Sexuella övergrepp mot barn ger ofta bara bötesstraff. Patrik Jensen-Sahlström, förundersökningsledare hos Stockholmspolisens grooming-grupp, vill se fängelse som påföljd och säger att han är förfärad över hur låga straffen kan bli.

– Jag vill hävda att man har varit för tillåtande. Vi har haft många stora utredningar där det varit både ett två- och tresiffrigt antal våldtäkter utan att det lett till kännbara fängelsestraff.

I grooming-gruppen arbetar ett femtontal personer med att utreda samtliga sexualbrott i Stockholmsregionen med barn som offer och med koppling till internet.

– Det här är så vanligt förekommande i dag att de allra flesta barn blir utsatta, åtminstone från tioårsåldern och uppåt, säger Patrik Jensen-Sahlström. Här finns hela spannet, från att de får könsbilder skickade till sig eller sexuella inviter på sociala medier till att de utsätts för fysiska övergrepp.

Innebär det att om man har ett tioårigt barn bör man räkna med att hon eller han har exponerats för könsbilder eller inviter?

– Ja, det finns väldigt stor risk för att det har skett. Och har det inte skett ännu är jag ganska säker på att det kommer att ske inom de närmaste åren. Alla barn använder sociala medier. De lever nästan hela dagen på internet och föräldrar har faktiskt ganska dålig koll på det som sker där. Man behöver förstå allvaret i det som kan hända om man sätter en surfplatta eller mobil i händerna på sitt barn.

Låsa in och kasta bort nyckeln

Få saker upprör människor mer än övergrepp på barn; instinkten är att låsa in förövaren och kasta bort nyckeln.

Nätet har blivit en plats där pedofiler kan söka kontakter på ett helt annat sätt än tidigare och samtidigt förbli anonyma och svåra att upptäcka.

– Den klassiska myten om gamla snuskgubbar stämmer inte längre. Den som begår de här brotten är statistiskt sett under 30 år. De som tidigare blottade sig för en grupp dagisbarn kan på Snapchat skicka bilder på sitt kön till tusen barn. På en halvtimme har de kommit åt en mängd potentiella offer. Förövarna uppträder oftast under fingerat namn på sociala medier och på de stora spelplattformarna. De som vill skapa en relation till barnen utger sig gärna för att vara i deras ålder och försöker på olika sätt göra sig intressanta.

Det vanligaste är dock att kontakten är ganska aggressiv och hotfull redan från start, säger Patrik Jensen-Sahlström.

– Man bryr sig då inte alls om grooming-fasen, där man vill etablera något slags vänskap, utan vi ser hur man går direkt på och hotar barnen. Man kräver dem på bilder, man erbjuder betalning eller hotar med att om flickan inte skickar bilder kommer förövaren att döda hennes familj. Bilderna kan sedan användas för utpressning: ”Skickar du inte fler bilder kommer jag att sprida det här på din skola och berätta för alla att du är en hora.” Det är det vanligaste tillvägagångssättet eftersom man kommer åt många barn på kort tid.

Vad får förövarna ut av det här?

– De vill tillskansa sig filmer och bilder. Vissa samlar på dem som man förr samlade på frimärken eller fotbollskort. En del använder det för att tjäna pengar. Man kan få tillgång till övergreppsmaterial, som är ganska exklusivt och som kan säljas vidare till andra pedofiler.

Borde barnen förstå vad som är på gång? Kan man lägga något ansvar på dem?

– Absolut inte. Man kan inte räkna med att barn i den här åldern har ett sådant konsekvenstänkande. Det är föräldrarnas ansvar att sätta upp ramar och regler. Innan man släpper ut sina barn i trafiken förklarar man trafikreglerna för att de inte ska bli påkörda, men här ger man dem en surfplatta och så får de själva lösa det hela. Det är väldigt märkligt att många föräldrar är så ointresserade. Man frågar barnet hur det var i förskolan eller i skolan i dag och då kan man också fråga hur det var på nätet.

