Förra veckan blev en debattartikel i GP, skriven av Erik Nord, polischef i Storgöteborg, mycket omtalad.

I den skriver han om vad han anser är anledningen till att det dödliga skjutvapenvåldet ökar i Sverige. Dysfunktionell familjemiljö, individuella särdrag och kulturfaktorer menar han är sådant som gör att många dras in i kriminalitet. För att lösa problemen behövs bland annat fler resurser till polisen, konstaterar han.

Peter Springare, pensionerad polis och numera kommunpolitiker i Örebropartiet, håller med om att polisens uppdrag har blivit svårare i och med den allt tyngre gängkriminaliteten.

Däremot anser han att det är att göra det för enkelt för sig att bara ropa efter mer resurser. Snarare tycker han att polisens problem kommer inifrån själva organisationen.

– Polisen klarar inte av att lösa brott i dag och det har pågått en längre tid. Det har med de olika omorganisationerna att göra, säger han.

Peter Springare arbetade som polis i 43 år fram till december 2019. Han berättar att han har jobbat på de flesta avdelningar men att de senaste var som förundersökningsledare och spaningsledare för grova brott i Örebro. Peter Springare blev känd för hela Sverige när han våren 2017 påpekade kopplingen mellan invandring och kriminalitet. I dag fortsätter han att skapa debatt genom politiken – och synpunkter är något han har gott om.

Hur menar du att oförmågan att lösa brott har med olika omorganisationer att göra?

– Man kan säga att den här oförmågan att lösa brott började på allvar i mitten på 90-talet då den offentliga sektorn blev influerad av New Public Management, där man tog efter näringslivets styrning. Man gick då över till mer planering, uppföljning och kontroll. Man började se på professionerna på ett annat sätt och blev mer administrerande i stället för att jobba mer konkret med kärnverksamheten.

Utbilda universalpoliser

Ökad administrativ börda och mindre fokus på kärnverksamheten är något som känns igen från skolan och sjukvården. Peter Springare menar att polisen också präglas av detta. Det läggs ner mycket mer tid på värdegrundsarbete, olika dokument, manualer, jämställdhetsplaner, mångfaldsplaner och så vidare. Listan kan göras lång.

– På 90-talet införde man närpolisorganisationen. Det var då man började slå sönder alla fungerande professioner inom ramen för kriminalpolisen. Man tog bort våldsrotlar, narkotikarotlar och ändrade nomenklaturen, säger han.

– Man trodde att man hade hittat universalnyckeln till allting genom att utbilda universalpoliser som skulle göra allt. Sedan, när vi kom in på 2000-talet, insåg man att det inte hade gått bra och kom in på nästa fundering kring en omorganisation som gjordes 2015. Det blev ett slags närpolisorganisation 3.0, kan man säga.

Men det är inte bara omorganisationer som har gjort Polismyndigheten ineffektiv, påpekar Peter Springare. Verksamheten genomsyras även av svågerpolitik, menar han.

– De som egentligen har bäst förutsättningar att vara förundersökningsledare, chefer och kanske brottsutredare, de ifrågasätter organisationsstrukturer och metoder. Och det vill man inte ha. Så de som får tjänsterna är ”ja-sägare” som är som döda fiskar och skapar så lite problem som möjligt för cheferna. Det är därför det ser ut som det gör i dag, säger han.

Vad händer med den polis som kritiserar verksamheten?

– Det beror på i vilken frekvens den gör det och vad den kritiserar. Om den har negativa synpunkter på organisationen eller – gud förbjude – riktigt höga chefer, då är det riktigt illa. De plockas bort och får inte tjänster.

”Färre parkeringsplatser”

Det faktum att Peter Springare anser att det finns många brister inom Polismyndighetens struktur, något han till och med har skrivit en bok om, gör att han blir skeptisk när polischefer eller fackförbundet Polisförbundet ropar efter fler resurser.

– Det rabblas som ett mantra. Sedan känner sig politikerna duktiga när de vill ändra på lagstiftningen, bli bättre vad gäller hemliga tvångsmedel, öka straffen för kriminella, och så vidare. Det är inte där polisens tillkortakommanden ligger.

