från Gaza.

Sammandrabbningarna beskrivs som det allvarligaste våldsutbrottet mellan judiska och arabiska medborgare i staten Israels historia. Enligt polisen har merparten av våldsverkarna varit araber, och det är framför allt judisk egendom som har drabbats av skadegörelse.

Läs även: Annika Borg: Ny lag kväser åsiktsfriheten

I staden Lod har exempelvis fem synagogor utsatts för mordbrand. Men judar har också deltagit i förödelsen, och i både Jaffa och Akko har exempelvis arabiskägda restauranger vandaliserats.

Israeliska politiker har uppvisat en sällan skådad enhet i sitt kategoriska fördömande av våldet.

Företrädare för samtliga partier som sitter i Knesset (Israels parlament), från det islamistiska Ra’am till det ultranationalistiska Hatzionut Hadatit, har under veckan fördömt upploppen. Det finns alltså ingen politisk hemvist för våldsverkarna i Israel, ett faktum som förmodligen har bidragit till att lugna situationen.

5 000 poliser har extrainkallats för att säkerställa ordningen i landet och regeringen har utlovat nolltolerans mot våldet.

Så länge stridigheterna mellan Israel och de palestinska terroristorganisationerna i Gaza fortsätter lär dock risken för fortsatta upplopp förbli hög. Det interna våldet oroar dessutom många judiska israeler mer än raketerna från Gaza.

Raketerna har man vid det här laget nästan vant sig vid, dem kan man skydda sig mot relativt enkelt. Men hur skyddar man sig om våldet får fäste i samhället och judar och araber i Israel blir fiender?

Paul Widen är journalist med bas i Israel.

Det här är en analys. Slutsatserna är skribentens egna.