Går det att uppskatta omfattningen av övergreppen via nätet?

– Det är alltid ett stort mörkertal, man brukar tala om 70–80 procent som vi inte känner till. När det gäller förövarna vet vi genom forskningen hur många som statistiskt sett har ett sexuellt tändningsmönster mot barn, och då pratar man om 2–5 procent av den manliga befolkningen. Med den högre siffran skulle det handla om en halv miljon individer i Sverige, med snittsiffran en stad av Malmös storlek. Så visst är det ett samhällsproblem.

Skyddstillsyn eller böter

Bulletin har läst ett antal aktuella domar, som tycks bekräfta Patrik Jensen-Sahlströms uppfattning att sexualbrott mot barn bedöms som jämförelsevis lindriga. En person, som dömts för flera fall av barnpornografibrott, utnyttjande av barn för sexuell posering och sexuellt ofredande, får skyddstillsyn. En annan man får dagsböter för fyra fall av sexuellt ofredande av barn.

– Det är rent hyckleri att ha bötesstraff för sådana här brott, menar Jensen-Sahlström. Böter är inte ett dugg avskräckande. Vi jobbar hårt med ärenden kring sexuellt ofredande eftersom de är en ingång och en nyckel till allt det andra. I lagens mening är det ganska bagatellartade brott, men vi ser att det är där många börjar som förövare innan de går vidare och söker fysisk kontakt.

Är det ett brott att skicka en bild av sitt könsorgan?

– Ja. Skickar du en könsbild till någon som är över 18 år, och den personen vill ha bilden, är det inte något brott. Skickar du däremot en könsbild till någon under 15 år är det ett brott även om den personen skulle vilja ha bilden. Sexuellt ofredande hör till de vanligaste brotten vi hanterar. När man skrapar på ytan kan man upptäcka att förövaren också pressat barnet och tvingat det att utföra olika sexuella handlingar.

Vad krävs för att det ska bli fängelse?

– För de lägre brotten talar man om fängelse upp till sex månader, men om ett brott har ett lägsta fängelsestraff på under ett år är det i praktiken så att man inte får fängelse. Rattfylleri och jaktbrott kan ge fängelse, men de här brotten mot barn anses inte lika samhällsviktiga eftersom de inte har ett år som lägsta straff i skalan.

Ser samhället allvarligare på den som skjuter en varg än på den som begår sexuella övergrepp mot barn?

– Ja, rent juridiskt gör man det. Under lång tid har sexualbrottslagstiftningen, eller brott mot barn eller kvinnor över lag, släpat efter. Under senare år har man höjt många straff, men man har, om man ska hårdra det, prioriterat brott som begås av män mot män.

Förövaren köper sig fri

I grund och botten handlar det enligt Patrik Jensen-Sahlström om vilket synsätt man väljer. De internetrelaterade övergreppen mot barn måste tas på mycket större allvar, säger han.

– Den nya lagen om barnfridsbrott är ett stort steg framåt för att ge barn upprättelse vid våld i familjen. Jag är för hårdare straff när det gäller brott mot barn. För alla sexualbrott med böter i straffskalan bör vi ta bort böterna. Man begår ett fysiskt brott mot ett barn och kan betala sig ur det hela! Man köper sig fri. Det händer inte särskilt mycket, du betalar och kan begå samma brott igen dagen därpå.

Systemet innebär att brottsoffets lidande tillmäts ett värde som är detsamma som storleken på böterna. Jensen-Sahlström jämför med hur den som kör rattfull blir av med körkortet.

– Bilförsäkringen försvinner och du förlorar kanske ditt jobb för att du inte får köra bil. Där sätter samhället ner foten. Men betalar du för att ha sex med ett barn och kommer undan nästan utan straff – vad har vi då för samhälle?

I flera utredningar har polisen kunnat knyta hundratals brott till en och samma pedofil. Kontakten på nätet har ibland lett till att förövaren träffat offret och då förgripit sig på henne eller honom. Om den som begår övergrepp på barn inte hindras kommer han med stor sannolikhet att fortsätta.