I sin debattartikel jämförde polischefen Erik Nord Sverige med Tyskland. Han skriver att migrationen till länderna liknar varandra i både omfattning och ursprung samt att många av de vapen som används i skjutningar i Sverige har passerat Tyskland. Ändå har Tyskland inte samma problem med skjutvapenvåld som Sverige, något han menar beror på att landet har fler poliser per capita. Där finns det tre poliser per tusen invånare. I Sverige är det knappt två.

Anser du att det finns det någon poäng i det Erik Nord skriver?

– Både ja och nej. Det beror på vad man har för infallsvinkel och vad man ska ha poliserna till. Om man har stora ordningsstörningar på gator och torg med stora folkmassor, visst är det bra om vi får fler poliser då. Och det har jag också sagt. Men man ska inte fastna i det mantrat för många gånger.

– Om vi på några år utbildar 5 000 poliser, hur ska de kunna påverka utvecklingen av grovt kriminella gäng och den grova brottsligheten? Det är som att bilda stora hoper av oätligt skådebröd. Det enda som kommer att ske är att de bli färre platser för dem att parkera sina radiobilar där det inträffade ett våldsbrott några timmar tidigare. De kommer inte att kunna bromsa utvecklingen av den grova gängbrottsligheten.

Men kan man inte använda de här poliserna där de behövs?

– Nej.

Varför inte?

– De klarar inte av det. Det beror inte på att de är korkade utan det är för att de inte utbildas till poliser längre. Det tar jättelång tid att få de här kompetenserna för att de ska kunna göra nytta i den brottsutredande verksamheten. Det kräver att vi reformerar polisutbildningen och flyttar bort den från lärosätena. Jag tycker att vi ska bygga en polisakademi på ett enda ställe där man utbildar polisen. Lite som vi hade på 70-, 80- och 90-talen.

Läs även: Hjällbo: Personer ur Ali Khan-släkten häktade

”Krigsinspirerad kriminalitet”

Polisutbildningen är något som Peter Springare är väldigt kritisk till. Han säger att poliser, likt läkare, måste basera sin utbildning på ett ”utpräglat mentorskap” där man lär sig från de mer erfarna kollegorna.

– Vissa får en identitetskris av att bara ta på sig en uniform ute på stan eftersom alla börjar titta på en. Det är en identitet man måste bygga upp och det gör man med äldre och erfarna kollegor. Sedan ska man bryta sig loss från dem och ta vid. Det är så vi utvecklas. Men det finns inte i dag, säger han.

– När jag började som polis fick jag sitta med personer på 45 år som hade varit poliser i runt 20 år och hade en enorm erfarenhet. I dag är en erfaren polis en som har varit ute och åkt radiobil i fyra-fem månader längre än vad du har. Det blir som att en blind leder en blind.

Peter Springare tycker att det är bra att poliser kan vidareutbildas och specialiseras, men han ser inte behovet av en ännu mer akademiserad grundutbildning.

– Det är en katastrof enligt min mening. Att ta hand om människor som far illa, ta hand om fyllon, det behöver du inte ha en akademisk utbildning för och det är det som väntar de flesta poliser de första åren.

Vad är då lösningarna för att komma till rätta med den grova brottsligheten, enligt Peter Springare? Förutom att renodla polisverksamheten så att den fokuserar på kärnuppgifterna måste det riktas åtgärder mot exempelvis invandrade kriminella.

– Man måste kunna ta medborgarskapet ifrån dem för att kunna utvisa dem, till exempel. Men det här är en politisk fråga. Inom polisen måste man titta på hur man prioriterar utredningarna. Vi har en krigsinspirerad kriminalitet i dag som inte svensk polis klarar av.

Om den är krigsinspirerad, borde polisen, som vissa politiker föreslår, få hjälp från militär?

– Nej, det tycker jag inte. Däremot tycker jag att man kan titta på ordningsvakter och utbilda dem mer kommunalt. De skulle kunna hjälpa till med den rena ordningshållningen, så att polisen kan gå in mer i den brottsutredande verksamheten.

– Vi kanske även borde lyfta ut den brottsutredande verksamheten från Polismyndigheten och till exempel skapa en ny myndighet likt Ekobrottsmyndigheten, och kalla den för Brottsutredningsmyndigheten, där kompetenta poliser jobbar tillsammans med åklagare. Då skulle man få fart i det här och busarna sättas i fängelse.

Läs även: Det blåser upp till klankrig i Göteborg

TEXT: Ana Cristina Hernández

ana@bulletin.nu