Jämställdhetsminister Nina Larsson hävdar att hundratals kvinnor får hjärnskador av strypsex varje år. Nu slår Rättsmedicinalverket tillbaka – och kallar uppgifterna för ”grovt vilseledande”.
Liberalerna och jämställdhetsminister Nina Larsson vill kriminalisera strypsex även vid samtycke. Som grund för förslaget hävdar de att hundratals kvinnor varje år får bestående skador på hjärnan. Men den bilden delas inte av experterna på Rättsmedicinalverket, RMV. Myndigheten menar att statistiken som används är felaktig.
– Det här är grovt vilseledande, säger rättsläkaren Brita Zilg till Aftonbladet.
Enligt partiet bygger deras uppgifter på att myndigheten utfärdar intyg om strypvåld där offren fått bestående skador. Men när RMV själva granskar sina data hittar de inga belägg för att detta sker i den omfattning som påstås vid frivilligt sex.
Majoriteten är misshandel
RMV har på regeringens uppdrag specialstuderat icke dödligt strypvåld. I genomgången från 2022 fann man inte ett enda fall med hjärnskador eller andra bestående skador – trots att ministern hävdar att detta drabbar hundratals.
Myndigheten har analyserat 617 fall av strypvåld. Av dessa var 83 procent händelser som inte skedde i samband med en sexuell situation.
– Vi undersöker många fall av strypvåld, men det allra mesta handlar om misshandel – inte strypsex, säger Brita Zilg.
Hon understryker att det är mycket ovanligt med bestående skador i de ärenden som faktiskt rör strypsex.
– Att det skulle vara hundratals som vi har undersökt varje år som har fått bestående skador. Det är ju helt fel. Det är väldigt sällan det blir bestående skador, säger hon.
Ministern duckar frågor
Trots kritiken har jämställdhetsministern avböjt att ställa upp på en intervju. I stället svarar hennes pressekreterare skriftligt på frågorna. I svaret vidhåller man att riskerna är välbelagda, men medger att man i sin statistik inte skiljer på om våldet skett med eller utan samtycke.
”Rättsmedicinalverket utfärdar varje år hundratals intyg om strypvåld,” skriver pressekreteraren.
Brita Zilg anser att det behövs en annan typ av insats än förbud om man vill komma åt riskerna.
– Vill man sända signaler om farlighet bör man utbilda om pornografi och sexualitet i skolor, säger hon.