– Det finns ett slags mängdrabatt. En bild skickad till 800 barn skapar 800 brottsoffer, men det avspeglas inte i straffet. Begår man tio våldtäkter straffas man inte för alla tio, för då skulle man kanske sitta inne i tjugo år. Det görs en bedömning av externa plus- och minusfaktorer – var det extra våldsamt, riskerar förövaren att bli av med sitt jobb, var förövaren ung? – och allt sådant påverkar straffet. Är du villig att få vård och ta tag i ditt liv kan straffet också sänkas. Man har en ganska tillåtande syn på förövaren och det är så lagarna är uppbyggda. Skyddstillsyn, villkorlig dom och terapi går före fängelsestraff. Grundtanken är förstås fin och man blir ju sällan bättre av att sitta inne.

Ett slag i luften

De som hamnar i fängelse tenderar att begå nya brott när de kommer ut, säger Patrik Jensen-Sahlström, men ett kännbart fängelsestraff blir samtidigt brottsförebyggande genom att den dömde faktiskt sitter inlåst.

– Under fängelsetiden kan han åtminstone inte begå nya brott. Lag och straff ska också utgå från den allmänna synen och allmänpreventionen. Skulle en person flytta till ett samhälle på landsbygden och ge sig på barn skulle lokalbefolkningen antagligen gräva ner honom så att han aldrig hittades.

Han menar att det inte heller har funnits någon väl fungerande vård för pedofiler.

– Många forskare anser att det är en sexuell läggning, att den inte går att bota. Då blir det ett slag i luften om man genom frivården ska försöka behandla något som inte går att behandla. Det går att döva den här dragningen till barn, men inte att ta bort den. Tidigare program inom kriminalvården har haft väldigt liten effekt.

De som söker vård för pedofili har ofta mått dåligt i många år, och det kan vara svårt att över huvud taget hitta några vårdformer.

– I dag arbetar man nästan enbart reaktivt, när brotten har skett. Att vara proaktiv och förebygga brottsligheten vore det allra bästa. Om det hade funnits mer specialistkompetens inom sjukvården hade man kunnat fånga upp de här personerna i ett tidigare skede. Folk i allmänhet ser nog på dem som djur, men de flesta avviker inte så mycket, de har utbildning som vem som helst, de allra flesta har familj. Samtidigt kan man se vissa mönster. Även om de har utbildning har de inte lika ofta jobb och om de har familj träffar de inte lika ofta sina barn. De lever kanske lite mer i ensamhet.

Kemisk kastrering

Patrik Jensen-Sahlström i Stockholmspolisens grooming-grupp anser att sexualbrott mot barn bör ge minst ett års fängelse.

Ska den som skickar en könsbild till ett barn få ett år i fängelse?

– Ja, det tycker jag. Allting har ju konsekvenser. Om du väljer att skicka sådana bilder och begå övergrepp mot ett barn har du för länge sedan passerat gränsen för det acceptabla. Du kan ha bortförklaringar, diagnoser eller psykisk ohälsa, men det fråntar dig inte ansvaret för att du begår brott.

Vad bör man göra med dem som begår återkommande övergrepp?

– De kommer med ganska stor sannolikhet att fortsätta. Men man ska inte flytta barnen, man får flytta på förövaren. Har man valt att våldta ett barn är det en aktiv handling och den ska man straffas för. Så hårdare fängelsestraff skulle fungera. Jag är för kemisk kastrering när det gäller upprepade, grova sexualbrott. Man kan ha mycket mer övervakning, man kan tilldömas fotboja, man kanske inte får röra sig på platser där det finns barn. Det är inte att ta de här brotten på allvar om man utdömer böter. Det måste man förstå i maktens boning, i systemet. Lagstiftarna och justitieministern bör dra det här en vända till. Det är barnen vi ska skydda.

Läs även: Kraftig ökning av anmälda sexualbrott mot barn under pandemiåret

LARS ÅBERG

lars@bulletin.nu