Frågan om resursskolorna och Stockholms stads pågående utbyggnad av särskilt stöd i alla stadsdelarna är visserligen komplex, men även en ledarskribent som Susanna Birgersson borde bemöda sig med att läsa på om det hon ska skriva om så att hennes påståenden grundar sig på fakta. 

Susanna Birgersson inleder sin ledare med att påstå att utbildningsnämnden i Stockholm stad tillförmer pengar till den ”vanliga skolan” för att kunna bygga ut det särskilda stödet. Jag antar att hon menar den kommunala skolan även om det idag är nästan lika vanligt med friskolor. Hade hon bemödat sig med att titta på den utbyggnad av det särskilda stödet som sker i Stockholms stads skolor framöver, hade hon sett att detta ska finansieras av den ordinarie skolpengen. Skolpengen ökar varje år. I år ökar utbildningsnämndens budget med 650 miljoner kronor - pengar som kommer kommunala och fristående skolor lika till del. Varje kommunal skola ska sedan betala en liten avgift för upprätthållandet av de nya särskilda undervisningsgrupperna. Det är det system som skollagen anger, det vill säga att skolorna inom skolpengen ska finansiera en stor del av det särskilda stödet. Som sagt, det här är ganska komplicerat. 

För extraordinärt stöd kan skolorna söka tilläggsbelopp på samma sätt som de fristående skolorna. Jag vill vara tydlig med att vi inte har omfördelat några pengar eller dragit ner på budgeten för dessa. Tvärtom så har vi ett överskott i potten för tilläggsbelopp, pengar som kan betalas ut. Problemet är att resursskolorna i en viss utsträckning inte uppfyller lagkraven för tilläggsbelopp. Om lagstiftaren vill att dessa skolor ska finnas kvar i samma omfattning och form som de gör idag, behöver lagen ses över. Istället försöker Susanna Birgersson få det att se ut som att jag som kommunalpolitiker har tagit från de fristående verksamheterna för att ge till de kommunala, vilket är olagligt. Självklart följer kommunen och jag den lagstiftning som finns, som anger att vi måste behandla alla aktörer lika. 

Att Stockholm som kommun följer lagen och inte betalar ut skattepengar utan lagstöd, borde välkomnas av den som efterfrågar mer ordning och reda. Det blir väldigt märkligt när jag först blir felaktigt anklagad för att överföra pengar till utbyggnaden av särskilt stöd i kommunen, för att sedan i samma text anklagas för att sätta elever som behöver stöd i vanliga klasser. Hur ska Birgersson ha det? 

Vi är helt eniga om att det är oerhört viktigt att vi ger alla barn en god skolgång. Inkluderingstanken att alla barn, oavsett förutsättningar, ska gå i samma klass, har gått för långt. De barn som har det svårast har istället exkluderats från möjligheten att få med sig kunskaper. Det är något som Liberalerna länge har kritiserat. Det är just för att vi vet att alla elever inte har samma förutsättningar, som vi nu bygger ut den kommunala organisationen för särskilt stöd med undervisningsgrupper i skolorna och resursgrupper i varje stadsdel. Mitt mål är att alla barn ska få det stöd de behöver, så att de klarar skolan med godkända betyg och får goda förutsättningar att förverkliga sina livsdrömmar. 

Isabel Smedberg-Palmqvist (L)
Skolborgarråd i Stockholm

SVAR: När jag skriver "vanliga skolan" menar jag just det och inte "kommunala skolan". Man kan inte bara hitta på att jag menar något helt annat än det jag faktiskt skrivit. Jag anklagar heller inte skolborgarrådet för något kriminellt utan pekar på konsekvensen om resursskolorna får mindre pengar samtidigt som den vanliga skolan förbereds för att ta emot fler av de barn som behöver väldigt mycket extra stöd. 

Försvar gentemot påhittade anklagelser riktar tyvärr bort fokus från både principer och sakfrågor. Och sakfrågan är denna: Barn som äntligen fått en fungerande skolgång tack vare miljön i en resursskola, kan komma att ryckas upp och tvingas återvända till den vanliga skolan. Och där kommer de aldrig att kunna erbjudas samma ändamålsenliga anpassning. Det finns bara förlorare av en sådan utveckling.

Susanna Birgersson, ledarskribent.