Birgitta Sparf ifrågasätter min erfarenhet och mina beskrivningar av integrationsarbetet. Det är i sig inget problem – i en demokrati ska idéer granskas. Men det blir missvisande när man ersätter sakdiskussion med personangrepp och spekulationer, skriver Adam Maquard.
Detta är en replik på Sparf: Om en framgångsrik samhällsentreprenör (24/6)
Jag har arbetat med ungdomar och vuxna som står längst från arbetsmarknaden, inklusive nyanlända, kvotflyktingar samt personer med olika former av social problematik, där även missbruk av narkotika och alkohol förekommer. Det handlar om människor som ofta saknar språk, nätverk, etablerad kontakt med myndigheter och ibland även grundläggande trygghet i Sverige. I flera fall har arbetet inte börjat med arbetsmarknadsinsatser – utan med att säkerställa att personer fått akut vård, kontakt med sjukvård och stöd på plats vid ankomst.
I sådana situationer handlar arbetet om samverkan mellan olika samhällsfunktioner, inte om teorier. Jag har vid flera tillfällen behövt koordinera insatser där läkare och akuta resurser har kopplats in direkt i mottagandet av nyanlända.
Det är den verkligheten jag utgår ifrån när jag talar om att system ibland är för splittrade och svåra att navigera – både för individer och för de som arbetar nära dem.
Sparf väljer istället att fokusera på gamla projektansökningar och administrativa detaljer från över ett decennium tillbaka. Det säger väldigt lite om dagens integrationsutmaningar och ännu mindre om det praktiska arbete som faktiskt bedrivs i kommuner, föreningar och civilsamhälle varje dag.
Att söka projektmedel för tidsbegränsade insatser med anställd personal är en helt normal del av civilsamhällets arbete. Det är genom sådana projekt många ungdomar fått sin första arbetslivserfarenhet och många lokala initiativ kunnat genomföras.
Men den centrala frågan i min text var aldrig mina projekt. Den handlade om hur vi får ett samhälle där fler människor faktiskt kommer in i arbete och gemenskap snabbare – och hur systemen runt individen kan fungera bättre tillsammans.
Om vi ska ha en seriös debatt om integration behöver vi tala om verkliga erfarenheter, inte etiketter och personbeskrivningar.
Jag står fast vid att Sverige behöver bättre samordning mellan myndigheter, starkare lokalt stöd och mindre administrativa hinder för människor som vill etablera sig och arbeta.
Det är där diskussionen borde ligga.
Adam Maquard
