Vart fjärde år besöker ett lag bestående av de allra bästa rugbyspelarna från England, Skottland, Wales och Irland det södra halvklotet. Årets turné till Sydafrika som sker i skuggan av covid-19, OS och de våldsamma upploppen blir en nedtonad affär utan publik. Den första av tre officiella ”landskamper” spelas på lördag.
De brittiska och irländska rugbylejonen (”The British & Irish Lions”) är något av en anomali i dagens sportvärld och har överlevt såväl Irlands självständighet på 1920-talet, det brittiska imperiets fall efter andra världskriget och rugbyns professionalisering på 1990-talet.
Traditionen inleddes när ett rugbylag från de brittiska öarna för första gången reste till Australien och Nya Zeeland år 1888.
Den gången tog bara resan 46 dagar och själva turnén varade i 249 dagar. Totalt spelade laget 35 matcher, av vilka de vann 27, sex slutade oavgjort och två förlorades.
Över lag var turnén en sportslig och publikmässig succé, men den var inte utan dramatik. Lagkapten Robert Seddon omkom i en roddolycka på Hunterfloden i Australien.
Sedan 1888 har rugbylejonen genomfört ett drygt 30-tal inofficiella och officiella turnéer till Australien, Nya Zeeland, Sydafrika och Sydamerika. Formaten har varierat, men består sedan 1891 av en kombination av en serie av landskamper (”tests”) och matcher mot regionala lag.
Den första landskampen spelades i Sydafrika (Port Elizabeth) 1891 och slutade med en 4-0 seger för lejonen och den första förlusten mot ett landslag kom också den i Sydafrika (Kapstaden) år 1896.
Till en början skedde turnéerna med irreguljära intervall och det var först 1910 som de sanktionerades officiellt av alla de fyra nationella förbunden i England, Skottland, Wales och Irland.
Med början 1989 har rugbylejonen i tur och ordning besökt Australien, Nya Zeeland och Sydafrika med fyra års intervall. Den senaste turnén gick till Nya Zeeland 2017 och då slutade landskampsserien på tre matcher oavgjort efter varsin seger och en oavgjord match.
Det senaste besöket i Sydafrika ägde rum 2009 och då slutade landskampsserien med en 2-1 seger för Sydafrika efter att Sydafrika vunnit de två första matcherna. Den andra och avgörande landskampen 2009 var särskilt dramatisk. Redan efter 30 sekunder utvisades Sydafrikas Schalk Burger under 10 minuter för att ha stoppat fingrarna i en motståndares ögon.
I en fysisk match lyckades även den irländska storstjärnan Brian O’Driscoll med konstycket att allvarligt skada sig själv och knocka Sydafrikas Danie Roussow med en misslyckad tackling. Båda dessa händelser hade i dagens rugby nästan oundvikligen resulterat i ett direkt rött kort.
Matchen avgjordes först efter att en bandagerad Ronan O’Gara som var uppenbart förvirrad efter en hjärnskakning tacklade Sydafrikas Fourie du Preez i luften med mindre än 30 sekunder kvar av matchen.
Matchen slutade 28-25 till Sydafrika efter det att Morné Steyn sparkade det efterföljande straffskottet (värt 3 poäng) över målstolparna från mer än 50 meters håll. Intressant nog hade även utfallet här varit annorlunda i dagens rugby, idag hade nämligen den huvudskadade Ronan O’Gara inte fått vara kvar på planen och hade därför aldrig kunnat tackla Fourie du Preez.
Med dagens regler som fokuserar mer på spelarnas säkerhet skulle med andra ord denna numera klassiska match ha utvecklats helt annorlunda.
Det återstår att se om årets landskampsserie på tre matcher blir lika dramatisk.
Sydafrika är regerande världsmästare, men har på grund av covid-19 bara spelat en landskamp sedan VM-finalen i november 2019 och båda lagen har drabbats av covid-utbrott.
Smittspridningen är just nu hög i landet och samtliga landskamper kommer att spelas inför tomma läktare i Kapstaden, den första på lördag. De två landskamperna som skulle spelats på hög höjd i Johannesburg har flyttats till Kapstaden på grund av covid-19.
Läs även: Iskall lek med elden
